1 på 12249

Så många engelsmän och walesare var det som arresterades i samband med fotbollsmatcher säsongen 2010-2011.
För att vara exakt gjordes det 3089 frihetsberövaden på en totalpublik över 37 miljoner - alltså greps färre än 0,01%.
Detta är en minskning på 9%, eller totalt 302 arresteringar, sedan säsongen 2009/2010.


Statistiken inkluderar alla arresteringar i samband med fotbollsmatcher, både inne på och utanför arenor samt ett flertal lagbrott som begås "kring matchtid" - ett begrepp som innefattar 24 timmar före och efter match.


Under föregående säsong gjordes det faktiskt i snitt mindre än ett arresterande per match.
Två eller färre arresteringear gjordes i 86% av alla matcher, och i 71% av matcherna 


51% av alla matcher saknade polis helt och hållet.


I utlandet verkar engelska supportrar uppfört sig exemplariskt; 
Vid Champions League och Europa League har 14 personer av över 60000 tillfångatagits, fördelat på 40 tillfällen.
I landslagssammanhang har inga arresteringar gjorts av vare sig Engelska eller Walesiska supportrar.


Antalet besöksförbud ligger stadigt, med en liten minskning från 3248 2009/2010, till 3173 säsongen 2010/2011.


Just besöksförbud uppges vara bakomliggande faktor till den minskade brottsligheten på och runt arenorna. Ca 92% av alla vars besöksförbud gått ut sedan 2000 bedöms som en icke-risk av polisen.


Klubben med värst supportrar, enligt statistiken, är Cardiff City som har totalt 143 avstängda. Därefter följer en klunga bestående Leeds (106), Chelsea (105), Man Utd (101) och West Ham (98).


Det vanligaste brottet, både innan- och utanför arenorna är fylla, och därefter störande av allmän ordning med 1079 och 1038 arresteringar som följd.
De minst vanligt förekommande brotten är vapeninnehav samt hets mot folkgrupp, vilka har bokförts 43 gånger vardera.
Siffrorna är som sagt i stort sett identiska med de från föregående säsong, med den enda skillnaden att störande av allmän ordning har minskat och fylleribrott har ökat.


Siffrorna har sammanställts av Home Office (Storbrittaniens inrikesministerium) och finns att beskåda i sin helhet här