TLC- SVERIGES STÖRSTA OCH BÄSTA BLOGG OM BRITTISK FOTBOLL

måndag 18 maj 2009

WBA åkte ur Premier League

Trots att Liverpool fick ett hårt motstånd och att Jamie Carragher efter matchen ansåg att kampen han nyss hade spelat var den jobbigaste i karriären,så lyckades inte West Bromwich Albions hålla sig kvar i den högsta ligan denna säsong. I näst sista omgången stod det klart efter 2-0-förlusten på The Hawthorns att WBA åker ur serien i år.
Hemmapubliken manade på laget ända in i det sista och fick hyllningstexter i engelska medier igår. En tidskrift menade på att WBA har en av Englands bästa hemmastöd.
Ifall detta stämmer har jag svårt att hålla med om men skulle det vara så, så lär säsongen i The Championship 09/10 bli en raksträcka upp i Premier League igen. Det är i varje fall klubbens mål och supportrarnas krav. Får se ifall man kan leva upp till detta.
WBA har annars, till skillnad från föregående säsongers jumbolag, denna säsong varit ett roligt och profilstarkt lag.
Svenske Jonas Olsson är en av männen bakom denna utmärkelse, för att inte nämna Roman Bednar. Tjecken Bednar kan dock inte lastas för förlusten mot Liverpool. Han var nämligen inte med. Istället fick han förklara sig för polisen om ett fall härom veckan då han öppet dealade koks och cannabis med en bilist utanför sitt hem. Efter avslöjandet, som vållat stora rubriker i media och bekymmer för WBA som redan har trubbel, har de styrande i klubben valt att stänga av Bednar på obestämd tid.
Drogerna kanske är en väg ut ur bottenträsket för Bednar? Isåfall skulle hela truppen
börjat nyttja droger.

Dagens Bild


" - Är det en 43:a eller en 45:a?"
Blackburns Gael Givet tar sig en närmare titt på Anelkas skostorlek.
Givet och Blackburn gick förlorande ur bägge bataljerna efter en 2-0-seger till Chelsea.

söndag 17 maj 2009

Manchester United vann sin 18:de ligatitel

Länge trodde jag att Arsenal skull skrälla på Old Trafford.
Men jag tog fel. Jag underskattade Manchester United. Världens bästa fotbollslag är felfria på alla positioner och man spelade på resultatet igår. Oavgjort räckte för att United skulle bärga sitt 18:de guld och man spelade som sagt på resultatet. Halv lojt på planen och på läktarna. Att det var en guldkandidat som spelade märktes definitivt inte på Old Trafford. Stundtals var det tystare än i kyrkan.
I och med ligatiteln så visar Sir Alex Feruson att han är en manager utöver det vanliga.
Ferguson har under många år varit direkt ansvarig till det lagbygge som tog hem ligatiteln igår. En sådan karaktär och personlighet men i synnerhet manager finns det få av i världen.
United kan tacka sin skotte för segern. Sir Alex har stått för enastående resultat genom åren och är ohotat världens bästa manager.
Man kan tycka vad man vill om Manchester United. I mina ögon är klubben så mycket plast och modern fotboll att jag skulle kunna spy åt eländet. Det fråntar dem dock inte den magnifika fotboll de spelar. Att se United lira är många gånger en fröjd. Trots att jag föraktar klubben så respekterar jag dem något enormt. United är pålitliga. Med en match kvar att spela leder man Premier League med 7 poäng. Nu har dock Liverpool en match mindre spelad men United är dock många strån vassare än sina motståndare. Man är i en klass för sig. Världsklass på alla positioner.
Det är bara att gratulera till guldet. Nu är man ikapp Liverpool i ligatitlar och har egentligen varit ohotade segrare större delen av säsongen.

lördag 16 maj 2009

Ölhallen Anfield?

Den danska öljätten Carlsberg har under en lång tid varit en trogen sponsor till Liverpool FC. Sedan 1991 har man haft sin världsberömda logga på klubbens tröjor. Och har man under en sådan lång tid fått in en fot i klubben så vill man nu utöka det. Efter nästa säsong går avtalet mellan de bägge parterna ut. Nu har nyheten gått ut att Carlsberg överväger att satsa mer på Liverpool. Man går in med mer sponsorpengar och har planer på att köpa arenanamnet. Klassiska och anrika Anfield kan därför komma att bli Carlsberg Arena.
Gareth Roberts - chef för sponsring på Carlsberg - avslöjade i torsdags att bolaget skulle vara ute efter att hjälpa Liverpool med finansieringen av det nyligen stoppade byggandet av den nya stadion i Stanley Park, bygget stoppas av de nuvarande klubbägarna George Gillett och Tom Hicks på grund av oro för den nuvarande ekonomiska klimatet.
Relationen mellan de amerikanska ägarna och sponsorn Carlsberg verkar inte vara den allra bästa. Samtidigt så förfasas många Liverpool-supportrar över det tilltänkta scenariot och menar att klubben säljer en del av sin själ vid ett byte av arenanamnet. En del andra kan tänka sig att sälja arenanamnet, men då till företag baserade i eller omkring Liverpool.
Ett flertal engelska klubbar har arenor döpta efter sia sponsorer. JJB Stadium i Wigan, Reebok Stadium i Bolton och Emirates för Arsenal, är några som köpt konceptet.
Än är säkerligen inte det sista ordet sagt i denna såpa.

