TLC- SVERIGES STÖRSTA OCH BÄSTA BLOGG OM BRITTISK FOTBOLL

måndag 30 november 2009

Keanes rugbygrabbar

Bottenlaget Ipswich slog helt otippat hemmastarka topplaget Cardiff igår med 2-1 i Cardiff. Kämpaglöden och viljan gjorde att The Tractor Boys vann matchen och idag säger manager Roy Keane till Daily Mirror att segern berodde på inspiration från helgens rubgylandskamp som truppen såg mellan Australien och Wales i lördags. Ipswich reste en dag innan till Wales och passade på att gå och kolla rugby på Millenium Stadium. Vem har sagt att uppladningar endast måste handla om fotboll?

Från Plymouth och ut i vuxenlivet

Daniel Hart har visat framfötterna denna säsongen i The Championship. Trots att hans Plymouth inte har inlett säsongen vidare bra och ligger i bottenregionen så kan den 15-årige mittfältaren snart vara borta från bottenstriden i The Championship. Ett flertal klubbar i Premier League har uppmärksammat ynglingens inteligenta och vuxna spelstil och det är bara en tidsfrågan innan Hart som föddes mitt under fotbolls-VM 1994 är knuten till någon av de stora akademierna. Arsenal sägs vara ledande i jakten. Bra val av klubb isåfall med tanke på The Gunners duktiga arbete med unga talanger.
Frågan är bara hur stor del av kakan som moderklubben Plymouth får?
I vanlig ordning lär det väl bli så att moderklubben får nöja sig med strösslet på kakan medan storklubben vräker i sig rubbet. Får hoppas att Plymouth med Sir Roy Gardner och Paul Sturrock i spetsen lyckas förhandla sig till en bra övergångssumma.

Spread Eagle, Gillingham & Ryanair

Del 4 och sista delen i berättelsen om Englandsäventyret som gjordes av TLC i slutet av november.
Håll till godo!

Det var möra och slitna kroppar som reste sig upp ur sängarna på Wardonian Hotel under måndags morgonen. Resan och levernet hade tagit ut sin rätt. Dagen bestämdes bli lugnare än dagarna tidigare och istället för fotboll så fick det bli att hämta tillbaka den telefon som försvunnit under fredagen i Southend. Frugan hade under Stoke-matchen ringt till Huckerby och meddelat att man funnit telefonen på puben The Spread Eagle i Southend. Vilken lättnad.
Tog tåget ensam från Liverpool Street och hoppade av i city. Promenerade i fel riktning innan jag rådfrågade två poliser som berättade att puben låg i andra delen av staden i stadsdelen Prittlewell. Hade ingen aning om läget och tog då en taxi till adressen.
Kände inte alls igen mig då jag steg ut ur taxin och gick in på puben. Servitrisen kände igen mig och gav med ett leende tillbaka telefonen och bjöd sedan på fish´n´ships.
Mycket trevligt.
Stort tack till min fru och till personalen pa Spread Eagle i Southend som lyckades samarbeta så väl att den kom tillrätta.
Medan jag tillbringade några timmar i Southend så fördrev Huckerby tiden med att shoppa loss i London. Vi sammanstrålade på eftermiddagen vid den pub som låg runt hörnet av vårt hotell.
Resten av dagen softades med koll i affärer och pubbesök. Den Sky-sända matchen mellan Preston-Newcastle fördrevs på det ytterst sunkiga haket The Old Coffee House intill Carnaby Street. Ej att rekommendera.

Tog under tisdags morgonen tunnelbanan ut till Shepherds Bush efter att ha hört ryktas om ett nytt och stort shoppingcentrum. Westfield Shopping Centre låg helt riktigt där intill t-stationen och bröt mot övrig bebyggelse runt omkring. Helt nytt, modernt och glänsande som en kontrast till de slitna och gamla teglbyggnader som låg bredvid. Westfield hade allting för den som har den största plånboken. Alla de stora märkesklädejättarna fanns representerade på plats tillsammans med fashionabla butiker och champagnebarer. Kändes lite som man kommit fel och letade istället efter ett lämpligt brunchställe. Gick förbi Disneyaffären och lade där undan leksaker till Huckerbys barn som han skulle hämta under tisdagen. Tjejen i kassan visade sig vara från Stockholm och fnittrade generat då hon för en gång skull kunde prata svenska i tjänsten.

