2006 var ett bra år för West Ham United. Laget var tillbaka i Premier League och under Alan Pardews ledning hade laget något stort på gång. Första säsongen i högstaligan slutade med en nionde plats men säsongens höjdpunkt var avslutningen; FA-cup finalen i Cardiff. Visserligen förlorade man till slut på straffar mot Liverpool men det fanns ändå ljusglimtar för laget, inte minst Dean Ashtons insats. Den 22-årige anfallaren stod för en imponerande insats och spåddes en lysande framtid.
Men låt oss ta det från början. Ashton, som växte upp i Cheshire, startade sin fotbollskarriär i Stoke City men det var hos Crewe Alexandra som allt tog fart. Laget, som då tränades av Dario Gradi, satsade på ungdomen och redan som 16-åring fick Ashton göra sitt första inhopp i a-laget när Crewe besegrade Gillingham med 1-0 i dåvarande Division One. Första matchen från start dröjde ytterligare några månader men i januari 2001 var det dags; när Crewe mötte Cardiff i FA-cupen gjorde Ashton debut i startelvan. Sedan kom det att bli allt fler matcher från start för yngligen och när säsongen 2000-2001 summerades hade Ashton gjort åtta mål för sitt Crewe och sågs av många som en av landets större talanger.
Den kommande säsongen förstördes delvis av skador men 2003-2004 satte han 19 mål för sitt Crewe och spekulationerna blev allt mer intensiva om en flytt högre upp i seriesystemet. Vid det här laget hade han hunnit bli en regular i Englands olika ungdomslandslag men valde ändå att stanna i Crewe. Efter en höstsäsong med imponerande 18 mål var det i januari 2005 dags för Ashton att packa sina väskor och flytta vidare. Tre miljoner pund betalade Norwich City i vad som då var deras dyraste transfer någonsin. Det ger lite perspektiv på fotbollens utveckling när man inser att det bara var åtta år sedan en Premier League klubb kunde slå transferrekord genom att betala tre miljoner pund...
21 år gammal spelade Dean Ashton helt plötsligt i Premier League. Han gjorde mål mot Middlesbrough i hemmadebuten för sin nya klubb och etablerade sig snabbt i Norwichs anfall. Klubben kämpade för att behålla sin plats i Premier League och tack vare Ashtons mål och en fin vårsvit såg det hela möjligt ut. Inför sista omgången låg klubben på fjärde plats från slutet och en vinst hade säkrat deras Premier League status. Så blev det inte; laget åkte till västra London och fick stryk med 6-0 mot Fulham. Men Dean Ashton valde att stanna och följde med klubben ner i andraligan, trots intresse från flertalet Premier League klubbar.
Det blev ingen lång visit i andraligan för Ashton. Efter 44 matcher och 17 mål för Norwich blev han i januari 2006 såld till West Ham för 7 miljoner pund, en nätt fördubbling av vad Norwich hade betalat ett år tidigare. Det blev en lyckad vår för Ashton i West Ham med totalt 16 matcher och sex mål, varav ett av dem i FA-cup finalen mot Liverpool. Det var till och med en så pass lyckad vår att Ashton i augusti samma år blev uttagen till A-landslaget. England skulle möta Grekland i en vänskapslandskamp och helt plötsligt hade Ashton nått dit alla ungdomar drömde om. Han var 23 år, etablerad i Premier League och uttagen till landslaget.
Dagen innan matchen mot Grekland tacklades han av Shaun Wright-Phillips på träningen och skadade vristen. Skadan innebar att han missade hela den kommande säsongen och det dröjde till sommaren 2007 innan han kunde spela för West Ham igen. Vid det laget hade klubben fått nya isländska ägare, Alan Pardew blivit sparkad och ersatt av Alan Curbishley samtidigt som laget endast med nöd och näppe lyckats undvika nedflyttning.
Säsongen 2007-2008 var han så tillbaka. Han spelade totalt 35 matcher och satte elva mål en säsong där West Ham slutade tia och återigen drömde supportrarna om att klubben hade något stort på gång. Sommaren 2008 skrev han på ett nytt femårskontrakt med klubben och fick till slut göra sin landslagsdebut när England mötte Trinidad & Tobago i en vänskapslandskamp.
Allt såg bättre ut än någonsin, både för honom personligen och för klubben. Klubben startade säsongen 2008-2009 med tillförsikt och Ashton själv satte två mål när laget hemmaslog Wigan i premiären. Strax efter det sålde klubben Anton Ferdinand och George McCartney till Sunderland vilket fick Alan Curbishley att säga upp sig. Ersättaren var Gianfranco Zola och på sin första träning med laget fick han se Dean Ashton skada vristen. Igen.
Dean Ashton missade hela säsongen och fick sitta på läktaren och se Zola föra West Ham till en niondeplacering i serien. Sedan krackelerade allt. De isländska ägarna konkade i samband med den isländska finanskraschen och vid ett tillfälle hade klubben inte ens en tröjsponsor. För West Ham började den långa och sega resan mot nedflyttning där. För Dean Ashton var inget av det där så viktigt längre. Fansens drömmar om hans comeback tog slut i december 2009. Då meddelade klubben att Dean Ashton aldrig mer skulle spela fotboll, 26 år gammal var karriären över och han var officiellt fotbollsinvalid. Det som skulle bli en lysande karriär blev aldrig mer än några år i Premier League, en landskamp och fem vristoperationer.
West Ham lyckades, återigen med nöd och näppe, hänga kvar den säsongen. Året efter åkte de ur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar