Läsarbrevet: A day with Sussex Sports

Som det ofta gör nuförtiden så trillade det in ett mail till redaktionen. Insändaren, Hans Fridlund, berättar utförligt och intressant en välskriven reserapport från de lägre engelska divisonerna. Håll till godo!
***

Doften, eller snarare lukten, av linement knockade mig närapå när David Bauckham bjöd in mig till Eastbourne Boroughs omklädningsrum. När jag lyckats blinka bort tårarna och kunde se genom dimmorna som bildats av det minst sagt påtagliga balsamklimatet framträdde ett riktigt fräscht rum. Nymålat i vitt med föreningens emblem målat över klädhängarna som klädde varje vägg. I mitten det obligatoriska bordet med vattenflaskor och first- aid kit. I hörnet stor Boroughs manager Gary Wilson och bjuder, efter att David introducerat mig, det fastaste handslaget jag kan erinra mig. Han är. Förutom mig och David, ensam kvar då truppen är ute och värmer upp inför avspark. Jag önskar honom lycka till inför drabbningen och frågor om det är okej att ta några fotografier. Det har han inget emot. Men, frist things first, storyn om hur jag hamnade i Eastbourne Borough´s, ett mittengäng i Conference South (vägrar nyttja andra benämningar på serien…), omklädningsrum börjar med en bok; ”Dugouts” skriven av nämnde David Bauckham. David är ett välkänt namn för oss som är sålda på Non-League fotboll i England. Han driver bland annat sidan pyramidpassion.co.uk som bjuder på navelskådande godis i ett överflöd från Englands lägre divisioner. ”Dugouts” är en exposé över avbytarbås från Englands och Wales absolut lägsta divisioner, från Aylestone Park Old Boys FC till Peacehaven och Telscombe FC.

Vissa bilder visar gamla tegelruckel så små att avbytarna får huka och riskera kronisk nackspärr på bänken eller stolen, andra bilder kräver betraktarens fantasi för att överhuvudtaget märka att träkonstellationen ska verkställa som avbytarbås. Andra har dock åldrats väl, som Great Yarmouth Town FC´s vackra viktorianska läktare som tornar upp sig backom fyra (!) tegelbås. De två första var för små, så för att leva upp till reglerna för seriespel nödgades man bygga två till. Min fascination för boken var stor och jag besökte ofta Davids olika Non-league sidor på nätet. När jag så i augusti i år läste en sommarkurs på University of Sussex tog jag kontakt med David och undrade om hans övriga alster gick att köpa i närbelägna Brighton. När så David förstod att jag var en entusiastisk svensk groundhopper bjöd han mig genast ner till Eastbourne för att tillsammans med honom gå på match nästa tisdag. Överväldigad över hans omedelbara gästfrihet tackade jag givetvis ja till match. Strax efter klockan fem på avtalat datum tog jag tåget från Brighton till Polegate.

David hade för avsikt att ta med mig på en kortare groundhopp innan matchen och jag var mer än entusiastisk. Att köra runt med självaste David Bauckham och kolla idrottsplatser i Englands sämsta divisioner, närmre himmelriket för mig är svårt att föreställa sig. Vi besökte i tur och ordning Hailsham FC, Eastbourne Town och Eastbourne United.
Kameran gick ständigt varm ackompanjerad av Davids fantastiska historiefyllda berättelser om varje idrottsplats och om folk i föreningarna. Sista anhalten för dagen var naturligtvis Eastbourne Boroughs hemmaplan Priory Lane.Jag var mäkta imponerad över hur en liten ort som Eastbourne kunde hålla igång tre föreningar. David menade dock på att de inte särskilt märkligt då de spelade på olika nivåer i det som kallas pyramiden och inte direkt konkurrerade med varandra. Vi anlände i god tid till stadion för mötet mellan ”The Sports” och för dagen gästande Bromley FC. Priory Lane är en fantastisk stadion med tak över samtliga läktarsektioner. Huvudläktaren är en klassisk allseater medans resten är ståplats. Du kan promenera runt hela stadion utan att stötta på några avspärrningar. Hemma och bortaanhängare skiljs inte märkbart åt. Bara i extremfall sattes avspärrningar upp mellan sektionerna för hemma och bortafans och polis syntes så gott som aldrig på stadion. Genast efter att vi avlagt entreavgiften och jag skaffat mig ett matchprogram tog David mig på en rundtur som började i sponsorlogerna (!) vackert klädda med svartvita inramade fotografier av äldre och färgstarkare varianter med nyare profiler i klubben (många tagna av honom själv). Logerna hade tillgång till en egen pub med en blodröd heltäckningsmatta som följde med ut i korridoren till logerna.

Hela tiden introducerade David mig för folk som hans ”swedish groundhopper friend”. Det ska tilläggas att David är involverad i det mesta som händer i föreningen. Han sköter hemsidan, skriver i matchprogrammet och talar i Public Announce- systemet. Det var just dit vi styrde stegen fem minuter innan avspark. David skulle tillsammans med vän introducera startelvorna i PA- systemet och jag fick hänga på. I ett litet trångt skyffe med glasfönster läste de båda vännerna upp elvorna och tackade sina sponsorer. Hela klubben går runt på ideellt arbete varpå sponsorerna är direkt livsnödvändiga för klubbens överlevnad. Under matchen hade David lite ”bits and pieces” att syssla med så jag vandrade salig runt på idrottsplatsen och fotograferade de olika läktarsektionerna från alla möjliga och omöjliga vinklar samt språkade ett fåtal av de 600 på plats. I halvlek bjöd David in mig till klubbens teahouse och jag blev serverad te och småkakor i en trång bar-liknande lokal med samma fulsnygga blodröda heltäckningsmatta som i sponsorpuben. De halvprofessionella spelarna i The Sports spelade förvånansvärt trevlig fotboll, utnyttjade kanterna väl och höll bollen på gräset. De avvisade Bromley enkelt med 5-0, ett resultat i underkant. Efter matchen körde David mig ända hem till universitet och innan vi skildes åt gav han mig, trots ihärdiga försök från min sida om att få betala, två av hans egenpublicerade böcker ”A Season of Sussex Soccer” och ”From Wick to Wembley”. Själv hade jag en vecka kvar på universitetet och såg fram emot att blanda kurslitteraturen med mina nya tillskott till bokhyllan.

Hans Fridlund