Insändaren: "Släkten är värst"

Britters festarvanor och humör känner alla till. Vissa får lära sig mer om det på resor som man aldrig kunnat tänka sig utgångsläget. Dagens insändare tar oss från Ibiza till Sollentuna och till slut till Nottingham.
****
Jag har de senaste månaderna följt denna blogg och med tiden insett att vi har en hel del gemensamt. Jag är inte märkvärt intresserad utav ert huvudämne men jag har levt ihop med det en såpass lång tid att jag blivit en del av kulturen. Varför? Jo, det började på Mallorca och Ibiza i slutet av 90-talet då jag tillsammans med både britter och norrmän arbetade på diverse olika pubar och nattklubbar. Just britter och i synnerhet engelsmän vet hur man lever ett festande liv. Två av mina idag bästa vänner lärde jag känna på Ibiza, båda engelsmän och hardcore fotbollsfolk. Leeds och Nottingham Forest var lagen som jag snabbt lärde känna till. Partytorskar som gillade allt som man kunde berusa sig på. Var det inte alkohol och droger så var det våld. Det gick hett till. Bartendern och DJ:n Forest-Ian (vi kan kalla honom så) fick fly ifrån Ibiza under natten efter ett rallarslagsmål på en nattklubb. Polisen var honom hack i häl men han lyckades undkomma, gömde sig under en fiskebåt i hamnen och mirakulöst lyckades lämna ön efter att mutat en fiskare. Till England kunde han inte fly/åka hem till. Då hade polisen gripit honom för en rad brott. Istället ringde han upp min syster i Sollentuna och tog helt sonika en buss hela vägen ifrån Malaga till Stockholm med diverse stopp och byten. Semesterflörten blev allvar och idag har de båda tre barn som börjar närma sig de äldre tonåren. Alla tre är inbitna Forest-supportrar precis som sin far och den äldste som är 15 år fyllda ville åka över och titta på Forest i höstas. Hans far ville av olika orsaker inte följa med så istället fick jag dra den lotten. Matchen vi fick uppleva live, min första i livet, var mot rivalen Derby County. Heta känslor och spända nerver hela matchen, både före, under och efter. Forest förlorade med 1-0 och det blev tumult efter matchen. En man i min egen ålder (nyss fyllda 50) tog utanför City Ground tag i min arm, pekade på grabben och sa; "-Är det där Ians son?" Vi blev helt paffa. Hur kunde han veta? Grabben hade aldrig tidigare besökt Nottingham och hans far hade inte varit i England sedan 1995. Jag frågade mannen om varför han trodde det och han svarade; "-Han är en kopia av sin far då han själv var i hans ålder. Jag får presentera mig; jag är pojkens farbror." Världen är bra liten. Farbror Craig (kan vi kalla honom för) tog med oss till hardcorepuben där jag och grabben fick hälsa på hela Ians gamla vänner. Både grabben och jag var lika tagna som farbrodern och Ians gamla vänner. En annorlunda dag, helt enkelt. Nu vet grabben mer om sin familj och hans pappa kommer i framtiden på besök av sina gamla Forest-vänner. Släkten är värst helt enkelt. Det trodde man aldrig.
/Nicklas O:sson