Insändaren: "Russinen i min UK-kaka"

Signaturen Peacock berättar idag för oss om sina år som fotbollssupporter i England där han rankar olika städer och lag. Håll till godo!

***

Jag jobbar på ett företag där utbyte och relationer med Storbritannien hör till vår vardag. Resorna över från Stockholm till London, Manchester och Edinburgh har därför blivit många. Ibland flera gånger i månaden. Detta har gynnat mitt fotbollsintresse och givit mig många nya erfarenheter och upplevelser. Kontakterna i England och även Skottland har varit avgörande i många avseenden. Då slutsålda derbyn i Manchester, London, Glasgow och Liverpool skall spelas så slår jag ett nummer. Minuterna senare har jag min biljett. Låter det glassigt? Ja, det är det men det är givanden och taganden som gäller i branschen. Hårt och lojalt arbete belönas på många olika sätt. 16 timmars sträckarbete med minimal sömn därefter kan resultera i en kortsidebiljett på Stamford Bridge, Ibrox eller i någon liten obskyr håla som Barnsley. Vart vill jag komma med detta då? Langham gav mig en fråga nyligen; "-Plocka ut russinen ur din UK-kaka." Ok, tänkte jag. Vart börjar man då? Satt och räknade lite på det på tåget härom dagen.

Alla städer har sin charm. London är stort, bullrigt och mycket att ta in sig. Liverpool är lätt att ta sig fram i, Birmingham är grått och skitigt, de flesta Lancashire-orterna likaså...

Det är svårt att sätta upp en topp-5 lista. Alla städer och orter har sin charm. Har dock en favorit som sticker ut och upp lite extra bland alla andra. Leeds. Barndomens favoritklubb. Jag har äran av att varit på plats då man vann ligan för tredje gången i historien säsongen 1991/92. Ett av livets bästa ögonblick var den 2 juni det året. Jag stod och grät då Rod Wallace gjorde 1-0 mot Norwich. Stort. Efter matchen fick jag äran att förevigas på foto med Howard Wilkinson, Gary McAllister och Gordon Strachan. Det fotot är förstorat och inramat i bostaden. Genom åren har besöken på Elland Road varit många. Vid arbeten i Manchester så har jag alltid lyckats att få till fotboll i Leeds. Mötena mot Manchester United är klassiker. Även mot lokalrivalerna Huddersfield och Bradford.

En annan favoritstad är Blackpool. Mycket bra partystad. Där har pengarna rullat och minnet försvunnit många gånger. Likaså Brighton. Bra relax och en sommarstad med bad och sol.

Vad gillar jag inte då? Prenton Park, Birkenhead. Dit åker jag aldrig igen. Genuint otrevligt. Såg Tranmere mot Grimsby där 1993. Kollegan var Grimsby och jag följde med han och hans vänner dit. Efter matchen som Grimsby vann och på väg tillbaka till bilen så visade det sig att varenda däck på bilen skurits sönder, rutorna var inslagna och allt av värde i bilen var borta. Dessutom hade någon/några gjort sina behov i baksätet. Regnet öste ner. Jag var genomblöt. Det blev en dyr taxiresa till Liverpool och senare tåg tillbaka till Grimsby. Blev sjuk på hemresan med svår lunginflammation på köpet.Den dagen är nog en av de värsta i mitt liv.

Derbyn av rang är nordöst-derbyt mellan Sunderland och Newcastle. Sett det tre gånger. Två i Sunderland. Hets från början till slut. Snäppen högre kommer Old Firm. Har även bevittnat Cardiff-Swansea. Battle of Wales. Rå stämning på läktarna.

Så har det sett ut. Ett hundratals matcher genom åren. Många pints och upplevelser. Det är sådant som gör livet värt att leva.