Insändaren: Då chefen löpte amok utanför The Bridge

Dagens insändare förtäljer om en företagsresa till England som spårade ur modell värre våren 2003.
***
Jag var på affärsresa med företaget våren 2003. En kund har sitt säte i Brighton och dit gick resan. Detta var min första i företagets regi och jag har sett på cheferna som hycklare genom åren då de säger att de åker över till England bara för att "knyta bra relationer". Pyttsan heller. Det handlar om fotboll. Grabbkultur. En kall pilsner på en genuin pub och kunna leva ut i en weekend. Att försvinna ifrån ekorrhjulet en stund. Lägga Volvo, villa, fru och barn på hyllan och luta sig bakåt och bara tänka på sig själv. Precis så blev det också. De stelaste cheferna var de största suputerna. En utav dem, alltid propert klädd i kostym och alltid den med mest pondus och auktoritet, skulle dela rum med mig. "Typiskt, en torris" tänkte jag. Jag hade fel så det hette duga. Vi kan kalla honom Magnus. Magnus inledde resan med att ofreda passagerare på flygplanet ifrån Skavsta, sjöng fotbollssånger och krökade på som om det inte fanns någon morgondag. Han utlöste brandlarmet på hotellet genom att stå och röka en feting i hotellkorridoren. Magnus följde inte med på hemresan men vi kan ta det från början; Magnus (han anordnade resan) är aktiv supporter sedan många år tillbaka till ett Stockholmslag. Som många andra svenskar har han ett favoritlag i England. Hans lag var Chelsea. Chelsea hade hemmamatch samma helg mot Blackburn och Magnus passade därför på att göra snabba "affärsrelationer" innan det var dags att bege sig mot Stamford Bridge. Vi andra, sex personer, var måttligt impade av Chelsea som lag. Själv är jag Arsenal medan resten mestadels höll på Spurs. Jag ogillar Spurs starkt men klarar inte av "klubben utan historia". Romans moderna skrytbygge och den moderna fotbollen i ett nötskal.
Magnus var dyngrak då vi kom fram till arenan. "Biljetterna? Vem har biljetterna?" frågade han oss. Alla tittade på varandra förvånat. Jag tog ton; "-Det bör vara du eftersom det är du som ordnat allt." Magnus blev ursinnig. "Någon har snott biljetterna". Han tog upp sin telefon och ringde ett samtal. Till kunden i Brighton. Han gapade och skrek och kallade dem för ficktjuvar innan han kastade telefonen i marken. Detta uppmärksammades av två bobbies som gick förbi och dessa gick fram till Magnus för att tala honom tillrätta. Förbannad och uppjagad som han var gjorde han ett stort misstag; han knuffade till en av poliserna och blev sekunderna senare satt i handfängsel. Det var det sista vi såg av Magnus den resan. Det skulle visa sig att Magnus glömt biljetterna på hotellrummet. De låg på nattduksbordet i sin plastficka. På oss andra gick det dock ingen nöd. Jag och en annan kollega tog oss till Camden för pubhäng istället medan de andra strosade runt på stan. Väl hemma i Sverige skulle det ta två veckor innan Magnus dök upp på jobbet. Jag såg honom som snabbast då han tog sina chefskollegor i hand och lämnade företaget för gott. Behöver jag säga att han fick sparken?

Hoppas få denna story publicerad och tackar för bra läsning.
Keep up the good work lads!

/Victor