Livet - lektion 1.

Engelsk fotboll funderar på hur man skall komma tillrätta med de problem som har varit senaste tiden, gällande spelare som har, eller kanske har, uttryckt rasistiska saker till varandra. Dokument och förslag har tagits fram. Till exempel ett program med 93 punkter, kallat "English football's inclusion and anti discrimination action plan". Bland annat innehåller det ett förslag där klubbarna i spelares och ledares kontrakt skall innehålla punkter som förbjuder diskriminering genom tankar och framförallt ord.

Ett av de mest uppmärksammade bråken senaste året är det mellan Liverpools Suarez och Manchester Uniteds Evra. Suarez erkände efterhand att han hade kallat Evra för negrito, men sade i samma veva att det var ett vanligt och inte så allvarligt uttryck där han kommer ifrån (Uruguay). Evra tyckte annorlunda. Uppenbarligen också FA, som ju stängde av Suarez i 8 omgångar.

Hur som helst. Engelsk fotboll (och regeringen, för den delen) vill nu komma tillrätta med frågorna, och minimera antalet händelser. Detta med hjälp av program, åtgärder, informationskampanjer, med mera. Bra så långt. Fotbollen är och skall vara oerhört inkluderande. Många gånger slår det undertecknad hur likställda man är på en läktare. Det spelar sällan roll om den som står bredvid dig är svart, vit, kille, tjej, rik, framgångsrik, fattig, arbetslös, ung, gammal. Så länge ni håller på samma lag, det vill säga. Sunt förnuft råder, och du beter dig mot andra så som du vill att de skall bete sig mot dig. Gammal sanning och inga konstigheter.
Programmet skall också innehålla en del som beskriver för de utländska spelarna den brittiska kulturen. Och där tycker jag att det börjar spåra.

Kanske skall man börja i den enklare ändan? Lära dessa framgångsrika stjärnor lite sunt förnuft? Att världen inte kretsar kring just deras vänsterbacksplats, eller deras status som anfallare i en av världens största klubbar? Att högerbacken i jumbolaget är en människa av precis samma värde? Att saker är snabbt fångna, och lika snabbt förgångna?
Plocka ner spelarnas fötter på jorden. Sluta lisma för dem. Kräv att deras uppträdande är korrekt. Jag tycker på riktigt att det är bra att det inkluderas i kontrakten. För agenter och spelare verkar se sig själva som en jordens mittpunkt, dessa dagar. Men låt dem också uppleva det som inte handlar om fräckast hörlurar, mest blingbling på armen, dyrast handbag, fräckaste (sic) underarmstatueringen.

Livet, mina vänner. Det pågår utanför Old Trafford. Bortanför Nou Camp. Utanför grindarna till gated communities i Manchesters utkanter. Det pågår på gatan, på puben, på arbetsplatsen, i den trånga tvårummaren. Där tv:n står på och visar ett skådespel som vi kallar Premier League. Eller Champions League, för den delen.