TLC kan idag bjuda på en reseberättelse signerat insändaren Mad Cyril. Han ger oss en lång och utförlig skildring om en resa över till England han gjorde 2009 där flera matcher och pubbesök avhandlades.
Håll till godo!
***
Tidsoptimist som man är tycker man att det räckte med 40 minuter att göra sig i ordning på dagen D. Efter en ”snabb” dusch och en macka var det bara att ta sin redan färdiga packning och bege sig mot centralstationen, givetvis missade man första bussen in och höll därmed på att även missa tåget och flyget, detta fick dock aldrig min kära resekamrat veta utan lokaltrafiken fick istället skulden för den sena ankomsten.
Väl på flyget avverkades det ett par öl till och humöret var på topp, väl på Stanstead skulle vi möta upp resten av resesällskapet som bestod av två Norska vänner. Hotellet vi bokat låg på Paddington street station och var ägt av just norrmän. Kanske inte det mest genuina stället att bo på men centralt och nära till allt, dessutom var hotellet riktigt billigt 1400 spänn för tre nätter, visst det var lite shabby men det enda vi krävde var ju varsin säng.
Väl på flyget avverkades det ett par öl till och humöret var på topp, väl på Stanstead skulle vi möta upp resten av resesällskapet som bestod av två Norska vänner. Hotellet vi bokat låg på Paddington street station och var ägt av just norrmän. Kanske inte det mest genuina stället att bo på men centralt och nära till allt, dessutom var hotellet riktigt billigt 1400 spänn för tre nätter, visst det var lite shabby men det enda vi krävde var ju varsin säng.
Efter en snabb dusch och ombyte var det dags att ge sig av mot Kensington för att försöka fixa biljetter till den redan slutsålda matchen Fulham mot Roma. Svartabörshajar stod överallt och det var bara att hugga en och fyra biljetter var fixade till priset av 50 pund per biljett, kanske inte jättebilligt men med 10 minuter till match, vad göra? Fulham hade en sjungande sektion som stod upp på kortsidan mot Hammersmith så vi ställde oss givetvis där. Matchen slutade 1-1 efter ett en sen kvittering av Roma på övertid, man kan inte säga annat än att Fulham helt klart var värda segern och som våra norska medresenärer sa så var stämningen magisk på Craven, de hade aldrig upplevt bättre där någonsin och jag är helt klart beredd att hålla med. Nöjda och belåtna men mycket trötta begav vi oss mot närmaste pub för en pint. Mycket mer än så bjöd inte första dagen på då vi bestämde oss för att nana kudde efter den för att vara pigga på fredagen.
Uppe hyfsat tidigt begav vi oss mot Covent Garden för att hämta upp biljetterna till West Ham på söndagen och planen för dagen var glasklar: 1. hämta biljetter 2. shoppa 3. kolla tågtider till Watford. Man kan lugnt säga att planen falerade totalt och redan vid första pubstoppet på vägen började man ana hur det skulle sluta. Tre-fyra pubstop senare var vi minst sagt packade och gick så klart vilse, tillslut lyckades vi ändå hitta till företaget vi köpt biljetterna igenom och efter uthämtade biljetter skall det givetvis firas med, ja ni vet. Den ena fyllediskussionen efter den andra avlöstes och när man har roligt så går tiden fort och helt plötsligt var det ju bråttom, tåg hade vi inte kollat till Watford så vi högg en taxi till Liverpool street station. Väl där märker vi att tåget gått och nästa går så att vi missar hela första halvlek. Nu i efterhand känns det rätt bittert att ha missat den matchen pga fylla liksom, men vi beslöt oss snabbt för att trösta oss med en utekväll i Camden.
Uppe hyfsat tidigt begav vi oss mot Covent Garden för att hämta upp biljetterna till West Ham på söndagen och planen för dagen var glasklar: 1. hämta biljetter 2. shoppa 3. kolla tågtider till Watford. Man kan lugnt säga att planen falerade totalt och redan vid första pubstoppet på vägen började man ana hur det skulle sluta. Tre-fyra pubstop senare var vi minst sagt packade och gick så klart vilse, tillslut lyckades vi ändå hitta till företaget vi köpt biljetterna igenom och efter uthämtade biljetter skall det givetvis firas med, ja ni vet. Den ena fyllediskussionen efter den andra avlöstes och när man har roligt så går tiden fort och helt plötsligt var det ju bråttom, tåg hade vi inte kollat till Watford så vi högg en taxi till Liverpool street station. Väl där märker vi att tåget gått och nästa går så att vi missar hela första halvlek. Nu i efterhand känns det rätt bittert att ha missat den matchen pga fylla liksom, men vi beslöt oss snabbt för att trösta oss med en utekväll i Camden.
Trasiga som aldrig förr men fast beslutna att absolut inte missa lördagens match mellan Birmingham och Sunderland begav vi oss återigen mot Liverpool Street Station, tågbiljetter inhandlades och så även färdkost, denna gången köpte vi faktiskt inte bara Strongbow utan denna gången blev det även öl, för den Svenska delen av gänget iaf. Väl i Englands andra stad högg vi en taxi och begav oss mot St Andrews. Tyvärr söp jag sönder min kamera någonstans på vägen och stunden när ett Man City fan springer på en Man City legend i form av Niall Quinn blev inte alls vad det borde blivit på kamera. Quinn var ju då ordförande i Sunderland för er som inte visste det. Efter att ha tittat på kontot kan jag konstatera att två matchbiljetter gick på på 864 spänn vilket var hyffsat humant jämfört med andra klubbar. Dessutom var biljetterna på deras main stand. Givetvis skall det även besökas pub, jag och en av norrmänen var riktigt dåliga och låg inne på toa och hulkade innan första pinten kunde sänkas. Mitt resesällskap var dock vid mer gott mod och bestämde sig för att promenera ensam runt halva Birmingham för att köpa cigg då han glömmt sitt älskade snus på tåget, vilket han även påpekade ett antal gånger för mycket. Puben var inte direkt genuin men öl hade de och det var ju det vi ville ha. Matchen slutade 2-1 till Birmingham och kommer inte gå till historien på något som helst sätt, stämningen var dålig i första men efter att City nätat blev den bättre, annars var det Sunderlandsupportrarna som stod för mesta delen av sångerna. Däremot var det rätt mäktigt när City rev av Keep right on vid inmarch.
Väl efter match vankas det pubbesök och valet faller på The Forge Tavern. Är du inte City är du inte välkommen här. Vi tar ett bord och en öl och börjar snacka, plötsligt kliver en burberryklädd herre fram och börjar prata, tydligen är puben en av pubarna som de lite finare av BCFCs supportrar brukar använda och helt plötsligt börjar det strömma in den ena välklädda herren efter den andra. City är kända för att ha många svarta supportrar och puben var full med svarta grabbar. Helt plötsligt finner jag mig i en konversation med en ”Zulu-youth” och vi pratar om lite allt möjligt innan musiken kommer igång, högt pumpas det ut klassiska toner av The Specials och The Clash och det är sjunde himlen! Klockan är mycket och det är dags att bege sig, vi tar en taxi in mot new street och hittar ett ställe att käka på. Väl på väg till stationen hör vi och ser vi lite tumult längre fram, Vi kommer närmre och känner igen folk från puben, bland annat en av killarna jag talade med, de känner igen oss och det visar sig att de precis blivit attackerade av Villa Youth. En av killarna ropar ”come on sweden lets do them” medans en Villa kille i mitten på gatan inte nöjt sig med att bara göra wankertecknet i luften utan verkligen slagit på stort och visar hela pjäsen mitt på gatan. En rusning senare så har de lämnat platsen. City-killarna bjuder med oss in på en öl vilket vi tackar ja till och efter lite småprat tackar vi för oss och beger oss mot London igen.
Rutinerad som man är visade sig att det var helt rätt att ta det hyffsat easy på lördakväll för att få ut så mycket som möjligt av söndagen. De båda herrarna som tog beslutet att gå ut på lördagen var riktigt risiga och vi garvade gött åt dem när vi tog oss ner mot East End och Upton Park. Väl där begav vi oss mot klassiska The Queens.
Väl på Boleyn var stämningen sådär. Visst matchen mot Arsenal är inte den största men det är ett derby och Gunners är ju ett topplag så lite mer hade man allt förväntat sig. Arsenalsupportrarna höll igång bra efter 0-1. Arsenal gjorde även 2-0 men när Carlton Cole reducerade i mitten på andra började stämningen trappas upp och när Diamanti sätter 2-2 på straff var det gåshud. Wenger var förbannad och manade på sina spelare men de kunde knappast hört det då ”sit down you peadophile” ekade emellan boleyns läktare. Arsenalfansen fick inte en syl i vädret och det hela avslutades med ”2-0 and you fucked it up” tillsammans med klassiska bubbles. Summa sumarum var denna matchen den bästa stämningsmässigt trots att första halvlek knappast var bättre än första i Birmingham, Då jag och C.S skulle åka hem tidigt på måndag morgon var vi tillbaka i centrala London runt tolv. Upp helt förstörda klockan 03.30 begav vi oss mot bussen och resan ut mot Stansted.
Väl på Boleyn var stämningen sådär. Visst matchen mot Arsenal är inte den största men det är ett derby och Gunners är ju ett topplag så lite mer hade man allt förväntat sig. Arsenalsupportrarna höll igång bra efter 0-1. Arsenal gjorde även 2-0 men när Carlton Cole reducerade i mitten på andra började stämningen trappas upp och när Diamanti sätter 2-2 på straff var det gåshud. Wenger var förbannad och manade på sina spelare men de kunde knappast hört det då ”sit down you peadophile” ekade emellan boleyns läktare. Arsenalfansen fick inte en syl i vädret och det hela avslutades med ”2-0 and you fucked it up” tillsammans med klassiska bubbles. Summa sumarum var denna matchen den bästa stämningsmässigt trots att första halvlek knappast var bättre än första i Birmingham, Då jag och C.S skulle åka hem tidigt på måndag morgon var vi tillbaka i centrala London runt tolv. Upp helt förstörda klockan 03.30 begav vi oss mot bussen och resan ut mot Stansted.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar