"You can't punish Lee Hendrie for being Lee Hendrie"

Han slog igenom med buller och bång i Aston Villa 1998. Nu drygt 14 år senare undrar ni kanske vad som egentligen hände med Lee Hendrie. Vi börjar där någon gång, runt 98. I sin debut för Aston Villa drog han som inhoppare på sig två gula kort och tvingades lämna planen i förtid. Efter den något misslyckade debuten blev det 307 matcher till i Villa-tröjan för Hendrie. Bland annat ett inhopp i FA-cupfinalen 2000. I Villa var han känd som en ettrig, tuff och inte sällan ful mittfältare som aldrig gav upp. Kanske var det skadorna som hindrade honom från att bli riktigt stor? Nu ska man väl i och för sig inte förringa över 300 matcher för en av engelsk fotbolls mest anrika klubbar, men ni förstår vad jag menar. Under sin tid i Villa hade han en hel del skadebekymmer, och säsonger utan skador var sällsynta. Karriärens bästa säsong skademässigt var nog 04/05 när han startade 32 matcher, och hjälpte Villa till en sjätteplacering i Premier League. Det gäller att ta vara på tiden, det har Lee Hendrie fått lära sig. En resa från succé i U21-landslaget, med fem mål på tolv kamper till en något mindre glamourös tillvaro.

Lee Hendrie och Gareth Barry i Aston Villa, 2000.

Citatet i rubriken kommer från före detta Aston Villa-managern David O'Leary. O'Leary tyckte att FA behandlade Hendrie annorlunda på grund av det bagage han samlade på sig under åren i Villa. Att han helt enkelt straffades med avstängning för incidenter andra blev friade för. Ena dagen var det en sen tackling, en annan en vass armbåge och på den tredje kunde det vara ett briljant mål. Sådan är han, eller i alla fall sådan var han Lee Hendrie. Ett geni, ett galet geni.

Nog om det. Den 18:e november 1998 är ett datum Lee Hendrie för alltid kommer att minnas. Det var dagen då han fick göra sitt första, och enda framträdande i det engelska landslaget. Han fick hoppa in med dryga kvarten kvar som ersättare för sin lagkamrat i Villa, Paul Merson. Även om Hendrie stagnerade något åren efter 1998 hade han en stabil plats hos klubben till och med säsongen 05/06. Det blev då allt tydligare att Hendries framtid troligen fanns någon annanstans än i klubben han tillhört sedan 15-årsåldern. Först blev det Stoke, där han tog en plats och gjorde 28 framträdanden i Championship. Sedan vidare till i tur och ordning Sheffield United, Leicester, tillbaka i United, Blackpool, Derby och Brighton. Det hade nu gått tre år sedan han lämnat Stoke, under den här tiden samlade han på sig drygt 50 ligaframträdanden. Det blev dock ingen kontinuitet, och mycket tid spenderades på diverse avbytarbänkar runt om i England. Från Aston Villa i Premier League, diverse klubbar i andradivisionen och Brighton i League One hamnade han nu i League Two och Bradford City. Här gick det bättre för Hendrie, men han fick ändå lämna klubben efter bara sju matcher, på grund av att Bradford helt enkelt inte hade råd att behålla honom. Vart skulle nästa resa gå?

Jo till Indonesien såklart. Hendrie blev den förste engelsmannen någonsin att representera en klubb i den 129:e rankade indonesiska ligan, när han för drygt ett år sedan skrev på ett tvåårskontrakt med bottenlaget Bandung FC. Vistelsen i Sydostasien blev något kortare än beräknat, när säsongen var över fick han lämna klubben.

Lee Hendrie i Bandung FC, 2011.

Efter diverse provspel under sommaren 2011 hamnade han i Daventry Town. Manager var en gammal lagkompis från tiden i Villa, Mark Kinsella. Även Lees tolv år yngre bror Stuart kom till klubben. I november blev det ytterligare en gång dags för den äldre brodern att flytta, nu till Kidderminster Harriers. När hans gamla klubb Aston Villa spelade derby mot Wolves klev Lee in på The Impact Arena i Alfreton. 990 åskådare och en utbytt Lee Hendrie fick se Kidderminster avgöra med två sena mål.

Inte heller utanför planen har det gått smärtfritt för Lee. I slutet av förra året fick han påhälsning av tjuvar i sin lyxvilla. Ett brott Birmingham City-legendaren Trevor Francis son nu står åtalad för. En fantastisk historia för de brittiska rubriksättarna förstås, men inte lika roligt för Hendrie. Han har nu tvingats sälja huset och har dessutom begärts i konkurs. Vad framtiden har att erbjuda Lee Hendrie återstår att se, men det var nog inte riktigt det här han såg i spåkulan när han bytte av Paul Merson mot Tjeckien 1998. Kanske är det så att Lee Hendrie straffats just för att han är Lee Hendrie.