Accrington Stanley har länge haft kniven mot den ekonomiska strupen och ett tag såg det hopplöst ut.
Klubben hade fram tills idag, onsdag, på sig att betala en större skatteskuld till instansen HM Revenue and Customs.
Igår kunde League Two-klubben betala in de motsvarande 3,7 miljoner kronorna som man sedan en tid tillbaka varit skyldiga HMRC och undkom därför konkurs. Lika inför lagen?
Det talesättet existerar inte hos FA och övriga myndigheter som arbetar med dessa frågor.
Storklubbarna flyttar över pengar, ”glömmer” att betala räkningar och då det kommer upp i dagsljus hos myndigheterna
och läggs på handläggarens bord så dröjer det inte länge förrän en nätt och fin summa sätts in på personens bankkonto eller den planerade
och efterlängtade drömsemestern som familjen sparat till rätt som det är redan betalas. Många är de rena rama skräckhistorier om hur de stora klubbarna på
regelvidrigt sätt utnyttjar sin maktposition och spelar ut instanser och småklubbar mot varandra. Går man ner några divisioner så sänker man även tålamodet.
Myndigheterna accepterar inte den lilla människans, i detta fall småklubbarnas, fel och brister.
Detta får mig helt osökt att komma och tänka på Björn Afzelius text till sången ”Farväl till släkt och vänner”:
Klubben hade fram tills idag, onsdag, på sig att betala en större skatteskuld till instansen HM Revenue and Customs.
Igår kunde League Two-klubben betala in de motsvarande 3,7 miljoner kronorna som man sedan en tid tillbaka varit skyldiga HMRC och undkom därför konkurs. Lika inför lagen?
Det talesättet existerar inte hos FA och övriga myndigheter som arbetar med dessa frågor.
Storklubbarna flyttar över pengar, ”glömmer” att betala räkningar och då det kommer upp i dagsljus hos myndigheterna
och läggs på handläggarens bord så dröjer det inte länge förrän en nätt och fin summa sätts in på personens bankkonto eller den planerade
och efterlängtade drömsemestern som familjen sparat till rätt som det är redan betalas. Många är de rena rama skräckhistorier om hur de stora klubbarna på
regelvidrigt sätt utnyttjar sin maktposition och spelar ut instanser och småklubbar mot varandra. Går man ner några divisioner så sänker man även tålamodet.
Myndigheterna accepterar inte den lilla människans, i detta fall småklubbarnas, fel och brister.
Detta får mig helt osökt att komma och tänka på Björn Afzelius text till sången ”Farväl till släkt och vänner”:
Om du är riksbankchef så kan du spekulera bort miljarder,
och låta Svensson skjuta till när det blir underskott i staten.
Men drar du av för brännvinet till årsfesten på banken,
så framställs du i medierna som rena rama gangstern.
Är du minister får du flyga första klass och äta hummer.
Och att du vräker dej på lyxhotell är det ingen som fördömer.
Men är du klumpig nog att ertappas vid godisautomaten,när
du handlar med kreditkort som egentligen tillhör staten;
Då är det farväl till släkt och vänner,och alla andra som du känner.
För sådan är moralen i den svenska jämmerdalen.
Ska du fiffla ska de va' rejält, det kan vi acceptera.
Men myglar du med småsaker så får du schavottera.
Om du misshandlar din hustru, och förtrycker dina ungar,
och super upp din lön, så väljer grannen din att blunda.
Men om du inte sörjer för att gräsmattan är ansaddå är det hus i helvete;
Då blir grannen fly förbannad.Då är det farväl till släkt och vänner,
och alla andra som du känner.För sådan är moralen i den
svenska jämmerdalen.Ska du fiffla ska de va' rejält, det kan vi acceptera.
Men myglar du med småsaker så får du schavottera.
Jag tycker att hela texten talar för sig själv. Sverige eller England, det kvittar. Kapitalismen är gränslös. Hyckleriet likaså.En klubb i mängden bland alla smålag, i detta fallet Accrington Stanley, får allt mitt stöd i kampen mot överhögheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar