Tankar om FA cupen

Viasat har bjudit på ett gäng sköna matcher under helgen och en sak alla matcherna hade gemensamt var att det inte märktes vilket av lagen som tillhör den högre divisionen.
Båda matcherna jag såg i lördags var inga höjdare, några saker som slog mig under de matcherna var hur jävla lite publik Middlesbrough hade och hur dålig Lucas Leiva var och hur Torres kunde missa chansen precis i slutet av matchen.

På söndagen var matcherna mycket bättre. Först ut var de bittra rivalerna Manchester U och Leeds. På ena sidan den moderna fotbollen med sina överbetalda, bortskämda och gnälliga spelare och på den andra ett av den moderna fotbollens offer med spelare som var beredda att kämpa för sin klubb och sina nästan 10000 tillresta supportrar.
Trots att United hade ett stort bollinnehav tycker jag inte att Leeds seger var helt orättvis, frisparken 10 minuter från slutet var t.ex värd ett bättre öde.
Det var sorgligt att se flera av hemmalagets stjärnor, Brown, Gibson, Rooney och Berbatov borde lägga mer kraft på att spela fotboll än att gnälla på domaren men det kanske inte är så konstigt att de agerar så med tanke på att deras manager gör på exakt samma sett. Leeds äventyr i FA cupen fortsätter nu med ytterligare en svår match, borta mot Tottenham på White Hart Lane.

FA-cup helgen avslutades för min del med West Ham-Arsenal på Upton Park. Lika mycket som jag lider med West Ham med tanke på den snöpliga avslutningen av matchen lika mycket imponeras jag av Arsenals unga garde, Aaron Ramsey, Carlos Vela, Fran Merida och Jack Wilshere var samtliga mycket bra och framtiden ser ljus ut i norra London. Arsenal har tufft spelschema nu under våren och flera av ynglingarna kan nog få en hel del speltid.

En hel del matcher slutade också oavgjort. Omspel väntar i början eller mitten av nästa vecka och de matcherna som mest intresserar mig är Birmingham-Nottingham, Liverpool-Reading och Derby-Millwall.
Det blir att bänka sig framför TV:n och hoppas de visar minst en av ovanstående matcher.