TLC bjuder idag på en kort men intressant insändare som tar upp rivaliteten i nordvästra Lancashire på ett udda sätt.
***
Hade för många år sedan, närmare bestämt en vårdag 1978, äran att få följa med min storebror till England. Han hade träffat en tjej på chartersemester som bodde i Preston och dit gick vår resa. Landade i Manchester och tog tåget till Preston. Min brors flickvän bodde lite utanför staden och hade ett flertal brevduvor som hon skötte hand om. Hon var inbiten djurvän och älskade sin hobby lika mycket som jag och min bror gillade fotboll. Just denna helg som vi var över skulle det hållas en tävling i staden där flera tusen brevduvor skulle släppas ut i det blå. Mycket folk och ståhej och jippo av hela showen. De muntra minerna skulle snart bli ledsna för fågelentusiasterna då mer än 1000 duvor inte kom tillbaka. Tiden gick och Jane som min brors flickvän hette hade sörjt klart då polisen en dag ringde och sa att man hittat en hög med rester av brevduvor i intilliggande staden Blackpool. Slaktade.
Någon morbid människa hade skjutit ner fåglarna och plockat av "godbitarna". På denna tid fanns en känd supporter till Blackpool som kallades Fatty Sam. En mycket storväxt man med god aptit och jaktlicens. Givetvis anklagades han för händelsen och sången hos Prestons supportrar vid mötena mot Blackpool efter händelsen var given; "Fatty Sammy ate our birds, He chirps like a vulture". Den sången kan höras än idag på läktaren. Vem eller vilka som uträttade fågelslakten kom aldrig fram. Fatty Sam förnekade det i lokal media där han intygade att han gillade fläsk hellre än fågel. Otippat...
Denna reseberättelse skiljer sig ifrån mängden men jag hoppas att ni publicerar den på TLC då flera insändare på senare tid behandlat supporterrelaterade händelser. Tack för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar