Blackburn Rovers storsatsade i början av 1990-talet då man tagit steget upp i högsta ligan. Klubben skulle etablera sig som ett storlag och då var värvningar av samma slag ett måste. Ägaren Jack Walker längtade efter framgångar. Den stenrike stålhandlaren och livslånga Blackburnsupportern ville skapa en storklubb. Han öppnade upp portmonnän och strödde ut pundsedlarna.Ifrån Southampton inhandlade man den då 22-årige anfallstalangen Alan Shearer för 3,5 miljoner pund.
Andra dyra värvningar under säsongen 1992-93 var Chelseas försvarare Graeme Le Saux, Middlesbroughs mittfältare Stuart Ripley och Coventry anfallaren Kevin Gallacher.
Denna uppsättning spelare i ett välsvarvat Blackburn, med lagkapten Tim Sherwood som dirigent, kom att imponera under säsongen för att slutligen hamna på en fjärde plats i ligan.
Säsongen efter fortsatte värvningskampanjen. Leeds mittfältaren David Batty och Southamptons målvakt Tim Flowers var två viktiga värvningar som hjälpte Blackburn att hamna på andra plats i serien bakom mästarna Manchester United.
Säsongen 1994/95 skulle komma att bli året då Blackburn skrev historia på allvar. Det blev året man vann ligatiteln. Denna titel bärgades med stor hjälp av det nyförvärv klubben signat under året. Den 21-årige anfallaren Chris Sutton värvades från Norwich för 5 miljoner pund. Den dyraste övergången i klubbens historia och i dåtidens engelska fotboll.
Med Sutton och Shearer på topp så producerade Rovers många mål. Duon var så pass farlig och attackerande att man fick samma namn som den brittiska elit och specialstyrkan. SAS (Sutton and Shearer) kom att sprida skräck tillsammans i Rovers under två år tillsammans innan Shearer år 1996 försvann till Newcastle och Sutton flyttade till Chelsea.
Jack Walkers drömbygge föll till slut. Det höll i ett par säsonger och glänste som allra bäst 1995.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar