Insändaren: Improvisation i UK

Julius Graaf berättade igår om sin lyckligaste dag i sitt supporterliv med Aston Villa. Idag kommer en alternativ variant av en resa av signaturen Cuffer,

***

Det har blivit ett par resor genom åren. Tillskillnad från de svenska storstadsanglofilerna så bor jag på det vi kan kalla den svenska glesbygden trots att det handlar om södra Sverige. Det har påverkat resorna. Landvetter och Säve eller Bromma och Arlanda? Lika långt till bägge städerna. Har rest en hel del från Skavsta men gjorde för några år sedan något annorlunda. Det var likt idag, i påsktider. Jag tog flyget från Köpenhamn. Bara huxflux. Ett infall på bakfyllan efter en sen natt i Malmö. Ingenting förutom plånbok och pass på fickan. Att jag hade med mig passet var bara av en slump eftersom jag några veckor tidigare tappat mitt körkort. För att kunna legitimera mig i krogköerna så fick passet komma till nytta. Nu stod jag där på Kastrup med en sista-minuten biljett till Heathrow. Fint så. 

Hamnade bredvid en affärsman på planet. En äldre man. Han var pratglad och bjöd på drinkar. Jag är inte den som tackar nej. Han fortsatte att snacka på om allt han varit med om vid avstigning. Han tystnade dock då tullarna vinkade honom åt sidan på Heathrow. Mig också. Den äldre mannen ertappades med tyngre narkotika på fickan efter att en hund nosat upp honom. Eftersom jag suttit bredvid mannen så nosade hunden även på mig. Gränsvakten hittade naturligtvis ingenting på mig och förutsatte att jag av närhet till mannen "fått korn på mig". Det var jag hur som helst som fick ta steget ut i den vindpinande engelska vinden. Lördag förmiddag och jag hade inte koll på någonting. Nu började jag dessutom nyktra till. Vad fan hade jag gett mig in på? Letade upp en spelbutik inne i London. Klockan var lunch och jag hade all tid till att ta mig vart som helst i huvudstaden. Brentford-Grimsby med avspark 16:00. Den tar vi. Åkte ut till Hounslow och barrikerade ändan på gemytliga The New Inn som ligger på hörnet av New Road och Ealing Road. Jag hade besökt stället ett par gånger tidigare och fastnat för det lokala bryggeriet Charringtons olika ölsorter. Ett par Pale Ale senare var jag på benen igen. Mötte upp enögde Joey som mindes mig. En hejare på Dart. Hade kastat pil i många år och mist synen på ena ögat på grund av just en pil. "-Vart bor du kompis?" frågade han. Då slog det mig; vart bor jag? Hade ju inte ens skaffat hotell. Förklarade som det var och Joey började gapskratta med en tandstatus som hade fått vilken tandläkare som helst att svimma. "Ingen fara kompis, du kan vila ögonen på min soffa". Där var vi. En deal. 

Matchen då? 0-0. Bra stämning och många Grimsby på plats. Hård och ruffig match där både spelare och publik kokade till. Det blev blött på kvällen. Tillräckligt blött för att jag skulle vakna upp med shorts och sandaler på mig dagen efter. Joey berättade att vi spelat kort vid hemkomst och jag hade förlorat mina kängr och jeans till hans kompis. Jag hade därför fått låna ett par för korta shorts och ett par sandaler. Så kunde jag ju inte se jut. Uppgav min storlek och skickade ut Joey till närmsta jeansbutik under söndagen. Han kom tillbaka med ett av de fulaste jeans jag någonsin sett. Hade köpt de billigaste för att kunna ha råd med ett gäng Stella.

Söndagen spenderades på Adams Park i High Wycombe där Joeys son Allan spelade rugby i London Wasps. Det blev hårt den kvällen också. Jag lyckades med bedriften att supa väck både plånbok och pass. Ni förstår själva. Ångesten på måndagen och allt arbete med ambassaden. Det är en annan historia. En historia jag gärna skriver om en annan dag.

Glad Påsk önskar jag er alla!

/Cuffer