Det finns folk som går över gränser. Sedan finns det dem som bryter barriärer. Bryan Stanley Robson är en av dem. Pop var hans artistnamn. Sunderlandsonen som inledde karriären i en klubb som hans släktingar och vänner hatade som pesten. Detta till trots skulle Pop göra 206 matcher och 82 mål för The Magpies och bli en av de stora i Newcastle. Nio år blev det på St James Park innan West Ham 1971 lade upp dåtidens rekordsumma på 120,000 pund. I tre år charmade han East End, gjorde 120 matcher och 47 mål. 1974 var tiden mogen. Tre år efter att Pop lämnat Newcastle skrev han på för sin barndomsklubb. Sunderland. Det var dock delade känslor för klubbens supportrar. Förrädaren hade återvänt och skulle han bli omtyckt så var det bäst att prestera därefter. Pop gjorde det. 34 mål på 90 matcher fick The Black Cats att mjukna. 1976 bar det iväg till West Ham igen och sedan tillbaka till Sunderland. Rastlöse Pop gjorde så. Tre sejourer i Sunderland, blev två i West Ham och Carlisle. Hopplärkan från nordöstra England. Det var så klubbarna såg på Pop. Killen som 1982 skulle komma att lära upp ynglingen Peter Beardsley i anfallet i Carlisle och som då trodde att Beardsley skulle komma att fortsätta hela livet i Carlisle....Även Chelsea skulle få ta del av anfallarens tjänster innan Pop avslutade karriären 1986 i Gateshead.
Han var då 41 år gammal och sadlade om till manager. I vilken klubb? Jo, Sunderland. Även Hartlepool skulle få äran att ha Pop som ledare. Pop var mannen som skulle komma att bli grymt populär i alla klubbar han vistades i. West Hams ledande målgörare i två av tre säsonger, målkung i Newcastle och återfunnen respekt i barndomsstaden Sunderland. Det handlar som sagt att bryta barriärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar