Jag och min resekollega flög över på fredagen och ett sommarklibbigt London skulle bli basen under sex dagar.
Colchester-Tranmere
Vi inledde med att se Colchester slå Tranmere med 2-1 i Division 2 i en som jag minns det ganska småtråkig match. Vi drogs med på lite pubar av vänner efter matchen innan vi tackade för oss och tog tåget tillbaka till London. Söndagen skulle bli en lång dag med en tidig start.
Colchester-TranmereVi inledde med att se Colchester slå Tranmere med 2-1 i Division 2 i en som jag minns det ganska småtråkig match. Vi drogs med på lite pubar av vänner efter matchen innan vi tackade för oss och tog tåget tillbaka till London. Söndagen skulle bli en lång dag med en tidig start.
***
Colchester-Tranmere på gamla anrika Layer Road
***
Birmingham-Millwall och Coventry-Wolves
Upp halv sju på morgonen för att ta sig den relativt korta biten från Paddington till Euston och tåg upp till Midlands. Vi hade faktiskt två matcher inbokade denna dag. Två högriskmöten stod på agendan då Birmingham mötte Millwall och sedan Midlandsderbyt mellan Coventry och Wolves.
Birmingham-Millwall hade avspark redan klockan 12 och Coventry startade klockan 18 och vi hade bokat matchbiljetter och kollat upp att förbindelserna skulle funka.
På Euston var det var stenhård koll av Millwall fansen i samband med ombordstigningen på tåget. Det var hur mycket poliser som helst och alla ölburkar blev beslagtagna. Det var till och med knarkhundar som kollade alla som klev på tåget. Millwall hade med sig ett ganska stort gäng på tåget till Birmingham och dom verkade inte vara av den trevligaste sorten. Eftersom vi bara hade en hastigt ihopköpt frukost i våran påse fick vi inga större problem med ordningsmakten och vi valde snabbt en vagn så långt bort från Millwall som möjligt.
Efter en kort resa på två timmar mötte Midlandspolisens finest upp redan på plattformen och det var inte läge för så mycket diskussion när den ganska korkade frågan kom "-Did you come on the London train" Hmm ja, jag står fortfarande här i dörröppningen, följt av "-Going to the game?" (inger Sir här inte). Jodå nog hade vi tänkt ta oss till matchen fast helst på egen hand. Vi hade dessutom inte biljetter bland Millwall men det var som sagt inte riktigt läge att argumentera och då vi ändå skulle till arenan kunde man ju lika väl ta sig dit med polisens hjälp ... inte så smart skulle det visa sig.
Vi hade hoppats på att bli ditbussade men tydligen hade Millwall roat sig med att slå sönder bussarna ett tidigare år så här skulle statueras exempel. Vi skulle motioneras!
Polisen tog sin lilla tid på sig att samla ihop ett par hundra Millwall och sedan var det dags för gemensam lååångsaaaaam promenad som gick ut på att ett antal poliser gick och åkte före oss för att spärra av alla korsningar och medans detta pågick fick vi stoppa upp och invänta. Vad som gjorde det hela smått löjligt att detta utspelades på nästan helt öde bakgator i ett industriområde. Det fanns liksom inte så många andra där utom vi ... och polishelikoptern i luften borde definitivt se att det var helt jävla skittomt på folk.
Promenaden kom att ta över en timme och Millwall killarna blev mer och mer frustrerade när dom insåg att dom skulle missa avspark och när väl polisen insåg att dom höll på att få ett mindre upplopp på halsen så lyckades dom fördröja avspark tjugo minuter, men inte tillräckligt för att vi ändå skulle missa första tio.
Väl framme tog vi första möjliga chans att sticka ifrån våra "vänner" då jag valde ut den minsta polisen med snällaste utseendet och snabbt förklarade att "We're not Millwall" ... och svaret var något i stil med "Vad fan gör du här då?"
Vi stack iväg med några hundra blängande ögon i ryggen, i alla fall kändes det så ... Vi kom in så sent så vi blev hänvisade till första lediga plats vilket var kanonplatser på långsidan rad 4 istället för de stolar bakom målet vi skulle haft.
Birmingham körde sedan över Millwall med 4-0 där alla mål kom före halvtidsvilan.
Efter matchen var det raka spåret till stationen igen och nu utan Millwall och polisens hjälp. När vi fick bestämma takten själva så tog promenaden under halvtimman. Vid stationen upptäckte vi att det var ersättningsbuss mot Coventry på grund av lite rälsarbeten.
Efter en trevlig busstur genom Midlands där den ena mindre landsortshålan efter den andra passerades började vi nervöst kolla på klockan och när vi i till slut kom fram till Coventry var det dags för nästa promenad. Ännu en halvtimmes promenad innan vi kom fram till arenan.
Matchen var väl inte allt för rolig och Wolverhampton vinner med 1-0 inför några tusen tillresta. Magnus Hedman stod förresten i mål för Coventry.
Tillbaks till tågstationen igen för att hoppa ombord på en ny buss och sedan byte till tåg för att vara tillbaka i London efter midnatt. Man var lite mör efter två matcher, lite väl många långa promenader och bussar å tåg.
***
Chelmsford-Cambridge City
På måndagen hade vi ingen match inplanerad. Det var visserligen ett möte i Premier League mellan Everton och nåt annat gäng men utan möjlighet att ta sig "hem" till London efter matchen så var vi istället inställda på lite pubar i London.
Av en händelse såg vi i en tidning där vi satt inne på en pub att Chelmsford - Cambridge City spelade samma kväll i amatörligans andra divsion, jämförbart med dagens Blue Square South. Chelmsford var utan egen arena och var utlokaliserade till Billiricay som låg ... ja vardå? Fram med karta. Hm, vi hinner gott å väl. Tåg nån timme österut.
Hade ingen aning om var arenan låg och när vi väl hittade den var det helt öde. Över tre timmar kvar till match men nån glad prick släppte in oss och öppnade Club Baren. Det vara bara vi där men det funkade ju ändå.
Lagom glada gick vi ut på läktaren när matchen drog igång och vi som inte ens löst entré, dock hade vi nog druckit ihop entrén så vi ansåg det vara jämt så.
Matchen var skitdålig och det var nog tur man var lite smådopad. Roade oss med att räkna publiken och jag vill minnas att jag gav upp runt 387. Dom stod ju inte stilla! Det visade sig dock vara 567 betalande åskådare + två plankande svenskar. Faktiskt rätt hyfsad stämning och gästande Cambridge City vann med 3-0 på en mycket charmig arena omgiven av skog och landsortsidyll.
***
Portsmouth-Colchester
Dagen efter åkte vi till Portsmouth och såg mötet mot Colchester i Ligacupen. 0-0 i halvtid och sedan tog Colchester oväntat ledningen innan Peter Crouch gör 1-1 och alla tror nog det är ganska kört då Kem Izzet trycker in 2-1 för Colchester innan slutsignalen. Vi fick lift tillbaka mot London efter matchen av några vänner som släppte oss vid nån skum t-banestation långt utanför London och av en ren slump hann vi precis med sista tåget in för natten.
Birmingham-Millwall och Coventry-Wolves
Upp halv sju på morgonen för att ta sig den relativt korta biten från Paddington till Euston och tåg upp till Midlands. Vi hade faktiskt två matcher inbokade denna dag. Två högriskmöten stod på agendan då Birmingham mötte Millwall och sedan Midlandsderbyt mellan Coventry och Wolves.
Birmingham-Millwall hade avspark redan klockan 12 och Coventry startade klockan 18 och vi hade bokat matchbiljetter och kollat upp att förbindelserna skulle funka.
På Euston var det var stenhård koll av Millwall fansen i samband med ombordstigningen på tåget. Det var hur mycket poliser som helst och alla ölburkar blev beslagtagna. Det var till och med knarkhundar som kollade alla som klev på tåget. Millwall hade med sig ett ganska stort gäng på tåget till Birmingham och dom verkade inte vara av den trevligaste sorten. Eftersom vi bara hade en hastigt ihopköpt frukost i våran påse fick vi inga större problem med ordningsmakten och vi valde snabbt en vagn så långt bort från Millwall som möjligt.
Efter en kort resa på två timmar mötte Midlandspolisens finest upp redan på plattformen och det var inte läge för så mycket diskussion när den ganska korkade frågan kom "-Did you come on the London train" Hmm ja, jag står fortfarande här i dörröppningen, följt av "-Going to the game?" (inger Sir här inte). Jodå nog hade vi tänkt ta oss till matchen fast helst på egen hand. Vi hade dessutom inte biljetter bland Millwall men det var som sagt inte riktigt läge att argumentera och då vi ändå skulle till arenan kunde man ju lika väl ta sig dit med polisens hjälp ... inte så smart skulle det visa sig.
Vi hade hoppats på att bli ditbussade men tydligen hade Millwall roat sig med att slå sönder bussarna ett tidigare år så här skulle statueras exempel. Vi skulle motioneras!
