När ljusen slocknat.

Det är inte den förste, tyvärr antagligen heller inte den siste. Men det handlar, precis som i övriga samhället, om människor. Med problem, känslor, sjukdomar, letandet efter kickar, vad det nu må vara.
I dagarna går Dean Windass ut och pratar om sina problem. De som uppstod framförallt efter att en lång karriär på fotbollsplanen, tagit slut. Och vi blir lika förvånade varje gång. Tagna på sängen av att idrottsstjärnor kan må så dåligt. Av att den som framstår som väldigt framgångsrik är så sjuk och förtvivlad att han eller hon vill avsluta sitt liv. Inte ser någon annan utväg.

Dean Windass såg med sitt mål till att Hull 2008 tog sig upp till Premier League. Värdet för klubben i pengar gick att räkna på. Man sade att det betydde 640 miljoner för klubben, i intäkter. Värdet i form av beundran och ikonstatus är svårare. Men självklart hade Windass därefter en självklar och upplyft plats i Hull Citys historia.
Några år senare tog karriären slut. Alkohol och ett inte helt lyckat leverne gjorde att hans äktenskap tog slut. I det mörker han därefter befann sig såg han ingen anledning att leva. Och för bara dryga veckan sedan försökte han att ta sitt liv två gånger om.

Vi har läst om det förut. Gary Speed minns vi alla. Det finns många fler exempel inom engelsk, svensk, tysk fotboll. I övriga sportvärlden. I samhället.
De uppenbara fallen framstår som enklare. Framgångsrika människor som mår dåligt har vi svårare att förstå. Men pengar, framgång och prylar betyder inget för den som lever i mörker. I det läget har vi alla samma förutsättningar. Då behöver vi alla samma stöd, uppmuntran, hjälp och människor som ser och lägger märke till.

Vi kan bara hoppas att Dean Windass börjar se ljuset snart. Att han hittar saker att leva för bortom fotbollen och ett äktenskap som inte fungerade. Och att vi börjar se problemen för vad de är, oavsett vem som har dem.