TLC ON TOUR - Reseberättelsen

Del 2:2

Rummet på källarplan var kallt. Fukten likaså. Då jag vaknade gjorde jag det huttrandes och anade oråd då jag tittade ut genom fönstret. Det var ljust ute. Nästan för ljust. Det skulle visa sig att vi försovit oss. Telefonen som laddades kvällen innan och hade ställts för väckning hade laddats (!!!) ur under natten. Otur. Nu hade vi sovit ifrån morgonens planerade timmar. Det spelade ingen roll. De engelska vännerna sökte upp oss, letade sig till vår närbelägna pub och var där då vi staplade in. McGlynns blev det ironiskt nog igen. Surgubben var aningen mer uppmuntrad idag. Men bara lite. Märkbart bakfull hällde han upp förmiddagens första Strongbow. Utan att säga ett ord ställde han fram glasen på disken och försvann sedan bakom disken. Service minded? Jo, tjena. Det som idag hade tänkt att bli en shoppingtur till varuhuset Westfields vid Shepherds Bush blev istället ett förfestande innan matchen mellan Barnet och Southend i League Two. En efter en av Southendföljet anlände puben och efter någon timme var stället lika fullt som gårdagskvällen. Trots att surgubben drog in ett par hundra pund så kunde han ändå inte bjuda på sig. Tråkig, sur och grå. Det skulle visa sig bli till hans nackdel. Då sällskapet lämnade stället tackade många av dem för sig med att fästa stickers över större delen av toaletten.

Undertecknad, Huckerby och vår engelska vän hade då redan hunnit iväg till ett fik vid Kings X för att inta en brunch. En Full English Breakfast fick det bli. Stekt ägg, vita bönor, korv och blodpudding. Mumma. Det skulle bli den måltid som gjorde att man stod sig på under dagen. Tog tåget mot High Barnet och var framme i norra London någon trekvart senare. Solen sken och var lite mer värmande än gårdagen. Betalade 16 pund i entrén på Underhill Stadium och ställde oss bland de cirka 1,400 Southendsupportrarna på passande South Stand. En typiskt brittisk arena byggd i plåt av den gamla skolan med ståplats och skjulliknande läktare. Då matchen började var gästerna i förarsätet. Barnet var usla både på plan och läktare. Av de 2,867 åskådarna så var mer än hälften bortasupportrar. Det hördes. Bra stämning som bara blev bättre då Anthony Grant gjorde mål i den 25 minuten. Då bröt glädjescener jut till den grad att säkerhetsavspärrningen mellan läktarna brast. Vakterna såg livrädda ut. Det gjorde även den klick med Barnetsupportrar som tidigare stått och haft hög profil. Snabbt formade vakterna en levande avgränsning och så fortsatte showen. Andra halvleken kom Barnet in i matchen. Fick ett mål men fick det bortdömt för offside. Då steg istället lagets skyttekung Barry Corr in. 2-0 till Essexklubben och nu hade Barnet ingenting att säga till om. Undertecknad har aldrig tidigare sett ett så dåligt engelskt lag såsom Barnet var. Football Leagues nästsämsta då detta skrivs var lika dåliga då vi var på plats. Nästa säsong blir det förmodligen BSP för The Bees. Southend istället kan gå tvärtom. Formen är glödhet. Segern tog dem ett steg uppåt och nu hägrar en playoff-plats. Det var ett av samtalsämnena efter matchen då vi satt och släckte törsten på den närbelägna Underhill-puben. Kvalet till League One kommer att spelas på Old Trafford i Manchester. Där har redaktionen en resa att göra då det närmar sig. Efter matchen var det även stök och spring bland klubbarnas yngre förmågor. Att 1980-talets supporterkultur är på väg tillbaka i England är ett kraftigt understatement.

Resan in till Kings X kändes aldrig som att den skulle ta slut. Då vi väl var framme skyndade vi oss till Britannia Pub vid Easton. En loftpub med utsikt över stationen. En flitigt använd pub av supportrar på väg genom landet. Såväl denna lördag. Brighton och Norwich hade mellanlandat på stället och hade vätskepåfyllning. Så även vi. Strongbow och Stella. Vidare till nästa pub ett steg närmare vårat hotell. Ett nattöppen sådan. Nu sprang timmarna iväg. Undertecknad var med enligt Huckerby men minns det inte förrän jag vaknade upp på söndagsmorgonen. Våldsam hosta och en feberfrossa. Det kostar att ligga på topp under en weekend i London. In till Gatwick, shoppa runt på flygplatsens olika butiker. Kläder och whisky fick det bli. Checkade in och klev ombord på luftbussen. Nu var ännu en resa över. En trevlig och händelserik sådan. Hur kraftansträngande den än var så får man alltid mersmak. Manchester var det nästa gång. Eller så kanske det kan bli någon däremellan? Sådant vet man aldrig.