Chapman & Wilkinson

En gång i tiden var han en hyllad och fruktad målkung i Sheffield Wednesday och Leeds United.

Med närmare 300 matcher och 125 mål sammanlagt för de bägge klubbarna växte hans popularitet till oanade höjder.

Lee Chapmans storhetstid under 1980/90-talet hade förmodligen aldrig blivit så stor om det inte hade varit för Howard Wilkinson. Han var nämligen en av få som klarade av att arbeta tillsammans med Chapman. Wilkinson var mannen som värvade Chapman till Hillsborough. En spelare med ett stukat självförtroende ifrån en tid i Sunderland skulle dock komma att resa sig i Wednesday. De bägge skiljdes åt 1988 då Chapman fått erbjudande från den franska klubben Chamois Niortais medan Wilkinson tackat ja till ett erbjudande från Leeds. Tiden i Frankrike blev kort för Chapman. Tio atcher och tre mål senare var han åter hemma i England och denna gång skrev han på för Nottingham Forest och dess nya manager Brian Clough. Här gick det bra. Cloughs ledarstil var en sådan som Chapman behövde; någon som sade ifrån och inte vek sig. Chapman gillade stilen och tackade med att spela två godkända säsonger för Forest.

Wilkinson hade inte glömt sin gamla adept. 1990 tog han åter kontakt med Chapman och välkomnade honom till Leeds. Saken var klar. Ett treårs kontrakt signerades.

Det skulle bli 137 matcher och 62 mål för Elland Road-klubben innan Wilkinson 1993 var tvungen att omorganisera truppen. Chapman som hade hunnit bli 34 år var för gammal för ett nytt Leeds och flyttade till Portsmouth. Chapman skulle trots sina framgångar aldrig få spela en A-landskamp för sitt England. Detta var något som Wilkinson alltid förbryllades av under sin tid som manager för Chapman. Då Wilkinson 1999 utsågs till förbundskapten lär han ha sagt att den spelare han helst av allt hade sett i den engelska frontlinjen, Lee Chapman nyss fyllda 40 år, dessvärre hade lagt skorna på hyllan.

Wilkinson skall även ha sagt att det var en förlust för engelsk landslagsfotboll att inte tagit ut Chapman då han var som bäst. Så här i efterhand hade Wilkinson rätt.