Insändaren: "Då pappa höll på att få ståplats i Mersey"

Dagens insändare berättar om när vakter och polis skyddade den svenska familjen på Liverpools läktare 1989.
**********
Jag var 13 år när jag åkte till England första gången. Helt såld på fotboll och Liverpool. John Barnes, Peter Beardsley och Ian Rush. Målkungar och lirare. Målvakten Grobbelaar fick Ravellli att framstå som en tråkig clown. Bruce hade karisma och spelade jämnt och ständigt ett spratt med allt och alla. Jag fick hans autograf utanför Anfield denna min första resa. Jag hade långt hår, hårdrockare som jag var. Bruce hade raka motsatsen. Han skrev autografen, garvade åt mitt hår och ryckte i det samtidigt som han härmade en ringsignal. Ett av hans alla practical-jokes. Var Bruce spexig så var Steve Staunton mer seriös. Han var lågmäld och kort och koncis i tonen. Förmodligen spänd inför matchen som skulle spelas två timmar senare. Arsenal var motståndarna och det med spelare som med åren skulle komma att bli kultförklarade; Dixon, Adams, O´Leary, Bould och Winterburn. Ej att förglömma Paul Merson. Min pappas favoritlag. Det var pappa som skulle komma att bli gladast denna dag. Över 40,000 på Anfield fick se Arsenal vinna med 2-0. När matchen var slut hade vi vakter och poliser bredvid oss som följde oss ut. Anledningen var pappas hjärnsläpp som applåderade och glädjeskrek då Liverpool vann. De fattade att vi var fotbollsturister. Annars hade vi förmodligen fått en ståplats i Mersey....
Det är snart 24 år sedan. Nästa fredag åker jag och min son över. Liverpool tar emot Spurs. Samma Spurs som min son av märklig anledning hejar på. Jag har redan nu förvarnat honom att inte bete sig likadant som hans farfar gjorde 1989....

/Freddan