Homestyling UK

Överbetalda möbelinredare på IKEA ligger här i lä.
Vad skall man med dyra skärmväggar till då man kan skapa en själv?
Det alternativa möbelemanget i denna brittiska boning är ett smärre konstverk.
Och skulle det en dag tryta med ekonomin så går det ju faktiskt att panta konstverket.

MK Dons straffat av Scunthorpe

Det var långt ifrån fullsatt på Stadium:MK. Tusentals stolar gapade tomma då den för dagen 14,479 åskådare stora publiken inväntade avspark. Förväntningarna bland dem var stora.
Efter 1-1 i första semifinalen borta mot Scunthorpe trodde publiken på en utlösande målexplosion på hemmaplan.
Men Scunthorpe ville annat och trots att MK Dons pressade på under stora delar av matchen så lyckades man aldrig få in bollen i storspelande Scunthorpe-målvaktens Murphys nät.
Inte ens i förlängning kom man någon vart. Matchen fick helt enkelt avgöras på straffar som skulle komma att bli ett nervkrig.
Vid ställningen 6-7 skall Tor André Flo lägga sin straff. Norrmannen missar och Scunthorpe lägret jublar frenetiskt. Lilla Scunthorpe lyckas ta sig hela vägen till finalen på Wembley där man ställs mot Millwall. Och man har vanan inne av spel på Wembley. Så sent som förra månaden spelade man där final i Johnstone's Paint Trophy. Motståndet hette då Luton och blev dessvärre för svåra. Har Scunthorpe bättre lycka i denna finalen?

fredag 15 maj 2009

"We Shall Not Be Moved" Old Firm 9/5 2009

En reseberättelse ramlade in på redaktionens mail. Denna gången handlar det om Glasgowderbyt Rangers-Celtic, som i folkmun brukar kallas The Old Firm.
Håll till godo!

Resan började med ett besök i baren på flygplatsen ute i Säve. Var där 1 1/2 timme innan flyget skulle styra sin kos mot Pestwick där vi senare landade kl.18.00.Väl i Prestwick hyrdes en bil som skulle ta oss in till Glasgow.
Vi fick sedan gå en bra bit, uppför backar och konstiga vägar.. *puh* men till slut hittade vi hotellet som heter Hampton Court. Standarden var väl så där, badrum i korridoren, men helt ok för nätta summan av 104 pund för två nätter. Efter att vi inspekterat rummet lite och lämnat av väskorna, så var det dags att utforska staden och alla dess pubar. Staden vart något nergången men väldigt fin faktiskt, härligt folk,dock lite svårt att förstå den skotska accenten men det löste sig efter en dag.
Hungern började snart att ta ut sin rätt,så vi bestämde oss för ett besök hos KFC. Beställde en såkallad bucket med 16 bitar kyckling samt pommes frites, för jävla gott måste jag säga. Gick därefter till ett uteställe som heter Yates´s, riktigt bra musik mkt house och techno, billig öl m.m kan rekommendera ett besök där om ni åker till Glasgow.
Vart hemma runt 01.30 på hotellet, men hade väldigt svårt att sova p.g.a vad som komma skall dagen efter nämligen OLD FIRM. Rangers v Celtic. Protestanter mot katoliker.
Vaknade runt 09.00 då jag och polarn stack ner till subways för intag av frukost, pizzasub med dricka för 3 pund. gick sedan till Buchanan Street,som är en stor shoppinggata för att fördriva tiden till kl.11 då avfärden till Ibrox skulle ta vid.
Vi tog buss nr.18 till Paisley Road ca.5 min gångväg till Ibrox. Regnet öste ner, men vad gjorde det? Stämningen var på topp runt arenan och väl när vi skulle hämta våra biljetter så anlände Celtics spelarbuss. En stor folksamling hopades utanför bussen, när spelare efter spelare gick ut så buades det vilt från Rangers fansen, mängd olika slagord cirkulerade i luften..
Efter att vi fått tag på våra biljetter så gjordes det ett besök i Rangers megastore där ett inköp av en matchtröja samt whiskyglas, barset m.m. gjordes.

Nu var det dags att bege sig in på arenan, sektion cd 6 skulle vi in på. Kanonplatser skulle det visa sig vara, på långsidan ganska högt upp och snett ovanförCeltic-klacken, så det hetsades en del mot Celticfansen...

Minsta lilla sak som hände ute på planen, så hetsades det vilt emot Celticfansen,(fuck off you cunts,scum!,wankers var ord som förekom) otrolig hätsk men rolig stämning. Två småkillar två rader nedanför oss som hetsade vilt med en loyalistflagga.
Det skulle även visa sig att Celtics målvakt Arthur Boruc skulle få ta emot en hel del skit. Så fort han fick bollen så buades det vilt samt sjöngs en sång "ARTHUR BORUC IS A WANKER" LET´S ALL LAUGH AT BORUC"
Väl ute på planen så var Celtic det bättre laget stundtals, men Rangers skapade dem mest farliga chanserna, ett skott i stolpen samt missat friläge men iden 36 min fullkomligt exploderade Ibrox i vild glädje när Steven Davis gjorde 1-0 till hemmalaget och lyckan var total, helt otroligt.
En riktigt grym match, härlig intensitet både på plan och på läktarna, fullsatt d.v.s 52000 och iom segern så skulle det visa sig att Rangers tog över serieledningenmed två poäng över Celtic.
Det här var en upplevelse utöver det vanliga. Sicken match!! Old firm är ju rankat som ett utav det bästa derbyna i Europa så det var verkligen ett minne för livet.
Både jag och polarn fick mersmak efter det här, så nu planeras det inför nästa Rangers resa till hösten om inte old firm så en match mot något av dem större lagentyp Hearts, Dundee m.fl
"There´s only one Steven Davis"

Abdou tog Millwall till Wembley

Leeds United - Millwall FC 1-1 (1-2 efter två matcher)

Djimi Abdou är överlycklig. Med all sin rätt. Han har nämligen sekunderna innan kvitterat till
1-1 inför 37,036 åskådare på Elland Road. Ett resultat som skulle komma att stå sig matchen ut. Matchen som mestadels bestod av Leeds dominans var av en fysisk karaktär och där även Millwall målvakten David Forde stod för en hel del räddningar. Bland annat räddade han en feldömd straff.
Leeds hade förväntat sig spel i The Championship nästa säsong. Att avancera till final och där vinna ingick i ägaren Ken Bates och managern Simon Graysons planer.
Nu tog det istället stopp i semifinalen och jublet från bortaföljet på Elland Road ville aldrig ta slut.
Millwall är i playoff final och möter vinnaren i kvällens möte mellan MK Dons och Scunthorpe.
Leeds däremot får satsa på ny kula till nästa säsong. För vilken gång i ordningen?

torsdag 14 maj 2009

Roy Keane rensar i Ipswich


Roy Keane är ny manager i Ipswich. Klubben slutade på en nionde plats i The Championship i år men trots detta är Keane inte nöjd. Irländaren har direkt visat upp sin mindre charmerande sida då han öppet kritiserat spelare som tidigare varit självutvalda i startelvan.
Ivan Campo, Tommy Miller, Billy Clarke, Dean Bowditch, Kurt Robinson, Chris Casement Jai Reason och Matt Richards har blivit tillsagda att leta rätt på ny klubbadress.
Samtliga håller helt enkelt inte måttet i manager Keanes ögon.
Keane rör om i Tractor-grytan. En sådan soppa kan med andra ord bli varm och het att äta till kommande säsong.

Girigt eller bara naturligt?

Jag läser Aftonbladets nätupplaga om Emanuel Adebayor. En 193 centimeters målfarlig togoles som värvades från franska Metz 2006 har vräkt in mål i Arsenal sedan ankomsten till norra London. I en intervju med BBC förklarar han att det enda han spelar för är pengar.
Hans syn på verkligheten gör mig inte förvånad längre. Var och varannan spelare resonerar på samma sätt. Klubbkänslan finns inte.
Samtidigt så förstår jag honom. Han är en yrkesman och arbetar inom en yrkesgrupp där åldern tar ut sin rätt många år tidigare än andra yrken. Snabba pengar gäller för att fylla fickorna och kunna leva livet ut på. Jag hatar den inställningen lika mycket som jag förstår den. Jag hade säkerligen själv gjort på samma sätt om jag var i samma bransch. Jag har resonerat på samma sätt på de arbetsplatser som jag själv arbetat på genom åren. Bäst betalda arbetsplats vinner. Så är det.
Men saken är den att vi supportrar förtränger detta tankesätt. Vi förtränger och föraktar för att denna sortens giriga sätt hos fotbollspelarna skadar våra klubbar och det som ligger oss nära.
En klubb utan hjärta är ingen riktig klubb och en trupp fylld av spelare utan vilja och engagemang är dömda på förhand. Publiken vill ha en spelare, eller åtminstone ett par, som vuxit upp i klubben, stått på läktarna under barndomen och andas klubbens historia. En kille från trakten som visar stake till 100 procent. Något man själv kan relatera till helt enkelt.

