H.S Hopper - Anekdoter från förr

Min arbetskamrat, signaturen H.S Hopper, är en veteran på de europeiska arenorna med mer än 30 år i ryggen av groundhopping. England är ett av alla länder han betat av arenor och insupit läktarkultur. Här får vi idag smaka på två anekdoter ifrån några av hans resor;
***
1981. Shrewsbury – Chelsea och Chelseas på den tiden ökända huliganer på besök. Cirka fem minuter innan avspark hörs det från mitten av den lilla hemmaläktaren "Chelsea – klapp, klapp Chelsea – klapp, klapp", varpå läktaren väldigt snabbt töms i ren panik och kvar står ett tiotal Chelsea supportrar, som snabbt blev bortförda av polisen och hemmafansen återfick sin läktare. Här pratar vi om en oerhört stor respekt och fruktan och en arena fylld av rådjursögon under en tid där läktarvåldet var på stark inmarsch.

***
1984. Match mellan Aston Villa och Chelsea och plattformen på Järnvägsstationen Birmingham New Street är ”knökfull” av Chelseafans som väntar på Londontåget. Står där själv med några vänner varvid två stycken gentlemen klädda i kostym och bärandes på portföljer förfasas över dessa vildar som omger dom. Svenskar som inte hade någon aning om att jag är från samma land. Varvid den ena säger i nedlåtande ton : ” Vilket tur att vi har förstaklass biljett, dom här typerna släpps väl överhuvud tagit inte in där”. Tåget närmar sig och min kompis Ron säger till oss övriga; " – släng er på tåget och ta dom första platserna ni hittar, bry er inte om om det är första klass för isåfall tar någon annan dom". Jag hamnar själv lite vid sidan om dörren men Ron och en till i gänget kommer snabbt på och lägger beslag på platser till oss – naturligtvis i första klass. Övriga platser upptas av delar av Chelsea’s firma. Våra två vänner i kostym hamnar lite utanför själva kupen och vågar naturligtvis inte gå in och kräva ”sina platser” men jag hör dom säga att; "vi väntar tills konduktören kommer så får han slänga ut packet". När konduktören efter att tag kommer beklagar sig de fina herrarna för honom och reaktionen blir : En axelrykning och en min som säger, "tror du att jag vill åka på stryk eller…. "
Jag och mina kompisar ihop med övriga Chelsea fans fick sitta kvar medan ”våra fina vänner” fick stå hela vägen tillbaka till London.