Hungern gjorde sig påtaglig men ingenstans runt Shepherds Bush kunde vi finna något lämpligt ställe. Åkte in till de centrala delarna av staden igen och kollade runt. Åt välförtjänt brunch och tog oss sedan till Victoria för tåg mot Gillingham. Vi hade aktiviteter på agendan. Gillingham lirade hemma på Priestfield Stadium mot Yeovil i League One så det var vårat mål för dagen. Någon timme österut låg Gillingham och det var en grå och sliten stad. Verkligen dynamisk, grå och nedgången. Gick raka vägen mot arenan där biljetter införskaffades till långsidan och tog oss sedan en titt inne i souvenirbutiken. Eftersom det var i runda slängar fyra-fem timmar kvar till match så traskade vi in till stadskärnan för ett skrovmål.
Hamnade på puben Dog & Bone och den gjorde verkligen skäl för sitt namn. Mitt under måltiden kommer två hundar springande genom lokalen och en utav dem är framme vid vårat bord för att tigga till sig mat. Undra egentligen vad Hälsovårdsnämnden hade sagt om den saken?
Ytterligare en pub avklarades på stadens paradgata innan det var dags att bege sig mot arenan.
Nu hade mörkret lagt sig och vädret var inte det bästa. Duggregn och iskalla vindar gjorde att vi snabbade oss in på puben Livingstone Arms ett stenkast från arenan. Detta var tydligen för bortasupportrarna och var för dagen barrikerat av grönvita Yeovilsupportrar. Ledaren för dem skulle visa sig vara en italienare från Palermo som sedan en tid tillbaka bodde i England. Hans mål var att skapa stämning a´la Italien i lilla Yeovil. Han hade introducerat trummor,trumpeter och tifo bland läktarfolket men fick idag inte ta med sig detta eftersom de boende kring Priestfield kunde störas av oväsenet. Det skulle visa sig vara en sorglig skara bortasupportrar som stod på kortsidan av arenan då matchen drog igång. Regnet öste ner och där stod exakt 58 inräknade Yeovilsupportrar utan tak och hördes i stort sett ingenting.
Våra platser var dock vattentäta och sikten var bra. Halvleken spenderades i kön till fiket inne på arenan. Jag fick med mig två pajer och en Foster medan Huckerby besviket nog fick kallt tea innan det var dags att tränga sig tillbaka till våra platser. Gillingham var det bästa laget. Yeovil hade aldrig en riktig chans. Trots dominans hela matchen så vann man bara med 1-0 efter mål av skyttekungen Jackson.
Hemresan var behaglig och gick snabbt och eftersom pubarna stängt vid hemkomst till Kings Cross så fick vi trötta och sega tänka på refrängen och åkte tillbaka till hotellet.

Onsdag och sista dag betydde hemresedag. En sådan dag som alltid blir både stressig och pressande.
Huckerby åkte ut till Shepherds Bush för att köpa det han lagt undan medan jag tog mig en shoppingrunda inne på Lillywhites. Trängdes med svettluktande Standard Liege-supportrar som såg både bakfulla och molokna ut i sin breda mustascher efter gårdagens Champions League-förlust på Emirates mot Arsenal. Jag fick inhandlat det jag sökte efter och tacklade mig ut ur folkmassan igen. Mötte upp Huckerby på pub intill Piccadilly Circus och tog oss sedan till hotellet för att hämta upp våra tillhörigheter. Stansted Express hoppades för första gången på vid Tottenham Hale.Ett val som skulle visa sig gå mycket snabbare och smidigare.
Var relativt tidigt på Stansted och behövde inte därför stressa. Skönt. Gick igenom säkerhetskontrollen utan problem och strosade sedan omkring inne vid tax-free affärerna för diverse shopping.
Inga problem alls.
Problemet dök istället upp några minuter innan avgång då flygplats personal stoppade oss vid den gate som planet skulle gå ifrån. Man fick då endast ha ett handbagage, så de tax-free påsar jag höll i händerna fick snällt stoppas ner i väskan. Givetvis blev det övervikt. Personal och polis på plats menade på att jag fick välja mellan att lämna kvar det som blivit övervikt eller så fick jag betala en straffavgift på 35 pund, motsvarande 420 svenska kronor. Detta var nya regler som Ryanair tillämpade. Jag ställde mig frågande till detta och menade på varför passagerarna inte meddelats om denna nyhet. ”Sök informationen” fick jag till svars. Som tur var så hade jag pund kvar som jag motvilligt fick kasta upp innan det var dags att hasta vidare till den nu minimerande kön.
Andfådd och riktigt grinig och Ryanairs beteende och girighet slog jag mig tillsammans med Huckerby ned i de två sista sätena som fanns lediga på planet.
Två timmar senare var vi hemma igen efter en resa som innehöll allt.
Och nu tror jag även att jag fått med allt i denna berättelse.

Mer strul för Chester

Ekonomisk katastrof och 25 minuspoäng. Ingen rolig situation för klubben och för fansen. Nu riskerar man ännu mer problem, som protest mot klubbens ledning och FA så stormade fansen planen under helgens match mot Eastbourne och domaren valde att bryta matchen. Då återstod ca 15 minuter och Chester ledde med 3-2. Den ledningen kommer troligtvis nu ändras till förlust med 0-3.
Senast i dag skall man dessutom betala skulder till Wrexham och Wauxhall Motors annars riskerar man att kastas ut från BSP.

Fansens aktion får stöd av supportrar främst från andra klubbar som haft/har ekonomiska problem. Bland annat så ställer sig delar av Rotherham och Lutons supportrar bakom aktionen och menar på att de själva borde gjort samma sak innan då det ekonomiska oket var som tyngst.
En av Lutonsupportrarna som heter Lee, skriver så här på ett forum;
" - Respect to the fans. We should have done the same thing at our club Luton several years ago"

Man kanske överlever måndagen men den stora frågan är om man klarar ännu ett straff från FA:s pampar?

söndag 29 november 2009

TLC noterar att...

* Det var stor derbydag i England idag. I London, Liverpool och i Birmingham-området, eller rättare sagt västra Midlands. De tre favorittippade lagen vann allihop och det var ingen direkt överraskning. Det var storebröderna som satte lillebröderna på plats. Kanske inte så rättvist men ändå som en fingervisning över historisk storhet och dagsformens kraft.

* Cameron Jeromes våldsamma ”osthyvling” av Wolves Jarvis på övertid kostade anfallaren ett gult kort men fick publiken att för en stund minnas en tid då sådana företeelser förekom titt som tätt på engelska arenor. Idag är det dock ovanligare. Glidtacklingar och närkamper av brutalare slag är inte vanligt förekommande längre. Jeromes kapning av Jarvis slungade mig tillbaka i tiden.

Suveräna Chelsea

Slaget om London gick av stapeln klockan 17:00 ikväll. Slagfältet hette Emirates.
Det var Arsenal som hade spelet men det var Chelsea som stod för målen.
Nämn Didier Drogbas namn för Arsene Wenger och han darrar av skräck.
Ivorianen nätade två gånger om idag och bevisade vilken underbar fotbollsspelare han är.
Belgaren Vermaelen fick ställa sig i skamvrån efter självmål. Det är nog fler rödvita i London som är förlägna just nu.
Fältherren för dagen var Drogba och då kungen Carlo Ancelotti tittar ner från tronen så har han fem poäng ner till Manchester United på andraplats och hela poäng ner till dagens motståndare. Det kallas makt.

Brummies bäst i West Midlands

West Midlands-derbyt mellan Wolves och Birmingham slutade med bortaseger efter att Lee Bowyer gjort matchens enda mål i första halvlek. Trots nästan fem minuters övertid lyckades inte hemmalaget få in bollen trots ett massivt försök i slutminuterna. Birmingham klarade tack vare vinsten femte matchen utan förlust.

Liverpool kungar på Merseyside

Trots en riktigt jobbig start på säsongen med massor av skador, dåligt och passivt spel, utträde ur CL, strul med ägare och ekonomi är de röda ohotade som kungar på Merseyside.
Även i dag var spelet passivt och lite väl fegt och Everton tilläts dominera större delen av matchen men ett tursamt mål av Javier Mascherano redan efter 11 minuter, en riktigt vass dubbelräddning av Pepe Reina med 20 minuter kvar och ett enkelt mål av returkungen Dirk Kuyt med fem kvar gör att man till slut vinner säkert med 2-0.
Everton har det riktigt jobbigt i derbymatcherna, trots att man allt som oftast spelar bra har man bara 1 seger på de 10 senaste matcherna lagen emellan.
För Liverpool gäller det nu att fortsätta den vinnande trenden, närmast väntar Blackburn på Ewood Park på lördag och kanske kanske är Fernando Torres tillbaka då.

En söndag i Stoke

Del 3 i berättelsen om Englandsäventyret som TLC gjorde i slutet av november.

Steg upp tidigt på morgonen, gjorde i ordning oss för en lång dag och begav oss sedan ut i Londons morgontrafik för färd mot Victoria Coach Station. Söndag idag och dags för en längre bussutflykt upp till norra England. Eller ja, norra England är det i Londonbornas ögon men faktum är att Stoke ligger i västra Midlands och därmed ligger i mitten av landet.
Hur som helst fylldes en reskasse med blandad kompott av mat och diverse drycker. Fyra timmar enkel väg upp till Staffordshire var ej att leka med så det var bra att vara förberedd.
Den förväntade tråkiga resan uteblev. Istället fick vi uppleva en genuint brittisk vägkultur som hade allt att erbjuda från storstadsidyll och tegelförorter till bondgårdar och slätter som påminde om sydvästra Sverige. Riktigt fint. Bytte chaufför strax efter Milton Keynes och fortsatte färden nordväst innan det var dags för paus. Chauffören stannade till på en rastplats med vägkrog och shoppingcenter utanför West Bromwich. Den nya chauffören var en kille i 30-års åldern, överambitiös och tog sitt arbete på fullaste allvar. Han räknade oss ett par gånger innan vi gått av bussen och gjorde det även då vi var klara med pausen. Då upptäckte han det. Undertecknad hade en halvfull Stella i stolsfickan framför sig och då chauffören uppmärksammade detta fick han sig ett smärre bryt. Med pakistansk brytning gav han mig en reprimand om att jag minsann skulle få lämna bussen efter att ha brutit mot de regler bolaget hade gällande alkohol ombord. Eftersom jag inte hade någon större lust att lämna Huckerby och resan i sig halvvägs och utanför West Bromwich så förhandlade jag mig till att gå ut och kasta burken i närmsta papperskorg. National Express är därför skyldiga mig en Stella.

Anlände Stoke och busstationen i Hanley vid 12-tiden. Vädret var mulet, grått och duggregnande. Det kvittade. Vi var framme. Första bästa pub letades upp där vi beställde in varsin pint. Slökollade på Dundee United mot Celtic på tv och småpratade med bordsgrannen, en man i medelåldern med ett smärre försupet anlete och en förkärlek till rock´n´roll-tobak men som var hängiven Stoke-anhängare.
Ett samtal som skulle bli avgörande för resten av dagen.
Det skulle visa sig att matchen idag var slutsåld. Ridå. Hela denna väg upp till Stoke och sedan inte få se matchen live. Illa. Övriga bargäster hade nu uppmärksamat det skandinaviska besöket och lovade göra allt de kunde för att hjälpa oss att få en biljett till matchen.
Smått misstänksamma blev vi allt då en man, Sammy hette han, sa till oss att följa med i en personbil och åka och hämta upp biljetter på andra sidan stan. Avstånden i staden var långa och en taxiresa hade blivit dyr.
Staden består av sex stadsområden som förenades, Tunstall, Burslem, Hanley, Stoke-upon-Trent, Fenton och Longton.
Vi beslöt oss för att följa med i bilen och detta skulle visa sig vara ett bra val.
Nästa anhalt var en pub inne i citykärnan. Majoriteten av bargästerna var eller hade varit medlemmar av firman Naughty 40. Det var av dessa vi skulle få köpa köpa oss varsin biljett.
Efter många om och men fick jag dock en biljett för 20 pund på läktaren Boothen End. Även Huckerby fick sig en plats på samma läktare men det skulle skilja några sektioner.
En utav männen vi köpte utav förklarade att han inte missat en match de senaste 40 åren. Han kunde nu göra det för att vi, som hade färdats långt, skulle få se matchen. De avstod sina säsongsbiljetter. Storslaget.
Nu var saken biff. Nervknuten angående biljetthysterin hade släppt och vi tackade herrskapet med en runda i baren. Då tiden var inne för att åka mot arenan så beställdes ett gäng minibussar till puben. För en ynka pund så tog vi oss ut till Britannia Stadium, beläget emellan stadsdelarna Longton, Fenton och Trentham.

Nu var det brådis. Avspark om fem minuter och jakt efter souvenirshoppen. Huckerby fick sig en pin och jag fick mig en halsduk till kollektionen. In på arenan genom allt folk och tog plats direkt vid avspark på ett skönsjungande Britannia Stadium. Det var gåshud i den svinkalla novemberkvällen. Sångerna och stämningen var magnifika. Portsmouth-klacken bakom mål kan ha uppgått till mellan 1000-1500. Ibland lyckades de få till en sång som gled ut i atmosfären men mestadels var kvällen till tonerna av Delilah.
Matchen var inget vidare. Stoke gjorde dock vad publiken ville och vann med 1-0 genom ett mål av Ricardo Fuller i den 74:e minuten.
Barnfamiljen på raden framför mig var i extas. Mamman och pappan som tidigare under matchen gjort wanker-tecken åt varenda Pompeyspelare som kommit i närheten av sektionen, brast nu ut i ett mastodont segervrål. På Huckerbys rad, några rader framför mig, var stämningen så hetsk mot Pompey att Michael Brown fick höra både det ena och det andra på diverse olika tungomål.

I kaoset efter matchen utanför arenan så lyckades vi tappa bort varandra. Istället tog jag mig upp till den pub som lång på andra sidan vägen mittemot arenan och bad dem ringa en taxi, eftersom min egna mobil var borttappad från fredagen. En äldre norrman som stod bredvid fick fungera ressällskap in till Hanley igen. Jag förutsatte att Huckerby skulle förstå att jag, om vi tappade bort varandra, skulle dyka upp vid busstationen. Så blev det också.
En öl på resans första pub fick det bli innan en i personalen kom fram till mig och berättade att, en av Stokegänget som vi umgåtts med, och Huckerby var på ingång med taxi. Kändes skönt.
Bussen var mer än en timma försenad så det fick bli en Strongbow på samma pub innan vi hastigt fick snabba oss till den försenade bussen.
Vi somnade direkt på bussen och vaknade upp vid midnatt inne vid Victoria i London. Ännu en dag var över. Den bästa dagen under resan var avklarad.

lördag 28 november 2009

Ny dubbel

Dagens tidiga dubbel sket efter att Ebbsfleet lyckats ta säsongens blott andra seger för säsongen hemma mot Mansfield. Brukar inte lira på hockey men gör ett undantag nu, Modo med Forsberg, Näslund och Sundström behöver poäng och bör ha god chans att slå Rögle. Sevilla ska bara slå hopplösa jumbon Malaga hemma.

Spel 25
Modo-Rögle 1 1,64
Sevilla-Malaga 1 1,25
Odds: 2,05
Insats: 2 u
Bolag: Expekt

TLC noterar att...

* West Ham gjorde idag fem mål, varav två på straff, i en match där det sammanlagt blev åtta gjorda mål.
Det var längesedan sist som Hammers bjöd sin publik på målfest.
Det tillhör inte vardagen för ett annars målsnålt West Ham.
Lär vara bra festande i östra London ikväll efter att man med hockeysiffror slagit Burnley med 5-3.

* Wayne Rooney stänkte in ett hattrick då United på bortaplan krossade Portsmouth med 4-1. Avram Grants debut som manager för jumbon Pompey hade kunnat bli bättre.

* Wigan reste sig idag efter den svidande 9-1-förlusten sist mot Spurs. Man vann idag med 1-0 hemma mot Sunderland efter mål av Hugo Rodallega. Den svenske syndaren i brakförlusten härom sistens, Erik Edman, var petad från både startelva och bänk. Han lär nog bli det ett bra tag framöver.

* Sheffield United tog ledningen med 2-0 men tappade till 2-2 på övertid borta mot Bristol City. Då slog Darius Henderson till och satte sitt hattrick direkt efter. Seger med 3-2 till United är grymt viktigt för klubbens självförtroende och en fin skalp borta mot hemmastarka City.

En förstörd uppfostran

Jag lämnade in tipset innan idag och hörde en konversation mellan en medelålders man och dennes son. Sonen i de yngre tonåren tyckte det var konstigt att man idag visade fotboll på tv som är mer än 30 år gammal. Pappan som skulle visa sig vara bortom allt vett och förnuft förklarade för sonen att det minsann var en engångsgrej för att fira att Tipsextra fyllde 40 år. Pappan sade till sonen att fotbollen förr var grå och trist och att det inte var vidare intressant att se dagens match mellan United och WBA. Istället skulle man hyra sig en film på den lokala videobutiken. ”Dagens fotboll är mer stjärnstatus och mycket tryggare” lade han till och förklarade även ”på den tiden då pappa var ung så stod man på läktarna och på grund av att biljettpriserna var låga så kunde böset komma in enklare vilket medförde stökigheter. Idag är vi skonade från det” Sonen nickade medgivande och förstående.
En uppfostran förstördes framför ögonen på mig.
Mannen hade precis hjärntvättat sin son med mediapropaganda utan att på något sätt ha belägg för sina argument.
Jag hade god lust att ge fanskapet en fysisk tillrättavisning. En sådan byfåne skulle ändå inte förstå sig på ett verbalt angrepp.
Den sortens människor är ett hot mot fotbollen. Den moderna fotbollens väpnare.

Grattis Tipsextra 40 år

Jag var ett år gammal då matchen sändes på Tipsextra. Manchester United hemma mot dåtidens topplag West Bromwich Albions. Jag minns naturligtvis inte matchen. Jag vet bara i efterhand att den berömda tv-sända matchen slutade med en 5-3 seger för WBA.
Idag, 31 år senare, så ser jag den igen. Det är nostalgi jag ser. Nostalgi från en svunnen tid. Då ståplats var förenat med fotbollen och arbetarklassen dominerade på läktarna.
Fotbollen var mer äkta och miljardindustrin kring den idag moderna fotbollen var ett okänt begrepp.
Det klassiska tv-programmet "Tipsextra" fyller 40 år och SVT firar idag med fem timmars direktsänd fotbollsfest. En resa från 70-talets leriga planer, korta shorts och polisonger till dagens Premier League, med nybyggda arenor, superstjärnor från hela världen och miljardbyggen.
Det är en tidsresa kombinerat med klassresa.
Jag blir glad över att se sådant. Det värmer.
Grattis Tispextra och tack för ett fint barndomsminne!

Då Bomber-Harris mötte TLC

Här kommer del 2 i reseberättelsen från Englandsäventyret 19-25/11. Då del 1 går handlade om Southend så handlar del 2 idag om Millwall och ett besök på The New Den.
Håll till godo!
Vaknade upp utan mobiltelefon. Märklig känsla. Kändes tomt på något sätt. Letade i kläder och under sängen utan att finna den. Då huvudet hunnit klarna så förstod jag att den var borta och då försvunnen under strapatsen i Southend under gårdagen.
Lördagen bjöd förutom på ett strålande fint novemberväder även fotboll i Londons södra utkanter. Det var dags att lämna Kings Cross och ta sig söderut till South Bermondsey.
Southendgrabbarna vi snackat med dagen tidigare menade på att ett regionalderby mellan Millwall och Wycombe kunde erbjuda bra stämning och fin fotboll. Tänk så fel det skulle komma att bli. Hur som helst så tog vi oss relativt tidigt till Bermondsey och tog oss en titt i stadsdelen. En promenad bort mot legendariska men igenbommade Golden Lion och ett besök på souvenirshoppen fick det bli innan biljetter införskaffades. Långsidan, West Upper, för 25 pund och sedan vidare mot pub. Det var då vi stötte på honom. Millwall-ikonen och den levande legenden Neill Harris stod utanför biljettluckorna. Undertecknad noterade detta direkt och vips var kamerorna uppe och förevigade stunden tillsammans med The Bomber. En mycket trevlig och artig person som dessvärre för dagen var skadad.
Nu började letandet efter pub och det var ingen lätt uppgift. Södra London är inte direkt fullsmockad med barutbud. Rådfrågade killen i disken på den lokala snabbmatsrestaurangen och han berättade att de flesta ställena stängt igen men att det visst skulle finnas ett ställe några hundra meter ifrån arenan. The Bramcote Arms hade jag tidigare blivit tipsad om och jag visste att den ej skulle vara nedlagd, så det blev att traska vidare i stadsdelen i jakt efter puben. Tålamodet och orken började tryta då vi plötsligt såg fasaden av den berömda ölhaket glänsa mellan bostadshusen. Vi var framme. Klientelet på puben var väl så som jag förväntat mig av Millwall men då skall det även tilläggas att denna pub räknas om lugn jämfört med Wheelans. Nivåskillnad verkligen jämfört med gårdagens besök i Southend. Några Kronenbourg senare, Liverpool-City på Sky och med ett gott välbehag så var det dags för avspark.
Någon vidare match skulle det inte bli. Stämningen var även den av dålig kvalité.

Millwall var det bättre laget på plan men det var bottenlaget Wycombe som vann med 2-0. Nya managern Gary Waddock måste haft blandade känslor. Segern för hans Wycombe var oerhört viktig men samtidigt känner han än idag sympati med Millwall efter att han mellan 1989-1991 spelat för klubben. Ett dilemma. Både jag och Huckerby kunde enas om att hela konceptet var en besvikelse. Våra höga förväntningar hade grusats och vi sökte oss åter till Bramcote Arms då matchen var slut. På väg till puben så gjorde ett dussin poliser ett tillslag emot en pappa och hans son. Pappan anklagades för att ha stulit inne i souvenirshoppen och fick förklara sig inför lagens långa arm sittandes inne i polisbussen. På samma plats innan matchen så förvånades vi även över den familj som dök upp utanför arenan med Galatasaray-matchställ. Hånet mot rivalen Leeds, som man förövrigt inte ens mötte samma dag, var ett faktum. Bramcote Arms skulle det som sagt bli åter en gång under dagen. Här mötte vi efter matchen upp vänner från GAIS som vi tog oss några pints med innan det var dags att lämna puben. Nu hade mörkret lagt sig över södra London och en lång dag höll på att ta slut.
På söndagen skulle en längre resa upp till Stoke göras och den skulle ta enkel väg fyra timmar. Det gällde då att vara pigg och alert så vi återvände till hotellet efter att vi åter anlänt centrala London.

