Han gjorde sig känd på plan för sin kroppsbyggnad och yviga mustasch. Kanske mest det förstnämnda. Micky Quinns karriär som fotbollsspelare handlade just om hans övervikt, något han aldrig stack under stolen med. Quinn som föddes 1963 i Liverpool gick under namnet Sumo i Coventry men lyckades ändå med att göra sig hi
storisk i klubben genom att under Premier Leagues första säsong 1992/93 komma på fjärde plats i skytteligan med 17 mål efter skyttekungar som Dean Holdsworth, Les Ferdinand och Teddy Sheringham. Han var alert, snabb och smidig trots sin storlek. Det hade han varit ända sedan den dag i september 1979 då han lämnade Derby Countys akademi för att söka seniorlyckan i Wigan. Han höll sig i Lancashire fram till 1985. Då hade Quinn hunnit med att beta av Stockport och Oldham och där presenterat sig för omvärlden med sin målgladhet.
Portsmouth uppmärksammade Quinns färdigheter och värvade honom till sydkusten. Första säsongen var han nära att spela upp klubben i högsta divisionen något man missade med en hårsmån. I april 1986 blev han dömd för rattfylleri och fick 100 pund i böter samt ett ettårigt körförbud. Quinn skulle inte lära sig något av misstaget utan trotsade körförbudet två gånger under samma år. Detta medförde att han i januari 1987 dömdes till 21 dagars fängelse, men frigavs efter att ha avtjänat 14 dagar.
121 matcher och 54 mål skulle det komma att bli för Quinn under åren på Fratton Park. Sista säsongen bytte klubben manager och in kom John Gregory. Gregory utnämnde Quinn till lagkapten och ville att anfallaren skulle förlänga kontraktet. Quinn ville inte detta. Istället gick han till Newcastle för 680,000 pund i en affär som var omtvistad. Pompey vill ha över miljonen pund för Quinn medan Newcastles manager Jim Smith endast ville betala 25,000 pund. Klubbarna möttes halvvägs. Affären skulle komma att löna sig för ett Newcastle som var nedflyttade nykomlingar i andra divisionen. I debuten mot Leeds gjorde nämligen Quinn fyra mål. Fram till 1992 skulle det bli ytterligare 55 mål och detta på 115 matcher. Quinn var dynamisk, han var målglad och han var kult. Supportrarna älskade honom. Det gjorde även managern Ossie Ardiles. Under argentinarens ledning hade Quinn frihet under ansvar och kunde röra sig fritt.
Då Kevin Keegan efterträdde Ardiles blev det ändring på detta. Quinn hade oturligt nog dragit på sig en knäskada en tid innan Keegan kom till klubben och då han tillfrisknat fick han finna sig i att petas ur truppen.Quinn fann sig aldrig i det tilltaget. Det var då Coventry kom in i bilden. Från 1992 till 1994 på Highfield Road. Även här skulle Quinn bli populär. Blev han rundare och rundare med åren så innebar det även att hans målsinne försämrades samtidigt som yngre förmågor roffade till sig speltid. Sista säsongen i klubben blev Quinn utlånad till Watford och Plymouth. 25 mål på 64 matcher skulle det bli för Coventry. Manager Ron Atkinson ansåg att Quinn nu blivit för gammal för att erbjudas nytt kontrakt och frisläppte istället anfallaren. Det blev aldrig någon ny klubb i England. Quinn ville ha miljöombyte och då han fick anbud av grekiska PAOK Salo
nik så tackade han ja direkt. Under samma period skulle två större personliga motgångar komma. En efter en. Familjetragedier där den yngre brodern dog och en tid senare Quinns mamma. Quinn kunde nu inte koncentrera sig på fotbollen utan lade istället helt av med den 1996. Istället började han arbeta med kapplöpningshästar där han senare skulle komma att köpa sig ett eget stall. Micky Quinn har på senare år arbetat som kommentator för brittiska radiostationen TalkSPORT.
storisk i klubben genom att under Premier Leagues första säsong 1992/93 komma på fjärde plats i skytteligan med 17 mål efter skyttekungar som Dean Holdsworth, Les Ferdinand och Teddy Sheringham. Han var alert, snabb och smidig trots sin storlek. Det hade han varit ända sedan den dag i september 1979 då han lämnade Derby Countys akademi för att söka seniorlyckan i Wigan. Han höll sig i Lancashire fram till 1985. Då hade Quinn hunnit med att beta av Stockport och Oldham och där presenterat sig för omvärlden med sin målgladhet.Portsmouth uppmärksammade Quinns färdigheter och värvade honom till sydkusten. Första säsongen var han nära att spela upp klubben i högsta divisionen något man missade med en hårsmån. I april 1986 blev han dömd för rattfylleri och fick 100 pund i böter samt ett ettårigt körförbud. Quinn skulle inte lära sig något av misstaget utan trotsade körförbudet två gånger under samma år. Detta medförde att han i januari 1987 dömdes till 21 dagars fängelse, men frigavs efter att ha avtjänat 14 dagar.
121 matcher och 54 mål skulle det komma att bli för Quinn under åren på Fratton Park. Sista säsongen bytte klubben manager och in kom John Gregory. Gregory utnämnde Quinn till lagkapten och ville att anfallaren skulle förlänga kontraktet. Quinn ville inte detta. Istället gick han till Newcastle för 680,000 pund i en affär som var omtvistad. Pompey vill ha över miljonen pund för Quinn medan Newcastles manager Jim Smith endast ville betala 25,000 pund. Klubbarna möttes halvvägs. Affären skulle komma att löna sig för ett Newcastle som var nedflyttade nykomlingar i andra divisionen. I debuten mot Leeds gjorde nämligen Quinn fyra mål. Fram till 1992 skulle det bli ytterligare 55 mål och detta på 115 matcher. Quinn var dynamisk, han var målglad och han var kult. Supportrarna älskade honom. Det gjorde även managern Ossie Ardiles. Under argentinarens ledning hade Quinn frihet under ansvar och kunde röra sig fritt. 
Då Kevin Keegan efterträdde Ardiles blev det ändring på detta. Quinn hade oturligt nog dragit på sig en knäskada en tid innan Keegan kom till klubben och då han tillfrisknat fick han finna sig i att petas ur truppen.Quinn fann sig aldrig i det tilltaget. Det var då Coventry kom in i bilden. Från 1992 till 1994 på Highfield Road. Även här skulle Quinn bli populär. Blev han rundare och rundare med åren så innebar det även att hans målsinne försämrades samtidigt som yngre förmågor roffade till sig speltid. Sista säsongen i klubben blev Quinn utlånad till Watford och Plymouth. 25 mål på 64 matcher skulle det bli för Coventry. Manager Ron Atkinson ansåg att Quinn nu blivit för gammal för att erbjudas nytt kontrakt och frisläppte istället anfallaren. Det blev aldrig någon ny klubb i England. Quinn ville ha miljöombyte och då han fick anbud av grekiska PAOK Salo
nik så tackade han ja direkt. Under samma period skulle två större personliga motgångar komma. En efter en. Familjetragedier där den yngre brodern dog och en tid senare Quinns mamma. Quinn kunde nu inte koncentrera sig på fotbollen utan lade istället helt av med den 1996. Istället började han arbeta med kapplöpningshästar där han senare skulle komma att köpa sig ett eget stall. Micky Quinn har på senare år arbetat som kommentator för brittiska radiostationen TalkSPORT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar