Insändaren: "På vägarna med Exeter"

Insändaren och signaturen "Gustafsson" delar med sig av en resa han gjorde i höstas där han reste med Exeters supportrar på bortamatch.

***

12 öl på fredagen fick huvudet att värka och kännas som en melon. Vaknade upp på "Hotel Marys" i Pensanze. Ett slitet hus med sneda väggar, golv och heltäckningsmatta överallt. Kände mig spyfärdig. Inte blev det bättre av att hotellägaren Gary brassade i ordning en "full english" till mig med korvar som måste ha överlevt Andra Världskriget. Nu vek sig även magen. "-Fan, kom igen nu. Du har väl inte kommit till England för att sova och gnälla?" Gary är en hård man. En trevlig sådan med glimten i ögat. Han är min svåger sedan ett par år tillbaka och han och syrran driver hotellet i den korniska staden. Han är dessutom fotbollssupporter av den gamla stammen. "Modern fotboll? Vad är det? Har bollen tv, antenn och uttagsautomat? Manchester United, Arsenal och de andra fixlagen kan dra. Jag är Exeter och är stolt för det.", brukar han säga. Jag håller med. Fotboll från gräsrötterna. Just denna resan, i höstas, gick av bara farten. 

Flyg från Stockholm till London och vidare med tåg till Bristol där min syster hämtade upp mig. Hon har bott "over there" i snart 15 år och är en del av landet. Att vara gift med en britt och kalvat ut ett gäng ungar med engelsk pass är mer än en livsupplevelse i sig. Det är, som hon brukar säga; "-En prövning och utmaning som får allt annat att blekna." Syrran är tuff. Hon och Gary har drivit hotellet i snart fem år och går precis runt. "-Vi lever för sommaren. Då kommer folket hit som dissar Medelhavet" brukar hon säga. Så är det väl. Bekväm semester på hemmaplan gynnar alltid någon. Min syster och hennes familj kan betala sina räkningar och få mat på bordet. Det går runt helt enkelt. Såpass att familjen, eller i synnerhet Gary, kan avvara några hundratals pund varje år till att sponsra och skjuta in cash i Exeters klubbkassa. Strongt gjort och old-school. 

Gary är Exeter in på huden, tatueringen med emblemet sitter som ingjuten på den blekfeta hyn och passar mer än mitt egna Tottenham Hotspurs tighta tröja på en vältränad spelare. Det klär honom. Just denna resan, tog han med mig på en tripp som jag aldrig kommer glömma. Sheffield United borta. Supporterbussarna var fulla så Gary tog beslutet: vi tar bilen. Sicken resa. I höjd med Bristol öppnade Gary upp sexpacket. Nu skall det även tilläggas att han körde bilen. En halvtimme senare hade han svept i sig samtliga sex Fosters, två påsar chips och en paj. Då kom frågan; "Det kurrar i kistan. Är du hungrig?"

140 kg britt skulle matas och portionen på Mac Donalds i Gloucester var en veckoranson för mig. Två Big Mac, två Cheeseburgare och stor pommes och cola. Ändå kom kommentaren; "Fan, skulle nog kunna få i mig en till..." Kommentarer överflödiga.

Bramall Lane visade upp sig från en professionell sida. Toppklass rakt igenom. Butiker, restauranger och service var av PL-mått. Matchen var även den av hög klass.

Nardiello showade och Exeter tog ledningen med både ett och två noll. Blades kom igen, reducerade, kvitterade och tog ledningen. James Dunne fixade oavgjort i slutminuterna. 500 Exeter bland de 17,000 på arenan firade som om man vunnit guld. Inte så konstigt egentligen med tanke på att säsongen var bedrövlig över lag och att klubben kom näst sist i serien. Uppoffringen på Bramall Lane var en triumf; "Hade vi spelat så hela säsongen så hade vi krigat i toppen", sa Gary. Han hade nog rätt. Exeter är ett sådant lag som spelar bra mot bra lag men som viker ned sig mot jämnbra eller dåligt motstånd.

Trafikkaos på ut ifrån arenan. Då svänger Gary av.: "Du får ta över ratten. Jag känner mig trött och sliten." Hoppsan, vänstertrafik och jag är inte kompisar. Hur skall detta funka? Att fråga Gary som somnade en minut senare var ingen idé. Hans kompis Steve fick guida min nervositet tillbaka till sydkusten och Cornwall. Syrran tyckte jag såg ut som att ha gjort i byxan vid hemkomst. Så här i efterhand så undrar jag ifall jag gjorde det?! Vi kom hem ivarjefall, bilen var hel och Exeter hade tagit en skrällpoäng mot en av seriens bästa lag. Då får man vara nöjd. Jag var det och är det fortfarande.

/Gustafsson