Burton Albions away

Andra delen på reseberättelsen om redaktionens Englands-turné har ni här. Ett gästspel med Southends grabbar på bortamatchen mot Burton Albions i gråaste Derbyshire.
Håll till godo!

Del 2:2
Med aningen nervositet i kroppen över att man kanske skulle missa tåg eller få förhinder så började man nu lugna ned sig efter att ha kastat in väskorna på California Hotel. Pappa och son Hill mötte upp oss på Kings Cross, lotsade oss till Euston Station och nu var det inte längre en kamp emot klockan. På Mark & Spencer intill Euston inhandlades färdkost. Nu skulle snart en lång dags tågresande sätta fart på riktigt. Glada över att ses igen så snackades det vitt och brett om allt möjligt då tåget pumpade ut från stationen och rullade norröver. Förbi industriområden, tätbebyggelser och höga bostadshus och igenom lantliga miljöer. England har allt. Stoppade i ett grått Coventry och hann se två skorstenar modell större i en annars så grå stad. Var Coventry disig så var Birmingham ännu värre. Det var där vi stannade för att byta tåg och det var där byggnaderna såg ut som skrottippar alternativt rivningsobjekt. Englands näst största stad är ingen fröjd för ögat. Det var däremot tåget vi äntrade på Birmingham New Street. En fräsch vagn med en lika fräsch restaurangsdel som hade allt man behövde för vidare turné. Nu fortsatte resan upp mot Derbyshire och till den lilla bryggeristaden Burton On Trent. Klubben som för andra året i rad spelar i Football League huserar på lilla Pirelli Stadium, en arena som trots sin lilla storlek ändå får flera arenor i Allsvenskan att blekna. Tak över alla läktarna och en pub. Mer om det senare.

Kom av tåget och mötte upp vänner till familjen Hill. Gick igenom staden och letade efter pub och stötte först på en av de mest dynamiska pubar undertecknad någonsin skådat. Coopers Tavern. In via en gränd och sedan ett hål rakt in i väggen. En bakgårdspub som hade allt. Charm,finess,stil och dynamik. Dessvärre var vi för många för att få plats på puben samtidigt som det bara fanns en kypare. Färden gick vidare inåt citykärnan och märkligt nog hamnade vi på en finare vinbar. Krögaren släppte ändå in oss och vi var de enda på stället. Vin var inget att tänka på i detta sällskapet och ägaren fick istället fylla på Stella, Kronenbourg och Strongbow-tunnorna. Southendfolket välkomnade oss med påfyllning efter påfyllning och man hann knappt dricka ur förrän nästa beställning stod på bordet. Trevlig gemenskap och bra grabbar. Klockan tickade mot matchstart och taxibilar beställdes till restaurangen. Nu hade det grådisiga vädret förvandlats till solsken och med värme i ansiktet stövlade vi in på bortaläktaren.

Huckerby som gjorde ett besök i Burtons souvenirshop kunde senare förtälja att den var en av de minsta samt med lika krasst sortiment han hade besökt i England. Ett par hundra Southendsupportrar bakom mål höll igång en stund. Den höga alkoholhalten bland grabbarna gjorde sångerna sämre och sämre. Till slut var det lika dåligt som spelet på planen. En match som knappt höll Superettan-klass. Så dåligt var det. Till våra vänners stora missnöje förlorade gästerna med 3-1 och nu var det återigen dags att besöka puben. Devonshire Arms blev den genuina puben att besökas då skymningen började sätta sina klor i den lilla Derbyshirestaden. Innanför dörrarna dröjde det inte länge förrän skymningen satte sina klor i undertecknads huvud. En praktfylla signerades och höll sig hela kvällen lång. Vid tågbytet i Birmingham på hemvägen funderade och övervägde undertecknad att istället ta spårvagn hem till Hisingen ifrån Birmingham New Street.....

Huckerby tog morgonflyget hem till Göteborg medan jag själv stannade till kvällsflyget. Väl framme på Stansted, incheckad och klar, så satte jag mig ned på Witherspoons och kollade på Tottenham-Chelsea på storbildsskärm. Det var då jag insåg att det var nu jag skulle behöva ha mig en semestervecka. Jag var mer tröttare i kroppen än då jag åkte. En toppenhelg, kanske en av de bättre i England någonsin, var avklarad. En resa fylld med tåg och udda platser där Svenssons aldrig satt sina turistfotbollsfötter och långt ifrån de fina arenor och hotell som resebyråerna utannonserar till. Denna resa var äkta och jag älskade varenda sekund av den.