Håll till godo!
***
Denna reseskildring går tillbaka 16 år i tiden. Den 19 september 1995 flög jag och brorsan till Manchester för ett par dagars vila och semester från familj och arbeten. Jag som gillat Luton sedan tidigt 1970-tal hade blivit övertalad av brorsan att se Manchester Uniteds Ligacupmatch hemma mot York City. Checkade in på ett skabbigt hostel i Salford efter att kommit fram och smakat av pubarna i området. Ägarna, ett pensionärspar som hette Jennings, snålade in på det mesta. Elementen var avstängda, vattnet på muggen likaså och frukostmaten var så minimal att det inte ens hade räckt för att föda ett barn. Dessutom var bägge ovanligt otrevliga. Skall kanske inte klaga änå. För 10 pund natten blir det ite bättre. Fick istället mat och värme på puben The Church Inn några kvarter från boendet. Där arbetade Sally. En mullig rödhårig tjej med spretiga framtänder och äppelvit hy. Såg ut som urtypen för brittiska tjejer. Det skulle visa sig att hon istället var norska och kom från Bergen. Hennes två bröder var på besök. Två storväxta och skalliga män där den ena hade en York-tatuering på underarmen. Vi förstod direkt att anledningen till männens vistelse i staden inte bara hade att göra med att deras syster knegade på krogen. Ole och Svein hette dom och var York City supportrar sedan tidigt 1970-tal. Åkte över på flera matcher om året. Ligacupfajten mot United på självaste Old Trafford var därför pricken över i:et för bröderna. Timmarna gick och plötsligt satt vi fyra i en taxi, bra runda under fötterna och på ett strålande humör. Minns att min bror lite kaxigt i framsätet vände sig bakåt och log samtidigt som han undrade hur många mål vi trodde att United skulle vinna med.Han fick äta upp det. Matchen skulle nämligen bli den bästa i Citys historia. Gästerna från Yorkshire vann med 3-0 och folk på Old Trafford trodde inte sina ögon. Yorkspelarna Dean Kiely och Graeme Murty sprang fram till den lyriska bortaklacken medan spelare som Sharp, Pallister, Giggs och Beckham sorgset skådade rakt ned i Old Traffords gräsmatta. Mannen bredvid mig på läktaren grät av glädje; "This is the biggest triumph ever" sa han och lade sitt huvud på min axel. Flera på läktaren såg chockade ut men med en glädje som man ser i barns ögon på julafton. Firandet efter matchen blev hårt. Så hårt att Svein greps av polis för att han urinerat på en kostymklädd man i ett finare sällskap ine på en restaurang. Uniteds hårdare falang var även dem ute på gatorna. Flera York-supportrar som valt att övernatta i Manchester fick det hett om öronen, blåa ögon och en och annan fläskläpp. Vi var redigt slitna då vi tog farväl av Ole dagen efter. Hans bror Svein hade fortfarande inte kommit hem till hotellet. Det skulle visa sig att han fick övernatta hos polisen i två dygn och sedan böta en massa pund. Den bästa resan i mitt liv och då har det ändå blivit en hel del genom åren.
Tack för mig!
/Magnus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar