Vad gör jag nuförtiden?

Jobbar, har dåligt samvete för uteblivna bloggar, samt knåpar ihop en årets-listan för den Premier League-säsong som tog slut, häromsistens. Det är vad jag gör.
Jag kommer att fega lite. Kalla det en helgardering om du vill, men jag tar med några olika alternativ på de punkter där jag inte kan välja.

Here goes Årets....

• Spelare. Luka Modric, Tottenham. Man trodde att den här killen skulle vara lite för vek för den engelska ligan. Och visst, det såg inte mycket ut för världen när den bleke lille kroaten gjorde entré. Men man kan säga att Modric har motbevisat oss. I år har han, tycker jag, varit den bäste i serien. En oerhörd blick för spelet, hög arbetskapacitet, och ett perfekt exempel på det som engelsmännen kallar för box to box-player. Alltså något som bidrar i både offensiven såväl som defensiven. Heeeeeet på sommarens silly-scen.
• Lag. Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz, Manchester United. Men vad skall jag välja då? De vinner ligan igen, med bred marginal till sist. Manager Ferguson plockar fram nya spelare hela tiden. Och underhåller pensionärerna Giggs och Scholes med den äran. Alltså, Giggs var en av de bästa i hela ligan, stora delar av säsongen. Klart att mästarna är årets lag.
• Match. Av de jag såg så gillade jag Nordlondon-derbyna bäst. Dessa har uvecklats till målfester av sällan skådat slag, senaste åren. Och dramatiken är alltid av yppersta snitt. I år var inget undantag. Spurs slog den bittra rivalen på borta plan för första gången sedan jag vet knappt när. Och så är det en snubbe som Kaboul som avgör. Knepigt det funkar ibland.
  Av de matcher jag inte såg, så måste väl ändå Newcastle-Arsenal vara den värsta/bästa? Arsenals 4-0-ledning åts upp och skatorna kunde gå hem med en poäng. Som mycket väl kunde ha blivit 3, på slutet. Som någon skrev: Få saker är så underhållande som att se Newcastle tappa till 0-4 på mindre än en halvtimma. Möjligen att se Arsenal tappa en 4-0-ledning, då... Booooooring Arsenal var länge sedan, nu.
• Tränare. Sir Alex Ferguson hade förstås varit lätt att säga. Och han måste nämnas. Men jag hade verkligen unnat Ian Holloway att lyckas med uppdraget att klara Blackpool kvar i högstaligan. Underhållande (men samtidigt för dålig...) fotboll, kul intervjuer, och det roliga i att en liten klubb är uppe. Nej, vi får gå på Ferguson, och gardera med Tony Pulis, som jag tycker har gjort ett strålande arbete med Stoke.
• Bästa nyförvärv. Javier Hernández har förstås varit riktigt bra i United. Speciellt på våren. Jag gillade Sturridges tid i Bolton, när han kom på lån från Chelsea. Van der Vaart var duktig i Tottenham, långa stunder. Suarez i Liverpool... Nej, vi får gå på Hernández.
• Floppvärvning. Ehhhhh, nu skall vi se här. Var det någon som inte riktigt motsvarade förväntningarna? Hmm... Just det ja. Chelsea la väl rätt mycket stålar på Fernando Torres? Där har vi det nog, tror jag. Samtidigt var vi många som trodde mycket på Joe Cole i Liverpool, och det gick ju inte heller något vidare.
• Mål. Jag har jättesvårt att komma ihåg enstaka händelser. Men ett mål minns jag, och det är Rooney som cykelsparkar in ett mål och avgör derbyt mot City. Det var grejer, det.
• Skit. Att engelsk fotboll tar semester. Abstinensen sätter in nästan direkt. Å andra sidan blir det så mycket roligare när det drar igång igen, i augusti. Och när spelschemat släpps, ja då tar vi fram våra almanackor, börjar smörja våra chefer, och ser över vilka resurser vi kan stoppa undan. För det skall ju förstås börja planeras resor över till Storbritannien.