Wales: where men are men and sheep are scared

Gå på fotboll i Wales är inte riktigt samma sak som att gå på fotboll i England, i alla fall om man håller på ett Engelskt lag och är bortasupporter i Wales. Hatet mellan de Walesiska klubbarnas supportrar och de Engelska är stort, intensivt och tämligen okänt i tipsextra sofforna.

Alla gästande Engelska supportrar har med sig Union Jack eller St George flaggor. Sånger som "Sheep shaggers", "Keep St George in my heart, keep me English" och lite roligare "You're Welsh, and you know you are" rullar ut från bortaläktarna oavsett om det är Manchester United eller Colchester United som står där.

Jag har varit i Wales två gånger som bortasupporter med Colchester och sett The U's möta både Swansea och Cardiff och även om lagen knappast har någon våldsam "historia" emellan sig så har man inte precis känt sig överdrivet välkommen vare sig i stan eller på läktarna. Tredje besöket var ett derby mellan just Cardiff och Swansea.

Swansea-Colchester
Första besöket på andra sidan floden var en varm och svettig augusti lördag år 2000 och en match mot Swansea på gamla Vetch Field i Division 2.

Vi var förvarande att man skulle ligga lågt med färger och satt tämligen anonyma på tåget från London till Swansea. Vi visste att ganska få Colchester skulle göra den långa resan västerut och vi blev glatt överraskade när vi gick in på en pub som var full med Colchester. Vi stannade kvar där och hakade på dom till matchen.

One Man Army

Vetch Field var redan år 2000 riktigt nedgången och kvarteren runt arenan var inte speciellt charmiga dom heller. Colchester och framför allt Tresor Lomana Lua-Lua hade stor show och vann matchen ganska oväntat med 2-0. Vid ställningen 1-0 och med tio minuter kvar kom första "planinvasionen" då en rejält packad kille sliter av sig tröjan och sonika spankulerar över planen för att "storma oss". Han kom inte speciellt långt men hans agerande satte igång ett flertal försök från större grupperingar att från långsidan ta sig till våran kortsida. Ett 30-tal unga gentlemen sparkade ner reklamskyltarna för att komma över till oss. Polisen var dock på hugget men hade vissa problem att lugna ner situationen, som inte precis blev bättre av att Lua Lua dunkade in 2-0. Större delen av den vettigare Swansea publiken applåderade faktiskt målet som var riktigt snyggt.

Umgås?

Här kan jag tillägga att Colchesters några hundra tillresta supportrar inte bestod av det tyngre gardet utan mer av "dom där som åker på alla matcher oavsett motstånd". Gubbar, tanter, vanliga fans helt enkelt.

Efter matchen hoppade vi in på en pub som faktiskt var rätt okej innan vi satte oss på tåget tillbaka till London. Utan att tänka på det så tog vi av våra jackor på tåget och satt med en matchtröja och varsinn ljummen tåg-öl när ett gäng Swansea drog genom tåget och fällde några kommentarer och viftade lite i ansiktet på oss. Det blev dock inte mer än så men det var ganska obehagligt där man satt rätt fastlåst vid ett bord i en trång tågvagn i ett rullande tåg. Grabbarna gick dock av vid nästa stopp och vi var rätt nöjda med det. En av få gånger på mina nästan 300 matcher i England, förlåt I Wales, som jag känt mig personligen hotad.

Cardiff - Colchester
Andra besöket kom tre år senare då vi skulle möta Wales andra stolthet, Cardiff City påsken 2003. Även det var i en ligamatch i Division 2. Nu var vi ju "veteraner" från förra besöket så det var inga färger och ligga lågt före matchen. Cardiff låg i topp på tabellen och jagade uppflyttning och Colchester spelade ut dom och vann med klara 3-0. Inne på arenan, deras gamla Ninian Park så var några hundra tillresta U's fans placerade bakom ena målet och delade otroligt nog läkataren med hemma supportrar. Visserligen med tre staket och ett nät som gick upp till taket mellan oss, men ändå.

Nät och staket i Cardiff

Cardiff fansen blev otåligare och otåligare ju längre matchen led och när det började närma sig full tid så var dom rätt igång. Vi började inse att vi på något sätt måste försöka ta oss därifrån i hyfsat levande skick. När domaren blåste för full tid så tänkte vi helt enkelt haka på de andra U's fansen. Saftey In Numbers liksom. De flesta åkte dock buss (vi åkte tåg) och en i vårat sällskap skulle promt på toa vilket resulterade i att när vi lämnade bortaläktaren och gick ut på gatan så var det i princip bara vi tre som gick ut från den utgången ... rakt in i ett hav av Cardiff. Givetvis spände alla blickarna på oss tre som kom från bortasektionen men det var bara att gilla läget. Inte en polis i sikte då alla var vid bussarna åt andra hållet. Vi försökte hålla en låg profil men många "vettiga" Cardiff ville prata om matchen och vara sociala. Vi ville bara komma därifrån och muttrade svar innan vi vek av så fort vi bara kunde. Man är inte jättekaxig i den situationen.

Väl inne i stan var det lugnt och vi gick in på en bar/pub för att få i oss en bit mat och lugna nerverna lite. Vi blev smått förvånade när dörrvakten i den nästan tomma baren efter en kvart kom fram till oss och frågade om vi var fotbolls fans. Vi svarade jakande och han bad mig avlägsna en minimal Colchester pin från jackan. Han hade tydligen observerat den när vi gick in men inte kopplat att det var match.

Övernitisk? Tja, men troligen finns det väl anledning. Han var annars hur trevlig som helst men badgen skulle av, eller vi ut. Vi kände vibbarna och tog första bästa tåg "out of town" när pinten var urdrucken.

Cardiff-Swansea
Påsken 2010 var det dags för tredje Wales besöket. Cardiff hade flyttat till en ny arena och den var man ju tvungen att "bocka av" på groundhopper listan.
Matchen var mot ärkerivalen Swansea i ett äkta Wales-derby i Championship divisionen och började otroligt nog klockan 17.20 på påskafton. Annars brukar det vara avspark vid 12 i dessa matcher.
Vi lyckades få tag på två biljetter till hemmasektionen bakom ena målet och det var betydligt mer avslappnande att besöka staden som "neutral" än som bortasupporter.
Swansea hade fått några tusen biljetter i ena hörnet men på premisserna att dom delades ut i bussarna på väg till arenan. Det var med andra ord inte en enda Swansea supporter på stan före matchen. Alla kom i bussar till avspark. Smart av Polisen men det resulterade i en rätt udda "inför matchen stämning" där bara hemmafans sågs på stadens pubar. Fast med tanke på hur dom såg ut så var det kanske lika bra.
Mycket polis på stan och utanför. Runt bortaentrén var det stålstaket på utsidan och ett 40-tal bussar från Swansea var väl inhägnade.

Swanseas stålinhängnad

Gästande Swansea supportrar

Hemma fans

Inne på arenan var det lokalpatriotism av det högre slaget. Bra drag från båda lagen även om Swansea nog bara hade fått runt 2000 biljetter.

Jag har nog aldrig "hållit" på Cardiff så mycket som jag gjorde den matchen. Swansea tog dock tog ledningen innan Cardiff vände matchen och vann den sent i slutet med ett 2-1 mål som fick arenan att explodera i glädje.
Detta var ett rätt trevligt besök. Visst är det alltid kul att på bortaplan vinna med sitt lag men denna kväll slapp man i alla fall oroa sig för i fall man skulle komma med tåget tillbaka till civilisationen ... som vi kallar England.