Insändaren: Blodtörstiga britter var min inkörsport

Han har sett runt 100 matcher genom åren både på Old Trafford och på bortaplan. Insändaren Martins största minne av Manchester United är ifrån 1988 då The Red Devils besökte Karlstad...
***
Har funderat länge på detta. Minnen från resor, matcher och läktare. Jag har följt Manchester United sedan mitten av 1980-talet och har väl mellan tummen och pekfingret sett uppemot 100 matcher live. Hälften av dem på Old Trafford, en hel del i London men också flera ute i Europa. Ett av mina bästa minnen har jag ifrån klubbens Sverigebesök 1988. Träningsturné som satte sig på minnet. Efter en mållös tillställning i Oslo mot Vålerengen så spelades nästa match borta mot Karlstad. Polisen och massmedia samt Värmlands befolkning visade stor respekt då Ferguson, McClair, Davenport och Hughes kom till stan. Lika stor var fruktan för den svans man ryktades ha med sig. Engelska klubbar på denna tiden var ju som vi alla vet lite som vikingarna förr i tiden. Man sågs som blodtörstiga bärsärkar. Jag bodde i Karlstad mellan maj och september detta året och gjorde det centralt. 

Matchdagen så rullade det in ett tåg på stationen med ett gäng engelsmän. Hockeyfrillor och rakat om vartannat, berusade och tatuerade, iklädda fotbollströjor. Ni förstår själva. I lugna Värmland var detta som ett besök ifrån rymden. Så värst farliga var de dock inte. Jag lärde känna en av dem, Nick, som presenterade mig för sina vänner. Öl på lokal och sedan på matchen där United lätt vann med 6-0. Nick pratade sig efter matchen förbi både polis och funktionärer för att låta mig få spelarnas autografer. 

Norman Whiteside var min idol och jag lyckades med min gamla kamera bli förevigad på ett foto med honom. Gordon Strachan, Paul McGrath och Lee Sharpe fastnade även dessa på bild. Efter matchen festades det i stan. Polisen var knäsvaga. Hur skulle man bemöta berusade britter? Det visade sig vara en fruktan som var värre än jag hade anat. En United-supporter, kraftigt beusad på kvällen, ställde sig på ett bord och sjöng. Han tappade balansen och ramlade ner på marken och klappade i huvudet så att blodvite uppstod. En kvinnlig polis som stod intill såg livrädd ut. Hon visste inte hur hon skulle bete sig utan sprang istället därifrån....
Nick blev inkörsporten för min United-kärlek. Som 16-årig svensk så var porten till framtiden öppen. Med honom och hans vänner har jag rest runt i världen. Jag har till och med varit på VM för klubblag med United och alltid varit i trevligt sällskap. Så mycket för blodtörstiga engelsmän.
/Martin