Anfallaren Ian Boyers spelade fem raka säsonger i Scarborough under 1960-talet utan att göra ett enda mål. Managern under de första säsongerna, Eddy Brown hade mycket tålamod med sin spelare som han också var nära vän med. Just detta skapade osämja i truppen då konkurerande spelare hävdade att Boyers endast fick spela på grund av vänskapen till managern. Då Brown 1964 fick sparken och ersattes av Albert Franks så ställdes helt nya krav till truppen; prestera och gör er förtjänta av en plats i truppen. Franks gjorde rent hus på många sätt och vis. Spelare fick flytta på sig från sina invanda platser i omklädningsrummet, träningstider ändrades och spelarna fick nya tröjnummer. Just det sistnämnda skulle komma att bli betydande för anfallaren Boyers. Målsumparen med träfoten hade under tidigare säsonger spelat i tröja nummer 10. Nu fick han istället tröjnummer 11. I första träningsmatchen mot Lincoln gjorde Boyers hattrick och i första ligamatchen mot Oxford kom han att göra både ledningsmål och kvitteringsmål. En tillfällighet? Av ödet bestämt? Eller kan det vara som så att en nystart på allting i livet runt omkring fick Boyers att släppa det invanda mönstret och testa på något nytt? Ibland kan man behöva en sådan förvandling i ekorrhjulet.Tipstack till Linus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar