Dom flesta som läser detta har antagligen aldrig hört talas om klubben förr, och det hade inte jag heller innan jag skrev detta.
The Bloaters, som spelar i eastern counties league premier division - tror det är div. 9 med svenska mått mätt - har inget att pråla med. Inga speciella medaljer eller storslagna viktorior som lovsjungs av kalenderbitare. Klubbens största bedrift är att 1952 ha slagit ut QPR ur FA cupens första omgång och således avancerat till omgång två, där man åkte ut mot Barrow. I matchen mot QPR sattes även än idag gällande publikrekord på 8944.
Den enda egentliga kuriosan klubben verkar ha att bjuda på är att man spelar reguljärt inför vad som enligt experter är världens äldsta läktare hemma på Wellesley recreation ground. Invigd 11 juni 1892, och som tagen rakt ur en H. C. Andersen-saga.
Nu är alltså klubben på väg rakt ner i graven, och i ett sista desperat försök vädjar nu klubbens ordförande till allmänheten om hjälp. Allt är av intresse; pengar, funktionärer, ja till och med spelare - i senaste matchen klarade man inte ens att mönstra ett fullt lag.
Inte mycket att rädda, tycker säkert någon - jag kunde inte hålla med mindre!
Det är precis sådana här klubbar som skall räddas och bevaras. Det är i plankorna på den där gamla läktaren som själen sitter. Inte i de moderna superkomplexarenorna där bjudpublik och fotbollsturister knaprar på sin räkmacka och stoppar pengar i fickorna på multimiljardärer och stormoguler.
Det är i sådana här småklubbar allt börjar, och när vi tillåter sådana här guldkorn att försvinna och vi slutar bry oss, då är det snart ute med hela idrotten fotboll.
Kvar sitter ett par extremt rika klubbar och klappar sig för magen - en utveckling vi redan låtit gå alldeles för långt.
Att hjälpa till och bidra med vad man nu kan förefaller för mig självklart, och jag hoppas fler tänker som jag.
För mer info, se http://www.savethebloaters.co.uk/
1 kommentar:
Skall bli intressant att se hur det går för The Bloaters. Storfinansens grepp om fotbollen visar sig ju allt mer vara en förbannelse snarare än en välsignelse. Klubbar går i konkurs (i Lyns fall var det okej) för att de inte kan mäta sig med stora klubbar och folk glömmer att stödja sina lokala lag och blir fans av premier leagueklubbar utan att nånsin ha sett en match. Jag gillar inte heller utvecklingen i Danmark, där flera klubbar slås ihop till en stor.
Skicka en kommentar