Signaturen "1877" är Blackpool FC-trogen men avskyr staden. Här får ni reda på anledningen till detta...
***
Blackpool är en myt. Skithålet nummer ett. En engelsk vän sa en gång; "It’s like Las Vegas designed
by morons". Det ligger något i det. I detta engelska syndens näste finns bakom de glittriga spel och arkadfasaderna en verklighet som måste beskrivas som de värsta i England. Pubarna i staden är förvisso många och billiga men dess kvalité och hygien är bristfälliga. På gränsen till omänskliga.
Jag var med om en mardröm efter en match på Bloomfield Road. Kom in på toaletten till en pub jag inte minns namnet på och föll en halvmeter ner till golvet. Trappan var bortmonterad. Ramlade på foten, stukade den och skulle ta mig upp. Gick inte. Det var kolsvart i rummet. Ingen belysning. Jag famlade i blindo och försökte ta mig upp. Bara halkade runt. Det var vått. Det stank. Urin och extremiteter överallt. Jag skrek som en vettvilling. Efter några minuter kom den gamla tanten ifrån baren med en ficklampa. "Du får se dig för då du går på toaletten här." Lampan lös in över ett rum som såg ut som en tortyrsal. Jag tog tag i hennes hand och kravlade mig upp. "Håller ni på att renovera om därinne" frågade jag halvt vettskrämd och äcklad utav situationen. Svaret kom snabbt; "Nä, vi prioriterar annat här."
Berättade om händelsen för kompisen och han skakade på huvudet; "Så är det på de flesta ställena i Blackpool. Håll nere alla kostnader för att kunna servera så billig öl och sprit som möjligt."
I Sverige hade Hälsovårdsmyndigheterna svimmat vid en inspektion. Själv besökte jag första bästa vårdinrättning för att förvissa mig om att jag inte smittats av något då jag simmade runt i ett hav av skit.
Jag hade gudskelov ingenting i kroppen. Kompisen skrattade; "Du kommer alltid vara smittad av The Blackpool Disease". Det är nog så. För trots att jag gillar fotbollslaget så väljer jag alltid att bo utanför staden. Efter toalettincidenten så vågar jag inte chansa på något annat.
/ 1877
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar