Håll i plånboken!

Det rasslade in ett litet mail till redaktionen. Signaturen "The Linnet" skriver en annorlunda sammanfattning från sitt senaste besök i Lancashiresamhället Burscough. Håll till godo.
***
"Hej allesammans. Har läst reseberättelser fram och tillbaka på denna bloggen nu de senaste åren och har hela tiden funderat på att skriva något själv. Tidsbrist och dålig fantasi har gjort att det saktat efter men nu har jag fått hjälp av min son med att filtrera tankarna. Jag har nämligen en nygjord resa färskt i minnet. Vad jag heter är irrelevant i sammanhanget, jag är 45 år, har tre barn och är gift med en mycket trevlig kvinna sedan 20 år tillbaka. Denna kvinnan är engelska .

Hon är uppväxt i Lancashire och i samhället Burscough. Vi träffades i England då jag var där på språkresa för en massa herrans år sedan. Det ena gav det andra och till slut så flyttade vi ihop. Först i en liten etta i samhället Ormskirk norr om Liverpool. Arbetsbristen blevv påtaglig i England efter ett tag och vi flyttade hem till ett högkonjukturens Sverige istället. England har blivit mitt andra hem genom åren. Jul, påsk och semestrar och alla barnens lov har tillbringats i Lancashire med omnejd de senaste 20 åren.

Fotbollstokig som jag alltid varit, född bajare, så har jag följt underdogklubbar. Tranmere blandannat då jag jobbade i Birkenhead men i synnerhet Southport FC som idag spelar i Conference National. Det är där frugans familj och barnens morföräldrar bor. Frugan har en bror som spelar fotboll själv. I Northern Premier League-klubben Burscough FC. The Linnets kallas man för i folkmun och hemmarenan heter Victoria Park. En håla i West Lancashire som inte satt sig på kartan för någonting i världshistorien.

Det skulle jag ändå göra då jag senast besökte samhället. Många pints på The Copperwood Inn en sen kväll skulle bli en lång och hård sovmorgon dagen efter. De 3 september mötte spelade BFC sin första match hemma för säsongen mot Matlock. Derek Goulding gjorde comeack som manager och möttes av stående applåder. Regn och rusk på Victoria Park skulle bli ännu tråkigare då matchen förlorades. 2-1 till Matlock och sura miner i hela samhället. På kvällen blev det utgång på lokal tillsammans med svågern och hans vänner. Där någonstans tappade jag min plånbok. Dagen efter knackade det på dörren till svågerns hus och hans öppnade. En liten pojke och hans pappa stod utanför. Pappan som hade sett svågern tillsammans med mig hade även sett att jag tappat min plånbok. Tack, sa jag och gav pojken en 20-punds sedel för det artiga tillvägagångssättet. Mer än så var det inte förrän dagen därpå.

Vi var inne i Southport för att handla och gå på restaurang då jag skulle ta ut pengar. Det gick inte. Konstigt tyckte jag. Försökte igen men inget hände. Ringde upp min bank och pratade med dem och blev helt svimfärdig då jag hörde anledningen. Någon eller några personer hade tömt mitt Visa-kort på över 10,000 svenska kronor. Pappan till sonen som lämnade tillbaka plånboken? Jag visste inte riktigt. Blev paranoid över alla tankar och tankesätt. Kom hem till Sverige och utredde saken med min bank. Då visade det sig att samtliga resurser på kontot blivit uttagna på ett och samma ställe. Evertons supportershop.

Någon eller några hade köpt kläder i Evertons färger för mina surt förvärvade pengar. Jag rös av tanken. Händelsen är polianmäld och man skall nu gå igenom kamerabilder från affären för att utreda händelsen. Så här i efterhand kan man faktsikt tillåta sig le över händelsen men det gick många dagar då man var nojjig mot allt och alla. Hoppas att jag kan få denna publicerad trots att det inte är en vanlig reseberättelse. Kontentan av texten borde väl vara att man skall hålla i sina värdesaker. I synnerhet då man är utomlands. Tänk på det när ni reser hädanefter. 
Tack för mig!
/The Linnet
***
TLC tackar signaturen The Linnet för en intressant och annorlunda reseskildring. En tankeställare är därmed utfärdad.