Arsenalikonen Lee Dixon vill se Adebayor såld. Enligt Dixon visar Adebayor varken vilja eller engagemang. Två saker som verkligen var Dixons kännemärken på plan under hans karriär.
”De trogna spelarna är de spelare som ingen annan vill ha” minns jag att jag läste på något forum för ett tag sedan. Jag vet att jag reagerade över denna text. Stämmer det?

onsdag 13 maj 2009

Readings Steve Coppell avgår självmant

Reading hade förväntat sig en snabb återkomst till Premier League efter sortin förra säsongen.
Och det började bra. Steve Coppells blåvita manskap gjorde vad som krävdes i början av säsongen. I början av 2009 började det hacka men man hade då ändå en såpass stadig grund att stå på att det räckte till att kämpa om direktuppflyttning och sedan kval.
Nu tog luften slut. Burnley blev dess banemän.
Gårdagens förlust tog hårt på Readings 53 åriga manager Steve Coppell.
Coppell meddelade på presskonferensen efter matchen att han säger upp sig som manager i klubben. Han ser avhoppet som den bästa lösningen för sig själv och för klubben.
Rutinerade och erfarne Coppell har tidigare tränat Crystal Palace,Manchester City, Brentford och Brighton. Han har även en spelande karriär bakom sig i Manchester United och i det engelska landslaget. Coppell tog över Reading 2003 och har presterat bra resultat i klubben under de sex år han varit verksam.
Steve Coppells avgång har väckt starka känslor hos supportrarna och även hos ägaren Sir John Madejski. Madejski är mycket ledsen över Coppells avhopp.
En tung förlust för klubben men kanske även en tändvätska då nytt blod kommer in?

The Saints i ekonomisk kris – spelarflykt hotar

Efter att Southampton åkte ur The Championship denna säsongen väntar nu nästa bakslag.
Massflykt av etablerade spelare. Klubben står inför ett mardrömsscenario då troligen de bästa spelarna kan komma att lämna klubben. Samtidigt är varenda pund som trillar in i klubbens kassa mycket tacksamt med tanke på den dåliga ekonomin. Ekonomin gick i botten då holdingbolaget Southampton Leisure Holding sattes i administration efter att ha haft skulder på 27,5 miljoner pund.
En av de mest högintressanta spelarna för försäljning är den lovande anfallaren Nathan Dyer. Men inte till vilket pris som helst. Huvudtränaren Mark Wotte har tydligt gjort gällande att Dyer inte kommer att lämna klubben om Southampton inte får tillräckligt mycket pengar för honom.
Dyer som under säsongen varit utlånad till den sensationella nykomlingen Swansea, imponerade så pass mycket på manager Martinez hos The Swans att klubben nu är intresserade av en affär. Frågan är om Swansea är beredda att betala de 500.000 pund som Dyer anses vara värd?
Dyer själv har uttryckt önskemål om att få bli såld till Swansea, en klubb han trivdes mycket i och som enligt honom är ”The Championships svar på Arsenal”.
Att följa med Southampton ner i League One är däremot ingenting som lockar honom.
Polackerna Marek Saganowski och Grzegorz Rasiak är även de spelare som vill bort ifrån klubben. Till dessa har Mark Wotte meddelat att de är fria att söka kontakt med andra klubbar men att de då skall ” sälja sig till högstbjudande”, om inte så skall de tillsammans med övriga spelare i Southampton infinna sig på den första träningen den 15 juni.
Det är hårda bud och starka vindar som blåser på St Marys, i en klubb som är en blek kopia av sina forna dagar.

Burnley till Wembley


Det var 33 år sedan som Burnley spelade i den högsta serien.
Efter gårdagens vinst mot Reading är man nu endast en match från att åter komma dit.
På ett skönsjungandes Madejski Stadium i Reading skulle hemmalaget inför 19,909 åskådare ta revansch för den första semifinalens förlust.
En tät och välspelad första halvlek blev dock mållös.
Första målet skulle komma en bit in i första halvlek då Burnleys Paterson fick iväg ett fint skott som skruvade sig upp i Hahnemanns högra kryss.
Burnley supportrarna bakom målet var i extas.
Några minuter senare i den 58:e minuten punkterade Thompson matchen med att skjuta in 2-0 till Burnley i en båge över Hahnemann och in i mål.
Trots Readingpress i slutminuterna så lyckades man aldrig hämta upp sig.
Burnleys sammanlagda seger med 3-0 innebär en final mot Sheffield United på Wembley den 25 maj. En motståndare man besegrat två gånger under säsongen. Håller trenden i sig?

