Och så var det bara ett (engelskt) lag kvar.

England hade 3 lag med i Champions Leagues kvartsfinaler. När vi nu kollar in stundande semifinaler så är det bara 1 lag kvar. Ja, det har i och för sig varit klart i en dryg veckas tid. För ingen trodde väl att Tottenham skulle kunna vända eller ens vara nära Real Madrid, med 0-4 i första mötet?
Och eftersom att Chelsea och Manchester United möttes i en av de andra kvartsfinalerna så stod det ju klart redan där att ett engelskt lag skulle falla bort.

Om vi tittar på de som nu åkte ur, så är det skilda världar. Det ena laget är nöjt med vad man har åstadkommit, man tog sig kanske längre än vad man själva trodde. Det andra laget är grymt besviket efter att, återigen, ha misslyckats att ta sig hela vägen till den buckla som ägaren helst av allt vill åt.

Chelsea siktar alltid högt. Så har det varit sedan den dagen Roman Abramovich bestämde sig för att börja pumpa in rubel-miljard efter rubel-miljard i de blå från London. Klubben har varit väldigt nära att vinna Champions League under den här tiden. Och man har spelat sig till en position som en av Europas stora klubbar. Alltid att räkna med och alltid ett hot i Champions League. Att man i år åker ur "redan" i kvartsfinal kommer att få konsekvenser, räkna med det. Men blir det rätt konsekvenser?
I engelsk media har man förstås dissekerat Chelsea inifrån och ut, de senaste två dagarna. Man skriver om en målvakt som säkert håller några år till. Ett försvar som har förnyats förståndigt, och behållit de som man känner fungerar bra fortfarande. John Terry har tagit sig igenom tuffa tider privat, och har fortfarande hela den blå massan bakom sig.
Nej, problemen börjar högre upp i banan. Man har ett mittfält som inte längre kan styra matcher på det där bestämda och pardonlösa sättet. En Frank Lampard som tar besluten lite för sent. En Essien som inte skrämmer lika mycket längre. Anfallslinjen har två storstjärnor i Drogba och Anelka, som knappast accepterar de andrafioler som de har fått spela på sedan januari. En eventuellt ganska känd värvning i Fernando Torres som ännu inte har gjort ett enda mål.
Att det finns kvalitet i Chelsea går liksom inte att bortse ifrån. Det är bara att titta på truppen och namnen. Men det har inte fungerat som det skall, stabiliteten är borta och oron stiger.

Nystart kanske man inte skall prata om. Men Ancelotti (om han får vara kvar) har att jobba med i sommar. Roman tittar otåligt på.

Tottenham, i en annan del av London. Där är nog minerna lite gladare, trots att resultatet blev detsamma; utslagen i kvartsfinalen och utan någon chans alls egentligen, när Real Madrid stod för motståndet.
Men de liljevita har ändå gjort en med beröm godkänd premiär i Champions League. Många gånger har man räknat bort dem, ja redan i kvalmatcherna mot Young Boys, då Spurs låg under med 3-0 efter typ 20 minuter, i första matchen.
Det har varit målgaranti, underhållande spel, och en ny storstjärnas födelse, i form av Gareth Bale.

Men klubben har också dragit på sig en kostym som kostar. Den kostar så mycket att alternativen de sista två månaderna bara är två. Annars är det dags att köpa en billigare och mindre elegant kostym.
Tottenham måste antingen knipa fjärdeplatsen i ligan, för att garantera CL-spel nästa år. Alternativt tvingas man sälja en eller ett par av sina stora stjärnor. Dels för att hålla ekonomin balans. Dels för att gubbar som Bale och Luka Modric säkerligen har fått upp smaken för den stora europeiska scenen.

Återstår då Manchester United. Tillsammans med Barcelona och Real Madrid utgör de inga stora överraskningar som semifinal-lag. Schalke 04 står för det, helt på egen hand.
Jag blir inte förvånad om Man U står som slutsegrare på Wembley, i maj. Jag blir inte förvånad av någonting när det gäller Alex Ferguson längre. Det är så oerhört imponerande, det han gör med sitt lag år efter år. Hur f-n håller du en snart 38-åring som Ryan Giggs vid liv, med tanke på hur mycket han springer i match efter match. Hur lyckas du motivera en kille som har vunnit allt och spelat i din klubb sedan 1991?
Hur kan du plocka fram nya talanger hela tiden, som "ingen" har hört talas om? Och göra dem till fullblodsproffs med vinna intatuerat på insidan och utsidan ögonlocken?

Hade jag haft en hatt så hade jag lyft på den. Och hade jag haft min bankdosa med mig på jobbet, så hade jag satt besparingarna på United som slutsegrare i CL. Även om en kort kille från Argentina säkerligen har andra planer.