Kvalnerver är en sak. Nervkaos en annan. När de bägge möts så handlar det om att lida som fotbollssupporter. Det gjorde dagens insändare på MilleniumStadium i Cardiff 2005.
***
Jag har många minnen från engelsk fotboll. Ett av de starkaste och jobbigaste är ifrån 2005. Playoff-final mellan Sheffield Wednesday och Hartlepool. Egentligen är och har jag alltid varit ganska neutral i mitt supporterskap. Många vänner med olika lagtillhörigheter har skapat min neutral ställning. Just denna dag, den 29 maj 2005, var annorlunda. Goda vänner och arbetskamrater från Hartlepool tog med mig till Cardiff och Millenium Stadium för finalspelet. Bra stämning och mycket folk. Hög fylla också för den delen. Jag missade Hartlepools första mål men fick vara med att fira det andra. Hjärtat satt i halsgropen då de sista tio minutrarna började ticka. 2-1 till HUFC. Straff till Hartlepool och Chris Westwood gick fram för att ta den. Nonchalant skjuter försvararen högt över ribban. Detta tänder Wednesday som vänder hela matchen. Från 1-2 till 4-2. På åtta minuter. Vi, jag säger så om Hartlepool när jag tänker på denna händelse, var åtta minuter från spel i Championship. Den resan tillbaka till Durham var bland de jobbigaste jag gjort i mitt 48-åriga liv. Mina vänner i England mår dåligt än idag då den matchen kommer på tal. Som tur är kan de inte förstå svenska för isåfall hade de spytt då de läst detta.
Tack för mig.
/Martin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar