Många av stadens byggnader uppfördes nämligen med ljus eller röd sandsten i fasaderna. Under industriepoken kom de att täckas av ett svart lager sot och andra föroreningar, något som under en period gav staden en mycket speciell atmosfär. En blandning av sött och salt så att säga som satte en speciell prägel på byggnaderna. Under senare år har dock de flesta husen genomgått fasadrenoveringar så att de återfått sina ursprungliga kulörer. I samma veva förändrades infrastrukturen. Det gamla dog och det nya kom in. Arbetarstadsstämpeln tvättades aningen bort då staden mer och mer började satsa på att bli en finansstad. Utbildning och undervisning på flera av stadens universitet är idag lika känt som det turistresemål det har blivit både för företag som förlägger sina konferenser i staden såväl som för fotbollsturister som åker dit för att se Rangers och Celtic men även Partick Thistle och Queens Park. Även musikscenen, konst och kultur är något som glasveganerna har satt på kartan.
Tidsresan är därför kolossal, magnifik och smått skrämmande på en och samma gång. Från att ha varit en hårt arbetande industristad med varvsarbete och hamnar till att idag vara en viktig del av en annan näringsgren. Idag är Glasgow nämligen en av Storbritanniens viktigaste finansiella centrum. Spåren finns kvar i staden. Det går inte att tvätta bort. En blandning av allt från nedslitna hus och människor till raka motsatsen. Sida vid sida. Den snabba tidsresan har då även blivit en tydlig klassresa. På ont och gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar