Insändaren: "Hotellet som Gud glömde"

Det där med hotell kan vara så mycket mer än bara ha väskan på rummet och en bädd för natten...

Signaturen Moby Blue berättar idag om sin värsta reseupplevelse under 20 års resande i England.

***

Jag har följt Birmingham FC sedan 1992. Ser i snitt åtta matcher per år, både hemma på St Andrews och borta. Jag har skaffat mig en hel del vänner där över under denna tid och varje gång jag åker nuförtiden så sover jag hos någon av dessa. Så såg det inte ut i början av 1990-talet. Ung, blåögd och en främling i ett land som var helt annorlunda den by i mellan Sverige som jag växte upp i. Det blev man snabbt varse då man förundrades över blandare i badrum, tröskellösa dörrar och vattenledningarna längst husväggarna. Detta var dock peanuts mot vad jag var med om en höst 1992. Hade kommit sent till Birmingham och inte beställt hotell. Letade mig fram på Broad Street och fann till slut "Sunshine Inn". I efterhand så var det raka motsatsen till solstrålar. Otrevlig personal nästintill kastade nyckeln på mig efter att jag betalat. Uppenbarligen blev han störd i sitt tidningsläsande. Väl uppe på våningen där jag skulle bo så öppnade jag rummet. Ett kvinnligt skrik hördes och en vettskrämd tjej tittade på mig. Dubbelbokat. Mannen i receptionen fick sig ännu en påhälsning och han var inte gladare. Hans svar var häpnadsväckande. "Det är fullt i hela huset. Någon av er får sova på golvet." Tjejen tittade på mig med rädda ögon precis som att jag skulle vara en våldtäktsman. "Ingen fara, jag kan sova var som helst. Jag är trött. Jag tar golvet." Så blev det också. Somnade direkt jag lagt mig på filten men vaknade upp av att något vidrörde mina fötter. Råttor på rummet. Nu vaknade tjejen också och hon skrek högre än tidigare, fick på sig sina kläder och sprang ut från rummet. Hon kom aldrig tillbaka. Somnade om och vaknade huttrande. Det var dragigt och svinkallt i rummet trots att elementen var stekheta. Råttkåk i dubbel bemärkelse som ändå kostade, 60 pund natten. Detta var 1992, så det är väl motsvarande tusenlappen idag. Birmingham skulle möta Coventry under lördagen och jag hade tänkt att göra staden timmarna innan. Frukosten på hotellet var inställd för att kocken var sjuk. "Inga problem, tar en dusch först och käkar på stan", tänkte jag. Steg in i badrummet som stank mögel. En lukt som källare och vindar brukar lukta. Värre var det i duschkabinen. Satte på kranen men fick sekunderna senare kasta mig ut då kranen sprutade ut brunaktig sörja. Nu var det nog. Jag gick ner till receptionen och skulle ta itu med den otrevliga mannen. Han var dessvärre inte där. Istället var en man som skulle visa sig vara ägaren på plats. Jag skrädde inte orden då jag påtalade attityd på hans anställda och faciliteter i huset. Jag krävde också pengarna tillbaka för dåligt bemötande, bristande service och hygienutrymme. Trodde att detta skulle hjälpa men istället fick jag snäst åt mig "Passar inte utbudet så kan du söka dig vidare" Jag tog mina väskor och gick. Några pengar fick jag inte tillbaka. Stället kånkade året efter och jag är inte förvånad. Det var absolut det värsta jag varit med om.

Tack för mig!

/Moby Blue