Att glida i gräddfilen hela livet och alltid få som man vill är få människor förunnat. De allra flesta av oss ligger där under, lite lagom och mittemellan. Händer det så händer det. Man är oftast glad över det man får. En del har det dock sämre. Olyckans lott? Kanske i Kit Symons fall. Den förre försvararen Symons har aldrig fått som han helst av allt hade vilja ha. I synnerhet inte i vuxen ålder.
Tre gånger har han blivit befordrad till tillfällig manager i Crystal Palace. Alla gånger har han ratats av klubbens ägare som anställt en ny manager och knuffat ner Symons till staben. 2003 och 2007. Så även i Colchester 2008.
Samma visa varje år.
Som ung spelare ville engelsmannen som föddes i Basingstoke helst av allt spela för England. Han ratades och debuterade istället för Wales eftersom hans pappa kom därifrån. Under hans karriär som omfattade spel i Portsmouth, Manchester City, Fulham och Crystal Palace så hade Symons alltid en dröm att få komma vidare till högre höjder Till en bättre klubb och nivå. Det blev aldrig så. Symons var, som en Crystal Palace-supporter uttryckte det; "En bra medelmåtta som ville mycket men alltid höll sig på avstånd." TLC läser mellan raderna och ser helheten i Symons både som tränare och spelare. Med en sådan beskrivning kommer man inte till toppen. Man får nöja sig med smulorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar