Viktiga veckor.

Ungefär så kan vi bäst beskriva den närmaste tiden och kommande öde för Portsmouth FC. Klubben har fram till 10 augusti på sig att antingen sälja sina 7 seniorspelare eller också få dem att gå med på sänkta löner. Det sistnämnda är nog lättare sagt än gjort. Visst, en och annan kan nog tänka sig att gå med på det med lite god vilja eller dåligt med alternativa lösningar. Men allihop känns tveksamt.


Klubben förvaltas för närvarande av bland andra Trevor Birch. Han säger att "Vi gör framsteg med tre eller fyra spelare. Men alla inser inte allvaret i situationen, och det gäller både spelare och agenter. Båda de intressenter som finns för att ta över klubben (dels Supporters Trust, dels Portpin, reds. anmärkning) kräver att vi får till dessa åtgärder, för att deras bud skall gälla.".
Birch och klubben har hårt arbete framför sig, och man säger att dessa åtgärder är nödvändiga, och det är också första gången som man har sagt en deadline. Om inte saker och ting är i ordning och åtgärdsprogrammet är spikat då så säger Birch att "Det finns i det läget inte mycket att göra annat än att acceptera konkursen och stänga klubben".


TLC har rapporterat om Pompey tidigare, och kan bara återigen konstatera att det är tragiskt, det som har skett. Gamarna har länsat och sedan övergivit skeppet. Det formligen rann ut pengar ur Portsmouth. Giriga agenter, spelare, ägare med flera har alltså satt den klassiska klubben i den här sitsen.


Det är inte så lite tröttsamt att rapportera om ekonomiska svårigheter för (brittiska) fotbollsklubbar. Likväl är det en verklighet och vi måste förhålla oss till den. Vi kan bara hoppas att också spelare, agenter och ägare börjar förhålla sig till verkligheten. Att man inser att ekonomisk stabilitet och rimlighet måste få råda framför det spel med pengar och klubbar, som har varit grejen den senaste tioårsperioden. Pompey riskerar annars att bara bli den första i raden av rätt stora klubbar som dukar under och tvingas börja om.


Fotbollen är en leksak för dessa personer, för många andra är det en livssil, en identitet och ett sätt att vara. Och det är de sistnämnda som betalar det slutgiltiga priset.