Rotlösheten har inga gränser

Har man 50 ligatitlar, 41 cuptitlar och ett pokalskåp som är större än de flestas så är det lätt att vara kaxig. Då Linfield förra våren vann den nordirländska dubbeln så fanns det många i Belfast och i övriga Nordirland som ansåg att klubben var för bra för den inhemska ligan. En krönikör på tidningen Belfast Telegraph stack ut hakan så mycket och var övertygad om att The Blues utan problem skulle kamma hem engelska League One på en säsong och kunna etablera sig i The Championship. Svaret kom snabbt från engelskt håll då en talesman för Football League sarkastiskt uttalade sig; "50 ligatitlar i en liga som håller jämna steg med den isländska är ingen bedrift att skryta om. En trupp på 23 spelare där kanske i högsta fall tre utav dem hade kunnat få plats på bänken i ett Championship-lag är på tok för klent. Ett förslag är att ni hör er för med våra grannar i norr. Där kan det behövas en utmanare till guldstriden."

Linfield i skotska SPL? Då lär Celtic skrika om jäv. Blues Brothers-klubbarna är tvillingsjälar. Linfield, en gång i tiden, i mars 1886 för att vara exakt, grundade av skotska arbetare har sedan dess haft täta band med sina blåa bröder i Glasgow. Men att utmana om ligatiteln i ett främmande land, skulle det fungera? Möjligen ifall delar av Rangers får sin vilja igenom och flyttar till England. Då blir det ju inga Old Firm möten mer. Celtic får isåfall flytta med? Aldrig, ifall du frågar en inbiten grönvit. "Irland är vår vagga. Skall vi flytta från Skottland så skall vi bygga nytt i Dublin." Isåfall hade förmodligen dess brödraklubb Hibernians flyttat med. Även dem med rötter på den gröna ön. Oj, vilken klubbvandring detta blev. Rotlösheten har inga gränser. Rätt eller fel? TLC värnar om klubbars traditioner. Låt det vara där det är. Gräset är inte grönare på andra sidan.