tisdag 12 maj 2009

Liket lever

Inför en helt galen publik vann Newcastle ödesderbyt mot Middlesbrough med 3-1 och klättrade upp ovanför det förhatliga nedflyttningsstrecket.
Matchen stod och vägde i andra halvlek men lite tur och två väl timade byten av Alan Shearer avgjorde matchen. Michael Owen byttes ut efter 70 minuter och ersättaren Obafemi Martins behövde bara 50 sekunder på plan innan han något tursamt kunde sätta dit 2-1 och inhoppare nummer två danske Peter Lövenkrands punkterade matchen med 5 minuter kvar och fansen firade som om de vunnit ligaguld.
Även inhoppare nummer tre, 20 årige Andy Caroll från Gateshead var ytterst när att göra mål men hans friläge räddades av Boros målvakt Brad Jones.

Till denna matchen var den argentinske katastrofen Coloccini petad och ersatt av Steven Taylor, dessutom spelade Kevin Nolan och Danny Guthrie från start och det kändes som om Shearer fått in mer spelare med den rätta attityden på planen. Utöver det presterade både Butt och Viduka bättre än vanligt och nu har man allt i egna händer inför de avslutande två omgångarna.
På lördag väntar svåra Fulham på St James Park och i sista omgången ett formlöst Aston Villa på Villa Park.

Jag tror inte att Middlebrough kommer kunna resa sig efter gårdagens förlust, utan får lämna PL. Hull har nu rasat ner under strecket och jag tror inte det finns en chans att de kan ta sig samman och klara sig kvar.
Ett pånyttfött West Bromwich, Sunderland och Newcastle fightas om att undvika den sista platsen.
Ligan kan vara avgjord på lördag och det talar för WBA. De har Liverpool hemma på söndag och avslutar borta mot inte alltför märkvärdiga Blackburn.
Sunderland har en svår bortamatch på måndag mot Portsmouth som ännu inte är 100% klara för PL spel nästa säsong och avslutar hemma mot Chelsea som fortfarande har chans på andra platsen.

Jag har en känsla av att det blir Sunderland som får lämna PL men oavsett vilka som åker ur blir det en ytterst spännande avslutning på ligan och många timmar framför tv:n.

Legenden Bruce Grobbelaar

Han hade likaväl kunnat bli en duktig cricket eller baseball-spelare. Men ödet ville annat och Bruce Grobbelaar satsade på fotbollen. Ett val han gjorde rätt i. För som fotbollspelare skulle han komma att bli en av världshistoriens mest kända och spektakulära målvakter.
Det hela började den 6 Oktober 1957 i den sydafrikanska staden Durban. Herr och Fru Groobelaar hade fått nytillskott i familjen. En pojke var född som snart skulle få namnet Bruce David, med Bruce som tilltalsnamn. Familjen flyttade snart till grannlandet Rhodesia (idag Zimbabwe).Med åren kom han att bli en sportfantast där fotbollen som sagt blev högst prioriterad. Han inledde sin karriär i klubben Highlanders FC för att sedan värvas till Jomo Cosmos. Tiden i klubben blev inte alls vad han hade tänkt sig. Som ensam ljushyad i klubben kände han sig åsidosatt och tog ett avbrott från fotbollen. Han tog värvning i armén, Rhodesian National Guard, där han skrev på för 2 år. Grobbelaar var aktiv militär under Rhodesiska bushkriget, ett krig som skulle komma att betyda mycket för Grobbelaars framtid.Då kriget 1979 slutade så ledde det i förlängningen till allmän rösträtt, slutet på vitt minoritetsstyre i Rhodesia, ett slut för Zimbabwe-Rhodesias regering, och skapandet av Republiken Zimbabwe 1980. Grobbelaar återvände till födelselandet Sydafrika och återupptog fotbollen. Under denna tid var den nordamerikanska fotbollsligan stor och flera klubbar hade scouter i Afrika. Vancouver Whitecaps fick upp ögonen för målvaktstalangen Grobbelaar.

Grobbelaar värvades till Liverpool 1981 från den kanadensiska klubben Vancouver Whitecaps. Livet i England och Europa var inget nytt för honom. Mellan 1979-1980 hade nämligen Grobbelaar varit utlånad till Crewe Alexandra. Detta gav honom en bra start i Liverpool. Han kom snabbt in i gemenskapen och anpassade sig snabbt till både miljö och kultur. Det var även under sin tid i Crewe Alexandra som Liverpools scout Tom Saunders fick upp ögonen för personligheten och målvakten Grobbelaar.
Rollen i Liverpool var först tänkt som avbytare till stormålvakten Ray Clemence, men det dröjde inte länge förrän Tottenham visade intresse för Clemence, öppnade plånboken och köpte honom. Nu var det plötsligt Grobbelaar som var manager Bob Paisleys första val. Ett förtroende han skulle komma att ha flera år framöver. Och trots en darrig inledning, laget spelade dåligt och Grobbelaar fick hela skulden av etablissemanget, så hade Paisley tålamod och höll sin då 24-åriga målvakt om ryggen. Ett stöd som skulle komma att betyda mycket för Grobbelaar genom åren. Han blev snabbt populär för sina spektakulära räddningar och sin akrobatiskt gymnastiska spelstil.

Grobbelaar växte med uppgiften och blev en mycket duktig, rutinerad och erkänd målvakt. Kanske lite för populär för sitt eget ego. Det vägde över flera gånger under karriären då han bland annat psykade en ung Steve McManaman till den grad att spelaren nästan bröt ihop. Grobbelaar var en lynnig personlighet. Skrattade han och var glad ena sekunden så kunde det nästa slå om till att bli helt vansinnig. Hans humör gjorde sig även påmint i en match 1984 då han stoppade upp en supporter som sprungit in på planen.
Grobbelaar brottade ner supportern och höll fast honom tills polis kom till platsen och kunde fortfölja det hela med handbojor. I en FA-Cupmatch mot Everton 1986 utsatte Grobbelaar Evertons Jim Beglin för en verbal misshandel då han rakt upp i ansiktet tömde hela sitt negativa ordförråd på Beglin.
Tretton år tillbringade Grobbelaar som förstamålvakt i Liverpool. Mellan åren 1981–1994, spelade Grobbelaar 627 matcher för klubben. Under sin tid i klubben lyckades han vinna ligan sex gånger, Europacupen en gång, FA-cupen tre gånger och den engelska ligacupen tre gånger.En meritlista som få målvakter kan skryta om.
Då Liverpool 1992 värvade en ung David James från Watford så såg Grobbelaar den unga målvakten som ännu en i raden av reservmålvakter. Denna arrogans skulle straffa sig den dag Grobbelaar kom hem efter landskampspel med Zimbabwe. Manager Graeme Souness, som aldrig gillade att Grobbelaar åkte iväg på landskampsuppdrag, hade nu placerat nykomlingen James i målet. Detta faktum tog hårt på Grobbelaar och han vantrivdes varenda sekund han tvingades nöta bänken. Säsongen 92/93 spelade han endast 6 matcher för Liverpool innan han blev utlånad till Stoke.

Tiden i Liverpool fick dock sitt slut 1994 då Southampton värvade Grobbelaar. Tre år senare skrev han på för Plymouth och det skulle komma att bli åtta klubbadresser till innan han lade handskarna på hyllan 2007 då i en ålder av 49 år.
Personligheten och målvakten Grobbelaar letade sig in i många supportrars hjärtan. Det är inte för inte han är med på 17:de plats över ”100 Players Who Shook The Kop”
Om detta är en anledning till att Grobbelaar i framtiden har som dröm att coacha Liverpool låter jag vara osagt, men en kombination med det och alla åren i klubben kan vara en orsak.
Grobbelaar kan även stoltsera med att ha haft tre av Liverpools mest populära managers. Paisley, Fagan och Dalglish var alla managers under Grobbelaars tid i Liverpool.
I november 1994 skrev tidningen The Sun upp stora rubriker om spelsyndikat och uppgjorda matcher. De huvudmisstänka bakom härvan skulle ha varit Wimbledons målvakt Hans Segers, Aston Villas John Fashanu, den malaysiske affärsmannen Heng Suan Lim samt även Bruce Grobbelaar. Grobbelaar nekade till alla anklagelser och friades. Han stämde The Sun och blev stämd tillbaka. En affär som skulle komma att stå honom dyrt. Grobbelaar hade inte råd att stå för kostnaderna i rättegången och gick i personlig konkurs.

Grobbelaar är även känd för sina "wobbly legs" i straffläggningen mot Roma i finalen av Europacupen (som idag heter Champions League) 1984. Finalen spelades i Rom och efter full tid och förlängning var matchen fortfarande oavgjord. Under italiienarnas sista straff i straffläggningen psykade Grobbelaar Graziani genom att skaka på benen (för att påvisa hur nervös Graziani var) så till den grad att italienaren missade straffen och Liverpool vann den eftertraktade titeln. I Champions League-finalen 2005 gick matchen mellan Liverpool och Milan till straffar och Liverpools målvakt Jerzy Dudek blev stor hjälte genom att efterlikna Grobbelaars rörelser och Liverpool vann. Dudek avslöjade efter matchen att Jamie Carragher kommit fram till honom innan straffläggningen och sagt åt honom att komma ihåg vad Grobbelaar gjorde 1984 och vad det hade fört med sig.

Bruce Grobbelaar var med under min uppväxttid och är i mina ögon en av världens mest kända målvakter genom tiderna.

Sheffield United klara för Wembley


Kval till Premier League, Semifinal 2:2
Sheffield United-Preston North End 1-0 (2-1 efter två matcher)

Det började direkt. Sheffield United skapade press från första minut och Preston fick desperat försvara sig. Men trots den totala dominansen kom United inte enda fram. Antingen slarvade man bort chanserna eller så missade man dem. Den riktiga udden och de vassa avsluten saknades.
Första halvlek var definitivt till Blades favör. Och det började bra i den andra halvleken också. Pressen gav i den 59:e minuten utdelning då ett inlägg från högerkanten träffade Sunderlandlånet Greg Halfords panna.
Bollen skruvade sig stenhårt rakt upp i Andrew Lonergans högra kryss och Bramall Lane exploderade i ett glädjerus.
Sheffield Uniteds ledningsmål väckte upp ett slummrande Preston som nu satte fart på hela sin arsenal. En anfallsgladare fotboll tog fart och snart radade man upp målchanser på målchanser deär ett par var riktigt farliga.
Detta hjälpte inte. I 94:e minuten blåste domaren av matchen och Sheffield United var klara för final.
Det går troll i Prestons försök att ta sig till den högsta serien. Ett flertal gånger under 1990-tal och 2000-tal så har man försökt men aldrig lyckats fullt ut.

Matchens profiler var två veteraner. Försvararen Morgan i United visade titt som tätt upp sin explosiva sida och med sin karaktäristiska boxarnuna satte han skräck i motståndarna.

Jon Parkin är mannen i Preston som mer ser ut som en rugbyspelare eller boxare än en fotbollsspelare. Med en längd på cirka två meter, bred över axlarna som få och med en kroppshydda på över 100 kg så gjorde han vad han ville med Unitedspelarna i närkamperna. Blandannat utövade han karate då han satsade och landade med en högerfot i skrevet på en Unitedspelare. Parkins hårdföra spelstil kunde dock inte hindra United från att ta sig till final.
En final på Wembley som flera tusentals Blades lär åka på.

måndag 11 maj 2009

Millwall-straff för supporterattack?


Neil Harris ledningsmål i helgen mot Leeds blev en förlösande faktor för hemmapubliken. Vilt jubel utbröt över hela arenan.
På kortsidan reagerade en Millwall-supporter liteväl mycket. Hans glädjeyttringar mynnade ut i ett slag mot Leeds danska målvakt Casper Ankergren. Polisen grep och häktade mannen. Efter incidenten, som blåst upp en mediastorm I England, har Millwalls styrelse gått ut och sagt att man stänger av de supportrar som gripits av polis. Leeds och Ankergren vill att FA utreder incidenten och att man bötfäller Milwall för det inträffade. Ankergren fick också ett regn av mynt,spottloskor och matrester över sig efter målet.
Millwall har å gärningsmannens och övrig inblandad publiks vägnar bett dansken om ursäkt.
Skulle man inte kunna säga att det är straff nog att Millwall har ungefär 2000 supportrar avstängda? En sådan publiksiffra genererar under en säsong så mycket pund att klubben egentligen hade kunnat spela i The Championship redan för ett par år sedan?


Engelska mediarykten...

Tidningen News Of The World avslöjar att Liverpool gett manager Benitez en budget att handla spelare för i sommar. Benitez har 64 miljoner pund att röra sig med. En del av summan, som i runda slängar är 830 miljoner kronor, skall satsas på att försöka värva Aston Villas Gareth Barry. Lite över 100 miljoner kronor har Liverpool lagt ett bud på.
Barry ersätter isåfall Xabi Alonso som sägs vara nära en övergång till Manchester City. City har lagt ett 18 miljoner punds bud på spanjoren. I mina ögon är detta en monstersumma. Alonso blir mer än dubbelt så dyr som Barry.
Nu återstår det att höra vad Villa säger. Barry är navet i Villa och vid en försäljning av honom så kan det mycket väl bli som då Tottenham sålde av Berbatov och Keane. En kommande floppsäsong.
Liverpool håller även på att städa ur sin garderob. Elva spelare skall säljas däribland Ryan Babel och Andrea Dossena.


Michael Owen är nära ett avtal med Celtic. Avtalet är guld värt för Owen.
I kontraket som kan kallas ”Pay-as-you-play” kan Owen komma att tjäna 50.000 pund i veckan plus en hel del olika bonusar. Newcastle mister isåfall en anfallare. Då riktar man blickarna åt White Hart Lane. I Tottenham spelar nämligen anfallaren Darren Bent. Även Middlesbrough och Sunderland är ute efter Bent.
Man får ju hoppas att Newcastle har visionen om Premier League för nästa säsong, för om inte så lär inte Bent komma och han kommer isåfall hamna hos de värsta rivalerna.
Samtidigt så får jag säga att Owen är en rejäl föredetting som endast lever på sitt namn. De skotska klubbarna är inte vidare rika längre och ett sådant anbud från Celtic ser jag som dumdristigt. Minst sagt.

På tal om Newcastle så har även strulpellen Joey Barton fått veta att hans dagar i klubben är räknade. Manager Shearer är trött på spelarens attityd. Barton lär inte gå arbetslös länge. Tottenham,Portsmouth,Blackburn och Bolton är enligt Sunday Express intresserade av slagskämpen.

Fulhams manager Roy Hodgson är intresserad av Swansea anfallaren Jason Scotland. För dryga 30 miljoner kronor kan han komma att få Craven Cottage som ny hemadress.
Samtidigt har norrmannen Brede Hangeland imponerat i Fulham i år. Såpass att Arsenal nu vill öppna plånboken. För att ersätta honom har nu Fulham tagit kontakt med Sunderland angående Anton Ferdinands tjänster.
Isåfall blir det ännu en föredetta West Ham-spelare i Fulham. Sedan tidigare spelar Konchesky,Zamora och Paintsil i det lag som man kan kalla för Mini-Hammers.

Shrewsbury och Gillingham till Wembley

Bury – Shrewsbury 0-1 (1-1 sammanlagt i två matcher,efter straffar 3-4)
Luke Daniels var den stora hjälten i Shrewsbury igår.
Målvaktslånet från West Bromwich var som en mur i målet då Shrewsbury efter straffar vann mot Bury med 4-3.
Matchen slutade efter 90 minuter dock med bortaseger, 1-0, men med tanke på att Bury i första matchen vunnit med samma resultat så blev det både förlängning och straffar.
Segern och avancemanget satt långt in hos Shrewsbury. Så långt in som i den 88:de minuten lyckades gästernas McIntyre få hål på Browns nolla i Bury målet.

Gillingham-Rochdale 2-1 (2-1 sammanlagt)
Rochdale var taggade efter den första mållösa semifinalen hemma på Spotland.
Det var även Gillingham och med 9,585 åskådare i ryggen hemma på Priestfield så lyckades man vinna med 2-1.
Hjälten för dagen hette Simeon Jackson. Kanadensaren svarade för bägge målen varav det andra var ett straffmål.

På Wembley lördag 23 Maj avgörs det vem som går upp i League One.
Playoff-final.
Shrewsbury eller Gillingham ?
Det är frågan det.

söndag 10 maj 2009

Tankar och funderingar om Premier League

Arsenal har inte haft ett lätt år. Wengers röda grabbar har verkligen haft ett mellanår. Att få respekt under denna säsongen bland de andra i ”The Big 4” har varit svårt med tanke på resultaten de inblandade emellan. Liverpool är de enda av topplagen som inte förnedrat norra Londons kanoner. De bägge mötena har slutat oavgjort. Förnedring har däremot Manchester United stått för och idag blev The Gunners sönderskjutna av Chelsea i det stora Londonderbyt. 4-1 till gästerna Chelsea inför över 60.000 på Emirates. Wengers legoknektar lever definitivt inte upp till klubbmärket såsom klubben gjort under 2000-talet. Svackan är djup.

United däremot är inne i ett stim. Klara för Champions League-final sedan ett tag tillbaka och en ångvält i ligan. Det fick City idag erfara då de bägge möttes i Manchesterderbyt. 2-0 genom Ronaldo och Tevez på Old Trafford inför över 75.000 åskådare. Trots att Liverpool är som en igel i baken på United om ligatiteln så verkar man inte bry sig ett dugg.
Ligan skall vinnas och man lär göra det också. Det finns nämligen inget hot i mina ögon.
Ifall Portsmouth varit en bedrövelse hela säsongen så är Aston Villa definitivt det under 2009. Laget är en blek kopia av den maskin som ångade på under hösten 2008. Jag var övertygad i vintras om att Villa skulle dra ifrån i toppen, skära av Arsenal och tillhöra en av de fyra bästa denna säsong. Nu är det tvärtom. För trots att Arsenal säsongen 08/09 varit uselt så ligger man ändå på fjärde plats med 10 poäng mer än femteplacerade Aston Villa.
Och på tal om uselt så måste verkligen Newcastle ta sig i kragen. En vinst i morgondagens möte mot Middlesbrough är ett måste ifall inte den populära och anrika föreningen nästa säsong skall spela i The Championship.