Polisen tog sin lilla tid på sig att samla ihop ett par hundra Millwall och sedan var det dags för gemensam lååångsaaaaam promenad som gick ut på att ett antal poliser gick och åkte före oss för att spärra av alla korsningar och medans detta pågick fick vi stoppa upp och invänta. Vad som gjorde det hela smått löjligt att detta utspelades på nästan helt öde bakgator i ett industriområde. Det fanns liksom inte så många andra där utom vi ... och polishelikoptern i luften borde definitivt se att det var helt jävla skittomt på folk.
Promenaden kom att ta över en timme och Millwall killarna blev mer och mer frustrerade när dom insåg att dom skulle missa avspark och när väl polisen insåg att dom höll på att få ett mindre upplopp på halsen så lyckades dom fördröja avspark tjugo minuter, men inte tillräckligt för att vi ändå skulle missa första tio.
Väl framme tog vi första möjliga chans att sticka ifrån våra "vänner" då jag valde ut den minsta polisen med snällaste utseendet och snabbt förklarade att "We're not Millwall" ... och svaret var något i stil med "Vad fan gör du här då?"
Vi stack iväg med några hundra blängande ögon i ryggen, i alla fall kändes det så ... Vi kom in så sent så vi blev hänvisade till första lediga plats vilket var kanonplatser på långsidan rad 4 istället för de stolar bakom målet vi skulle haft.
Birmingham körde sedan över Millwall med 4-0 där alla mål kom före halvtidsvilan.
Efter matchen var det raka spåret till stationen igen och nu utan Millwall och polisens hjälp. När vi fick bestämma takten själva så tog promenaden under halvtimman. Vid stationen upptäckte vi att det var ersättningsbuss mot Coventry på grund av lite rälsarbeten.
Efter en trevlig busstur genom Midlands där den ena mindre landsortshålan efter den andra passerades började vi nervöst kolla på klockan och när vi i till slut kom fram till Coventry var det dags för nästa promenad. Ännu en halvtimmes promenad innan vi kom fram till arenan.
Matchen var väl inte allt för rolig och Wolverhampton vinner med 1-0 inför några tusen tillresta. Magnus Hedman stod förresten i mål för Coventry.
Tillbaks till tågstationen igen för att hoppa ombord på en ny buss och sedan byte till tåg för att vara tillbaka i London efter midnatt. Man var lite mör efter två matcher, lite väl många långa promenader och bussar å tåg.
***
Chelmsford-Cambridge City
På måndagen hade vi ingen match inplanerad. Det var visserligen ett möte i Premier League mellan Everton och nåt annat gäng men utan möjlighet att ta sig "hem" till London efter matchen så var vi istället inställda på lite pubar i London.
Av en händelse såg vi i en tidning där vi satt inne på en pub att Chelmsford - Cambridge City spelade samma kväll i amatörligans andra divsion, jämförbart med dagens Blue Square South. Chelmsford var utan egen arena och var utlokaliserade till Billiricay som låg ... ja vardå? Fram med karta. Hm, vi hinner gott å väl. Tåg nån timme österut.
Hade ingen aning om var arenan låg och när vi väl hittade den var det helt öde. Över tre timmar kvar till match men nån glad prick släppte in oss och öppnade Club Baren. Det vara bara vi där men det funkade ju ändå.
Lagom glada gick vi ut på läktaren när matchen drog igång och vi som inte ens löst entré, dock hade vi nog druckit ihop entrén så vi ansåg det vara jämt så.
Matchen var skitdålig och det var nog tur man var lite smådopad. Roade oss med att räkna publiken och jag vill minnas att jag gav upp runt 387. Dom stod ju inte stilla! Det visade sig dock vara 567 betalande åskådare + två plankande svenskar. Faktiskt rätt hyfsad stämning och gästande Cambridge City vann med 3-0 på en mycket charmig arena omgiven av skog och landsortsidyll.
***
Portsmouth-ColchesterDagen efter åkte vi till Portsmouth och såg mötet mot Colchester i Ligacupen. 0-0 i halvtid och sedan tog Colchester oväntat ledningen innan Peter Crouch gör 1-1 och alla tror nog det är ganska kört då Kem Izzet trycker in 2-1 för Colchester innan slutsignalen. Vi fick lift tillbaka mot London efter matchen av några vänner som släppte oss vid nån skum t-banestation långt utanför London och av en ren slump hann vi precis med sista tåget in för natten.
Dagen efter var det hemresa och den 41:a trippen var avklarad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar