Insändaren: "Chelsea is the name"

TLC har idag äran att ge er en insändartext av högsta intresse och kvalité. Ett stycke historia berättat från en pub i västra London om en av eldsjälarna i Chelseas historia. Vi tackar signaturen "Nicklas" och hoppas på fler texter ifrån denne bereste anglofil.
***

Chelseas hem och borg, Stamford Bridge i mitten av 1950-talet. Ruffigt och trångt. Vaktmästaren Stuart Taylor bodde i ett skjul på arenan och hade alltid hagelbössan laddad bredvid sig om nätterna. Till tidningen "This Is London" sa han i en intervju under sent 1970-tal; "-Jag har räddat denna arena från intrång många gånger." Mer än så berättade aldrig Taylor som dog 1980 i sviterna av dåligt leverne.
Bakom alla stora byggnader finns det alltid den lilla människan som satt sina avtryck. Personer som arbetet i det tysta med att just sätta sin prägel och omsorg. Stamford Bridge hade förmodligen inte varit detsamma utan just Taylor. Jag träffade hans barnbarn Jimmy förra året på puben The Goose. Jag presenterade mig och vi satte oss ned och snackade. Han tystnade då han fick se min QPR-klocka runt handleden. "-Farfar hade rest sig upp och gått ifall han sett den. Farfar var Chelsea in i benmärgen. Just därför vårdade han Stamford Bridge som sitt egna hem." QPR och Fulham fnös han åt föraktfullt. Det fanns bara ett lag och i västra London var Chelsea alltid och oavsett nummer ett; "-Hade farfar sett hur klubben sköts idag så hade han förmodligen dött av den moderna fotbollen mer än utav dåligt leverne", avslutade Jimmy innan vi skiljdes åt. Jag var en erfarenhet rikare. Jag hade precis pratat med barnbarnet till mannen som var med och formade arenan som idag tillhör Englands elit. Det är familjehistoria.