Southend On Sea - En dag i Essex

Efter att kommit till London sent under torsdagskvällen och inkvarterats i en cell vid Kings Cross så började äventyret tidigt under fredagen den 20 november.
Att ta sig till Southend On Sea var målet för dagen och tåget dit gick från ett turistfyllt Liverpool Street.
Dagen som hade börjat med en whisky och ölfrukost, kombinerat med snabbmat från en berömd hamburgerrestaurang, tog ut sin rätt på tåget då två stycken MK Dons supportrar mer eller mindre trackaserades. Den ene utav dem hade tidigare varit Tottenham-supporter och den andra hade tydliga rester i huvudet efter någon form av lobotomering. Vi snackar nu om Frankensteins bror. Förstaden på ostkusten låg dryga timmen ifrån London och det var två förväntansfulla redaktörer som steg av tåget vid Prittlewell Station en hållplats från staden.
Första bästa pub, The Spread Eagle, söktes upp och fick fungera dryckeshål för två törstiga svenskar. Samma pub skulle besökas några dagar senare endast i ett syfte, att hämta tillbaka Langhams mobiltelefon som tappats bort under fredagens bravader. Arenan The Roots Hall plåtades och biljetter införskaffades till kvällens match mot MK Dons.
Eftersom vi var tidiga så var portarna in till arenan öppna. Så då vaktmästaren var borta så gled redaktionen in på arenan,tog sig en sväng om på planen och beundrade den genuina arkitekturen. Klockan gick och färden fortsatte in mot staden med en rask promenad. Tyvärr hade mörkret lagt sig över staden då vi närmade oss hamnen och stadens berömda pir. Även kylan gjorde sig påtaglig.
Desto mer ljus och värme fanns det inne på puben intill piren och denna fick agera vattenhål. Här blev undertecknad såpass sömnig efter en lång dags promenad att han tog sig en smärre tupplur i den mer än bekväma skinnsoffan.
Matchen var av typisk superettan klass och spenderades på långsidan. Hemmaklacken hade något så obrittiskt som en egen liten orkester med trummor och trumpeter, vilket fick undertecknad att själv dra igång hemmalaget som i takt med hemmalagets dominans gladeligen samstämde. Att få skandinaviskt besök var något hemmasupportrarna verkade gilla och flera av dem sällade sig till oss. Då man trodde att matchen skulle sluta
1-1 så ville Southend annorlunda. Hemmalaget fick straff på övertid och skyttekungen Lee Banard kunde ge sitt Southend en trepoängare och en fin present för helgen. Stämningen var på topp och avrundades på puben ”The Railway Inn” efter matchen.
En lång dag var nu till ända och hemresan till London fördrevs på tåget med att knyta kontakt med Southend-supportrar man träffat under dagen.

Nu hade vi lördagen framför oss och ett besök i Bermondsey men det är en annan historia.