I det svenska språket saknas det en bra översättning till engelskans "footballground". Idrottsplats skjuter lite bredvid målet (...) och fotbollsplan är ett alltför klent substitut. Hur som haver kan lower league- laget Hallam F.C. i Sheffields utkanter stoltsera med världens
äldsta. Sandygate (Road) uppmärksammas av Guiness Book of Records som världens äldsta footballground. Hallam FC har spelat sin fotboll här sedan 1860 och enligt uppgift spelades också den första fotbollsmatchen mellan två registrerade lag här; Hallam FC mot Sheffield FC. Sheffield FC kallar sig dessutom, återigen med en Guiness i ryggen, världens äldsta fotbollslag. Hur det än må vara med rekorden har Sheffieldområdet en anrik fotbollshistoria.
Dessutom spelades delar av den ack så klassiska fotbollsfilmen When Saturday Comes in på Sandygate. Dessa faktorer tillsammans (med ett stålderby dagen därpå) räckte mer än väl för att jag och The Researcher skulle förära Sandygate med ett besök.
Men det visade sig vara lättare sagt än gjort. När vi i centrala Sheffield kallade till oss en taxichaffuör hade han aldrig hört talas om vare sig Hallam eller Sandygate. Klockan tickade iväg så vi for in i en annan taxi varpå den nya chaffisen tyckte vi skulle hoppa tillbaka till den vi först satt oss i. Vi följde uppmaningen och den nygamla chaffisen försökte släta över sin geografiska okunskap med några otajmde skrattsalvor. Han hade ingen aning om vart han skulle. Men körde gjorde han. Efter en stund uppmärksammade jag och mitt resesällskap att han, på valfritt asiatiskt språk, blev guidad av växeln till Sandygate road. Vår färd snirklade sig uppför en av Sheffields många höjder genom ett angenämnt Crosspool.
Väl framme utanför världens kanske äldsta footballground presterade vår chaffis en betydligt mer välplacerad skrattsalva och erkände att "I have never ever been here, never...". "Well, now you have", kontrade vi och betalade.
På ena sidan gatan låg puben The Plough i en stor tegelbyggnad. Med flera minuter kvar till avspark stegade jag och The Researcher in på Plogen, efter vissa problem att hitta entredörren. Jag beställde två pints av en lokal brygd, The Cows Blond om jag inte missminner mig.
Vi hävde i oss innehållet i glasen och samtidigt som vi reste oss gjorde resten av pubpubliken detsamma och gick över gatan, genom vändkorsen, och in på världens kanske äldsta footballground. Säkerligen låste bartendern inrättningen och hängde på han också. Folkligt så det förslår! Vi betalade blygsamma tre pund och fick ett program på köpet. För ytterligare något mynt skaffade vi oss varsin pin.
Jisses vad planen lutade! Fullkomligt sanslöst. Upp och ner, ner och upp. Den var fullständigt oduglig som fotbollsunderlag och vilket kreatur som helst med lite självaktning hade vägrat beta på gräsytan som inte ens kan kallas åker. Fotbollen var därefter. Flygande glidtacklingar med utsträckte ben med dobbarna riktade mot motståndarens knän. Att motståndaren släppt bollen för en halvminut sedan bekymrade ingen. Allra minst domaren. Fulare fotboll har jag aldrig sett. Nog inte sämre heller. Viljan var det dock inget fel på. De åttioen betalande åskådarna fick se halvtidsresultatet skrivas till 2-2 mellan Hallam FC och Hemsworth Welfare Miners FC. Vyerna runtomkring Sandygate var fullständigt bedårande i skymningen som kom smygande bakom de rullande kullarna i horisonten. Kallt var det också. The Researcher hade klätt sig något för positivt och saknade sin övertröja på hotellrummet. Några blaskiga koppar chocklad/te/kaffe i refreshmentluckan hjälpte föga. Däremot värmde den lilla klubbstugan inhyst i en barack där Hallam FC stoltserade med troféer, vimplar och plackat från diverse utmärkelser och turneringar. Fika bjöds till domarna och gästernas stab. Vi fascinerades av de mer än hundraår gamla lagporträtten och bytte några meningar med folk från Hallamorganisationen.
I halvtid tittade vi närmre på de banderoller anhängare till de båda klubbarna riggat på kortsidan närmst puben. På en stod det "Poey is innocent" med ett Leeds- emblem i mitten. Bara i lower leagues... Annars var det folktomt på Sandygate i halvlek. De flesta hade nog tagit sin tillflykt till The Plough som bartendern gentilt öppnat för halvtidsvilan.
Matchen slutade 2-4 till gästerna. Solen tog avsked för dagen medans jag och The Researcher lämnde världens kanske äldsta footballground. Något rörda över ett riktigt lower league- besök traskade vi höga på mental fotboll runt i kvarteren innan vi via ett sista pubbesök i Crosspool tog oss tillbaka till Sheffield. Den här gången med buss.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar