Celtic-anfallare hyllar terrorist

Anthony Stokes är i farten igen. Celtic-anfallaren som förra året fick hjälpa sina föräldrar att rentvå sig efter att polisen funnit ammunition på deras pub i Dublin, är åter en rubrikernas man. Stokes hyllade idag öppet på sin twitter en avliden IRA-terrorist. Terroristen och IRA-ledaren Alan Ryan som mördades i september kommer framöver ha en minnesfest där Stokes är med och finansierar kalaset. I vilken klubb som helst i Storbritannien hade denna aktivitet blivit bannad. Så som sig bör. Stokes spelar i Celtic. Det blir hans livlina och på så sätt blir han en supportrarnas man. Tragiskt men sant.

Northern monkeys on capital visit

Puben The Globe vid Marylebone är ett välbesökt vattenhål för de flesta engelsmän. I synnerhet fotbollssupportrar på väg till London eller som är där för att resa vidare. Stället har haft samtliga supportergrupper under taket och personalen har sett det mesta. Det värsta då? Jo, det brukar vara när lagen ifrån Lancashire och Greater Manchester-regionen kommer till huvudstaden. En av de anställda som av säkerhetsskäl vill vara anonym säger till tidningen London Guide att; "De beter sig som om de fortfarande var kvar hemma. Burdusa, smutsiga och oanständiga." Revolten kommer ifrån norr. Det av Londonborna nedsättande ordet "Northern monkeys" blir med en gång förståeligt. Bönderna kommer till storstan. Helt uppenbart.

Tipstack till Benny

"The Hitman" lägger av

Känd som en stundtals fantastisk boxare, kokainist, tjockis och inte minst passionerad Manchester City- supporter. Ricky Hatton är grabben från Hyde som i och med sina många, både frivilliga och ofrivilliga, framträdanden i media blev en idrottsprofil som delat allmänheten i England. 

I Manchesters ljusblå delar har han dock alltid varit populär, mycket på grund av att både hans far och farfar spelat i klubben. Förutom hans uttalade supporterskap för City, som bland annat visat sig genom att han ofta synts i ljusblå träningskläder, är han också en flitig besökare hos sin lokala non-leagueklubb Hyde United.

Efter 48 matcher och 45 segrar är nu karriären över för den forna WBA-mästaren i weltervikt. I fredags marscherade han in på Manchester Arena till sitt älskade Man Citys hymn "Blue Moon". Upplagt för super-comeback på hemmaplan, men istället fick han se sig besegerad av ryssen Vyacheslav Senchenko. Efteråt var hans kommentar mycket kort:

- Jag gick den här matchen för att se om jag fortfarande hade "det", men det hade jag inte.

För sista gången har hans fans, ofta Man City-supportrar även dem, sjungit Hattons egen version av "Winter Wonderland".

There's only one Ricky Hatton
One Ricky Hatton
Walking along
Singing this song
Walking in a Hatton wonderland

Det var då - Bilden berättar

Den 19 april 1922. FA Cup-final på Stamford Bridge i London mellan Huddersfield och Preston. Huddersfield vinner inför fulla läktare med 1-0, koras till cupmästare och banar väg inför en era som klubben aldrig kommer att glömma. Två år efter cupguldet vinner man för första gången ligan. Detta gör man tre år på raden och man sällar sig då till de anrika klubbarna i engelsk fotbolls.

McAllisters oväntade drömpokal

Skotten Gary McAllister har vunnit det mesta som går att vinna i klubbfotboll. I Leeds var han med att spela hem ligatiteln och i Liverpool vann han FA och Ligacupen samt UEFA Cupen. Så långt är allt av högsta standard. Frågar du den 47-åriga skotten vilket pris som varit det bästa så svarar han oväntat; " Division One uppflyttningen med Motherwell 1984/85."  Den då 21-årige mittfältaren var tongivande i Motherwell och var en bidragande orsak till att klubben gick upp i premier League. Den säsongen lade grunden för McAllisters framtid och karriär. Inte undra på att det är en titel man rankar högst. Allt annat är bara bonus.

Ett år av saknad

Det är ett år sedan idag som Gary Speed gick ur tiden. TLC sänder tankarna till hans familj, nära och kära och minns en spelare som gjorde att man under ungdomsåren fastnade för den engelska fotbollen.
Vila i frid Gary!

Millwall revisited.

Det har ju blivit några besök på The New Den, numer. Men det senaste var nog det bästa hittills, får jag säga. Förra söndagen, 18 november, såg jag matchen mellan Millwall och Leeds. Man behöver inte vara särskilt insatt för att veta att det mötet är hett. Och hett blev det.

Första notering: Överlägset största bortafölje som jag har sett nere i South Bermondsey. Leeds fyllde i princip hela övre etage på sin kortsida. Dessutom lite folk på nedre, men då framförallt handikappade och deras polare. 
Andra notering: Det låg en svensk flagga bland Leeds övriga. Det stod något på den, men vi lyckades aldrig tyda vad.
Tredje notering: Gå inte på Millwall ifall du är känslig/fisförnäm. Du kommer att få höra saker på läktaren som gör dig rädd.

I början av säsongen flög Leeds ganska högt samtidigt som Millwall såg ut att bli en nedflyttningskandidat. Den senaste månaden har vänt på förutsättningarna. Leeds har stora problem och Millwall ser inte ut att kunna förlora längre. När jag nu skriver den här texten ligger Millwall 6:a, på en av kvalplatserna. Medan Leeds parkerar på 16:e. Det skall sägas samtidigt som man tänker på att det faktiskt bara skiljer 6 poäng mellan lagen. Men Millwalls momentum (som det så populärt heter) är grymt just nu. Idag möter man Wolves borta, och jag tror att Wolverhampton är bekymrade och lite rädda för lejonen, för tillfället.

I matchen förra söndagen strålade solen i sydöstra London. 
Det var säkert 10 grader, och man kände en förväntan kring arenan. Och det var inte den vanliga grå stämningen, som det kan vara när de möter Wycombe eller liknande. Nej, det var något extra. Mycket old bills på plats. Man kunde inte gå den vanliga vägen in till arenan, utan fick gå runt. Till saken hörde dessutom att tågstationen på South Bermondsey var stängd på grund av arbete. Detta gjorde att vi fick ta overground till Surrey Quays, och promenaden via t.ex. Whelan's. En promenad i stadsdelarna, en snabb burgare och ett besök i souvenirshopen senare, så stod vi nere i katakomberna och laddade för kickoff.

Matchen höll bra tempo, från båda håll. För en annan, som under året varit van vid allsvensk bottenstrid med allt var det innebär, så var det godis. Men frapperande ofta var passningsspelet från framförallt Millwall, väldigt dåligt. Man hade sjukt svårt att ta sig in i Leeds straffområde.
I halvtid passade vi på att ta en ny Carlsberg i plastmugg. Men logistiken på The New Den är ju vad den är. Och personalen i kioskerna måste vara något av Londons segaste. Detta förde med sig att undertecknad och ytterligare några i resesällskapet missade början av andra halvlek. Och därmed också den utvisning som Leeds drabbades av endast ett par minuter in i andra.
Ytterligare lite mer bollinnehav för Millwall. Men som i första halvlek, så var man usel på att skapa chanser.
Läktarna malde på bra, dock. Leeds fick veta att de levde. Och visade också att de gjorde det, med bra tryck i sångerna. Millwall-fansen öste på med också de lite mindre rumsrena grejerna. Både "Istanbul" och "Jimmy Savile - he's one of your own" rullade mot bortafansen. Inte rumsrent, men som sagt. Åker du till South Bermondsey så är inte rumsrent något av det första du söker.

Det skulle dröja, men kring minut 85 skapade Millwall så matchens bästa anfall. Ett snyggt inlägg togs tillvara av en likaledes snygg nick. 1-0 till hemmalaget, läktarna svävade, och lånet Chris Wood var hjälte för dagen. Wood, som TLC skriver om en bit ner i bloggen.

Matchen blåstes av, högtalarna skrek Status Quo, och Kenny Jackets mannar hade skapat ytterligare självförtroende och luft under vingarna.
Vi påbörjade promenaden tillbaka till Surrey Quays, och fick på vägen se dels mängder av Leeds som hölls kvar i de klassiska taggtråds-gångarna kring tågstationen. Dels väldigt många unga och äldre herrar från London, som var ute efter lite söndags-trubbel. Hur det gick med den saken har vi dålig koll på. Men med tanke på mängden poliser, så är gissningen att det gick rätt lugnt till.

Jag som inte ens håller på Millwall från början har utvecklat känslor för laget och människorna kring klubben. Det går inte att sticka under stol med. Du åker inte dit för fotbollens kvalitet. Du åker inte dit för att människorna på läktarna är särskilt älskvärda, alla gånger. Men du åker dit för att det känns äkta, för att det är som det är. För att de odlar en känsla av "vi mot världen".

Abbott hyllar ungdomarna

När Carlisle i helgen bortaslog Yeovil med 3-1 så bröt man en negativ svit på fem raka matcher utan vinst. Idag hyllar klubbens manager Greg Abbott sina spelare och i synnerhet de unga spelarna i truppen. Till BBC Radio Cumbria säger han; "De unga spelarna är en stor bonus för oss. De har fyllt ut en skadad trupp och sedan gått och blivit så bra att de har blivit ordinarie. Det känns bra." En kvartett lovande tonåringar i Abbotts trupp har blommat ut. Detta på grund av skador på andra spelare. Den enes bröd, den andres... bänkning.

Bland skator och andra kungligheter

Dorchester Town, hemmahörande i Conference South, har en arena som ingen annan. The Avenue Stadium, eller 'The Greene King IPA Community Stadium, som den heter efter sponsorn, ölbryggeriet med samma namn ägs utav hertigen av Cornwall. Hertigen av Cornwall är ingen annan än prins Charles som även är prins av Wales. Hmmm. märkligt. Blev det mycket nu? Nja, inte för Charles själv. Trots att han har ett eget bås på läktaren, den bästa platsen och tillgång till hur mycket TGK-dryck som möjligt så besöker han inte Towns matcher. "Tidsbrist" heter det. Har klubben anammat ett smeknamn efter det blåa blodet? Nej. The Magpies är smeknamnet till den 132-åriga klubben och det har supportern Henry en förklaring till; "-Det är för att hylla Margret Thatcher, hon var här vid ett tillfälle tillsammans med prinsen. Där hade vi en riktig skata" En sanning med modifikation om den svartvitrandiga Dorset-klubben men ironiskt roligt lät det ändå.

Tipstack till Hans

Hereford räddas av TV

Hereford United har det tufft. The Bulls trillade ur the Football League förra säsongen och harvar numera Conference National där man haft en ganska ljummen start på säsongen.

Trots detta så har det fotbollsmässiga inte varit den största anledningen till oro i Herefordshire utan, som så ofta, ekonomin. Fallet ner i femtedivisionen anträngde en redan dålig ekonomi ytterligare och stora skatteskulder gjorde att konkurs hotade.

Tills nu. TV-pengarna från den kommande FA-cup matchen mot Cheltenham ger klubben 70.000 pund och man har nu upprättat en betalningssplan för de obetalda skatterna som ligger på ungefär 120.000 pund. Dessutom har supportrarna samlat in ytterligare 20.000 pund för att hjälpa klubben som nu ser ut att klara sig. Job well done, får man säga. Både till spelarna som fixade FA-cupmatchen och fansen stöttar sin klubb i vått och torrt.

Oh ah Cantona - 20 år i engelskt rampljus

Det är i år 20 år sedan som Eric Cantona skrev på för Manchester United. BBC Sport har intervjuat fransosen som delar med sig av saker och ting som hänt, händer och kommer att hända. Intressant.
http://www.bbc.co.uk/sport/0/football/20410657

Pardews huvudbry

Newcastles tre raka förluster i Premier League är klubbens sämsta svit sedan september 2008. Den som mår sämst av det idag är förmodligen klubbens manager Alan Pardew. Han är en ifrågasatt man idag och förlusten mot förra arbetsgivaren Southampton igår (0-2) lär inte ha gjort huvudvärken lättare. Lägg där till turbulens i truppen mellan stjärnorna Demba Ba och Cissé så har Pardew en migränliknande vardag just nu.

Vems fel är det?

" Det var mer än en besvikelse - det var pinsamt ", så säger Yeovils manager Gary Johnson till BBC Somerset om hans spelares insats i lördagens hemmamatch mot Carlisle. Förlusten, 3-1, innebär fortsatt formsvacka för Yeovil som halkat ned till en 12:e plats i League One. Tre av de fem senaste matcherna har slutat med förlust och i lördags hemma på Huish Park så krävde delar av publiken Johnsons avgång. Vems är felet egentligen? Svår fråga det där. Frågar man Johnson så var spelarnas insats pinsam. Hur får man fason på ett sådant kollektivt misstag? Förmodligen som det brukar bli; man avskedar managern. Johnsons dagar är räknade på grund av att spelarna han förfogar över inte håller måttet? Rättvist eller inte, det är en fråga för andra att bedöma. 

Ord och inga visor på Loftus Road

"I need 11 people with ability to put effort in. If they don't they're not going to play and I'll get 11 who do."
Harry Redknapp ryter ifrån direkt hos sin nya arbetsgivare. QPR-managern vill bringa ordning i Loftus Road-klubben och TLC har sagt det förut; han är rätt man för uppdraget.

TLC goes brittisk klädkultur

TLC:s länkning till klädsidor väckte liv i en del läsare. 

Några negativa röster höjdes via mail; "-Vad har det med fotboll att göra?" 

TLC har svaret; det är en del av hela konceptet brittisk läktarkultur. 

Just därför kan vi idag tipsa er om ännu en sida i ämnet, läktarmode. Håll till godo.

http://www.terraceproduction.com/index.html

Hårda krav efter storförlust

Workington AFC:s hemmaförlust mot Bradford Park Avenue igår, 1-6, blev för mycket för en supporter. Mannen som är 83 år gammal och som varit med i alla år, gick ner till spelargången och berättade högt att han aldrig varit med om något värre. Han sträckte fram en egenskriven lapp till den assisterande managern där han krävde att samtliga spelare i laget inklusive managern "skulle ta sitt förnuft till fånga och lämna Borough Park för alltid efter matchen."

Conference North-klubben har, vad TLC känner till, inte tagit ställning till supporterns krav.

Tipstack till CBS

Inverness skålar

Inverness Caledonians seger med 1-0 borta mot Celtic igår var klubbens första seger någonsin i Glasgow.  Den historiske matchhjälten Billy McKay sägs nu vara hett stoff för staden Inverness öl-bryggerier och whisky-distillerier. McKay har gjort reklam för flera dryckesföretag tidigare och med gårdagens bedrift kan han sätta sitt eget namn på både en öl och whiskyflaska. En fyllig malt med målrikt innehåll?

Tipstack till CBS

York City - ett gäng sopor?

När Joe Oastler gjorde 2-0 till gästerna Torquay så surnade York City publiken till. Mynt, tändare och plastflaskor haglade ner över planen på Bootham Crescent. Inte nog med det; en fullpackad plastpåse kastades ner och hamnade i målområdet. Polis och vakter på plats var snabbt framme för att lokalisera innehållet. Man blev lika förvånade som äcklade. En soppåse innehållandes räk och äggskal, blöjor, fimpar och mjölkpaket. Avsändaren var helt klart tydlig med sitt budskap; skit skall skit ha.

Tipstack till Linus

Luke Chadwick bakom MK Dons framgångar

Med en man mindre och bortaplan mot ett formstarkt MK Dons så hade Colchester inte mycket att sätta emot igår. Förlust med klara 5-1 där Luke Chadwick stod för två av målen. Åtta mål av mittfältaren denna säsongen är en bidragande orsak till MK:s topplacering. Mittfältaren är ett nav i truppen och en rutinerad stöttespelare. Hans chef, manager Karl Robinson lovordar sin spelare; "-Med en kille som Luke i truppen så kan man inte vara dåliga." Det är nog så. Chadwicks rutin från Premier League och Championship är avgörande. Med en hel Chadwick hela säsongen så kan tabelltvåan gå hela vägen.

Rafa Benitez i Chelsea, bra eller dåligt?

Man kan ju lätt tycka att en manager som för bara sex månader sedan fixade hem både FA-cupen och Romans hett efterlängtade Champions League buckla byggt upp ett visst förtroendekapital. Att det helt enkelt finns ett visst utrymme för lite sämre resultat. Så funkar det dock inte i Chelsea.....
Jag tycker att Roberto di Matteo och Chelsea gjort en bra höst, man hänger med Manchesterlagen i Premier Leaguetoppen och avancerat till i kvartsfinal i ligacupen.

I Romans favoritturnering Champions League har det dock gått tyngre, det krävs storseger i sista gruppmatchen mot avsågade Nordsjälland och att resultatet i andra matchen inte blir kryss för att man ska gå vidare.
Jag tycker dock att man kan acceptera det eftersom Chelsea spelat i en svår grupp med Shakhtar Donetsk och italienska giganterna Juventus.
Det tyckte inte Roman, efter 0-3 i den svåra bortamatchen mot Juventus fick di Matteo sparken. Di Matteo blev därmed den sjunde managern som sparkats av Roman under hans 9 1/2 år som ägare av Chelsea FC.

Helt galet beslut tycker jag och frågan är om det inte kommer att slå tillbaka mot Chelsea? Vem av de stora kända tränarna vill ta jobbet när man riskerar sparken om inte allt funkar som det ska direkt?

Enligt media vill Roman ha Pep Guardiola eller José Mourinho som ny manager. Ingen av dem var dock tillgängliga just nu, Pep är mitt uppe i sitt "sabbatsår" och Mourinho har kontrakt med Real Madrid. Vi får vänta till sommaren 2013 innan vi vet om någon av dem blir Chelseas nästa "långsiktiga" manager.

Direkt efter att Roberto di Matteo sparkats skrivs det om att Harry Redknapp eller Rafa Benitez skulle ta över resten av säsongen. Enligt mediauppgifter har Roman träffat Benitez redan innan förlusten i Turin. Redknapp var nog aldrig intressant, manager i nära 30 år men bara en enda trofé, FA-cupen med Portsmouth 2008. Han hade helt enkelt inte den "vinnarprofil" som en Chelsea manager ska ha.

Benitez utsågs till manager i Chelsea dagen efter förlusten i Turin och direkt visade engagerade Chelseasupportrar sitt missnöje med utnämningen bl.a genom en demostration utanför Stamford Bridge. Benitez är inte populär i västra London efter diverse nedlåtande uttalanden om klubbens supportrar under sin tid som manager i Liverpool.

Jag tror dock att detta kommer blåsa förbi rätt snabbt. Alla runt klubben vill ju samma sak, största möjliga framgång för Chelsea.

Den stora frågan är dock, kommer Benitez lyckas i västra London?

Att Benitez är en oerhört skicklig taktiker råder det inga tvivel om. Under sin tid i Liverpool manövrerade han ut nästan samtliga av Europas storklubbar och Liverpool gick oftast långt i Champions League, seger 2005, final 2007 och semifinal 2008.
I ligaspelet funkade det inte riktigt lika bra, spela taktiskt och försiktigt borta mot Hull och Wigan ger inga ligaguld och det var poängtapp i såna matcher som kostade Liverpool ligaguldet våren 2009.

I Chelsea tror jag det blir det viktigast att kvalificera laget för Champions League 2013/2014. Gör han det och kanske fixar hem Ligacupen eller FA cupen så tror jag att Roman blir nöjd och samtidigt får hans egen karriär ett välbehövligt lyft.

Kan han få supportrarna på sin sida, styra upp försvaret samt få lite bättre fart på Fernando Torres så jag tror jag han löser uppgiften på ett bra sätt och kan lämna över till Guardiola eller Mourinho sommaren 2013 med huvudet högt.

Vad tror ni om Rafa Benitez som manager i Chelsea?