Skönt flyt med gårdagens spel

Gripen låg under i halvlek med 2-3 men vände till 7-3 i andra halvlek. Bollnäs låg under med 2-4 när bara 20 minuter återstod men la i högsta växeln och vände till 6-4. Även PSV var i underläge med halvtimmen kvar men två snabba mål gjorde att man kammade hem matchen med 3-2. Riktigt skönt!
I dag litar jag på att Mansfield plockar BSP:s sämsta lag Ebbsfleet och att Celtic i stort behov av segrar vinner hemma mot S:t Mirren.

Spel 24
Ebbsfleet-Mansfield 2 1,70
Celtic-S:t Mirren 1 1,25
Odds: 2,12
Insats: 1 u
Bolag: Expekt

Norwich förstärker och imponerar

Norwich City ser om sitt hus. The Canaries meddelade igår att man lånar in Swindons mittfältare Anthony McNamee i ett kontrakt som sträcker sig fram till 4 januari 2010. McNamee med meriter från Watford, har sedan 2008 gjort 88 matcher och fyra mål för Swindon och räknas, trots sin ålder av 26 år, som en framtidsman.
Norwich nöjer sig inte med detta. Ifrån Peterborough har man lånat in backen Russell Martin som skall stärka upp den svaga högerkanten.
Man ger med dessa värvningar en fingervisning om att man är med och utmanar i toppen. Ett sundhetstecken.
Paul Lambert har verkligen fått fason på The Canaries. En fjärde plats i League One är inte dåligt. Inte med tanke på att de inledande matcherna under säsongen var katastrofalt dåliga och den anrika klubben då låg i bottenskiktet.
Kan sejouren i League One bli ettårig? Kanske, om du frågar mig. Konkurrensen är stenhård i toppen och att flytta undan pjäser som Leeds och Charlton kan bli svårt men samtidigt så har Norwich bevisat att man kan göra det omöjliga. Lambert kanariefåglar kan komma att få lyfta mot högre höjder i framtiden.

Iron Tyson

Nathan Tyson visade förbjudna känslor då han med euforisk glädje greppade tag i hörnflaggan och svingade den i luften framför Derby-läktaren.
Derbyt mellan Nottingham Forest och Derby brukar vara av hög intensitet och Tyson gräddade det lite extra i början av säsongen. Hans scener skapade tumult både på plan och på läktare. Lika hatad som han blev av Derbys supportrar, lika älskad blev han av sina egna.
Nu har supportrarna tagit fram ett t-shirts motiv av honom föreställande Iron Maidens Eddie The Head. Klassiskt. En legend är född.

fredag 27 november 2009

Nuff Said


Veckans tipsförslag

Då var det dags igen efter två veckors uppehåll på grund av landskamper och Englandsresa. Förra veckan hade jag faktiskt tänkt publicera på torsdagen innan avgång men tyvärr räckte inte riktigt tiden till.
Är hyfsat nöjd med mina tips hittills, legat runt 10 rätt varje vecka och ett par gånger har det bara fattats ett par mål till riktigt många rätt. Det kommer framöver….
Dessutom har jag haft ungefär lika många rätt varje gång som en av Vi Tippas experter och det är bra med tanke på att hans system innehåller 1 helgardering och 1 halvgardering mer än mitt.
Denna vecka ser på pappret lite lättare ut än tidigare men som vanligt kommer ett par överraskningar ske och det gäller att hitta dem.
Jag tror på följande rad:

1 Manchester C-Hull 1
City har 6 raka kryss men skärper man upp försvarsspelet lite tror jag man plockar bortsvaga Hull utan problem. Säker etta.
2 Blackburn-Stoke 1
Jämn match mellan två mittenlag. Efter att ha sett Stokes senaste matcher känns det som de är lite på nedgång. Jag lämnar ettan ogarderad.
3 Fuham-Bolton 1
Tror stenhårt på hemmalaget här. Bolton visar upp ett uselt försvarspel och räcker inte till. Säker etta.
4 Portsmouth-Manchester U 2
Ny manager i Pompey. United har inte råd att tappa poäng i toppen. Jag tror att man gör det som behövs för att vinna. Tvåa får det bli.
5 West Ham-Burnley 1
West Ham har spelat upp sig på slutet men det har inte blivit så många poäng som det borde. Jag tror på bättre försvarsspel och tre poäng. Säker etta.
6 Wigan-Sunderland 1X
Wigan var pinsamma mot Tottenham och jag räknar med en rejäl skärpning här. Tror på minst en poäng mot ett Sunderland som saknar ett par viktiga spelare bl.a Gordon, Jones och Cattermole.
7 Bristol C-Sheffield U 1X
City fick en omgång av WBA senast men jag tror på en uppryckning här men tar ändå med krysset på raden. 1X kör jag på.
8 Crystal P-Watford 1X2
Svår match mellan två ojämna lag. Jag helgarderar.
9 Newcastle-Swansea 1X M
Newcastle på tok för stor favorit här. Swansea är jäkligt svårspelade och har inte förlorat på 11 matcher. Krysset rensar fint bland de inlämnade raderna.
10 Peterborough-Middlesbrough X2
Strachan har fortfarande inte vunnit som manager i Boro. Svår match men jag har känslan av att första segern inte är långt borta. X2 räcker.
11 Queens PR-Coventry 1X2
QPR har spelat upp sig men tappar då och då onödiga poäng på hemmaplan. Kanske är det dags nu igen, Coventry är inte bra men har 3 segrar och en oavgjord på de senaste fyra matcher på Loftus Road. Jag chansar och tar med alla tecken.
12 Scunthorpe-Leicester 2
Leicester imponerar på mig. Här tror jag man får en tacksam match mot ett lag som behöver trepoängare. Jag chansar lite och lämnar tvåan ensam på kupongen.
13 Sheffield W-West Brom 1X2
Sheff W presterar riktiga toppmatcher emellanåt. Nu var det ett tag sedan sist så nu kanske det är dags igen. WBA agerar lite ojämnt på resande fot och går kanske på en nit här. Jag kör på 1X2.

Även denna vecka försöker jag mig på Topptipset: 1,1X,1,2,1,1X,1X och 1X.

Lycka till alla tippare!

Leeds blir ännu starkare

Att Leeds är starka i år har inte gått någon omärkt förbi. Yorkshireklubben har vältrat fram som en gigant och sopar banan med de flesta.
Nu kan man bli ännu starkare. Klubben har nämligen lånat in en trio spelare som skall öka konkurrensen i truppen och det är spelare från högre seriespel.
Mittfältaren Hogan Ephraim från Queens Park Rangers, Cardiff-försvararen Tony Capaldi och Liverpools målvakt David Martin har skrivit på för Leeds till slutet av året och början av 2010.
Som det ser ut nu så der jag Leeds som den starkaste kandidaten att vinna League One. Vem skall hindra dem?

Hangeland stannar i Fulham

Fulhams stabila försvarare Brede Hangeland har idag gjort Fulham och dess supportrar mer än nöjda. Norrmannen som tidigare varit hot-stuff för storklubbar som Arsenal och Manchester United valde att förlänga kontraktet i Londonklubben. Han kommer därför fortsätta att ha Craven Cottage som hemadress till 2013. Hangelands motiv till förlängningen var att han trivs i klubben. Han har kapacitet att kunna lira med de allra bästa men visar lojalitet med lilla Fulham. Storslaget och värt mycket krädd.

Dags igen för oddsa med TLC

Efter en tids uppehåll främst beroende på redaktionens resa till London är det nu dags för ett nytt spel. Det senaste spelet gick inte in eftersom Vetlanda vek ned sig fullständigt mot IFK Kungälv och Weymouth med laget fullt av juniorer lyckades klara 0-0 mot Woking.
Dagens trippel innehåller bandy och fotboll från Holland.

Spel 23
Gripen-Lidköping 1 1,25
Bollnäs-Broberg 1 1,30
Sparta-PSV Eindhoven 2 1,40
Odds: 2,28
Insats: 4 u
Bolag: Expekt

Southend On Sea - En dag i Essex

Efter att kommit till London sent under torsdagskvällen och inkvarterats i en cell vid Kings Cross så började äventyret tidigt under fredagen den 20 november.
Att ta sig till Southend On Sea var målet för dagen och tåget dit gick från ett turistfyllt Liverpool Street.
Dagen som hade börjat med en whisky och ölfrukost, kombinerat med snabbmat från en berömd hamburgerrestaurang, tog ut sin rätt på tåget då två stycken MK Dons supportrar mer eller mindre trackaserades. Den ene utav dem hade tidigare varit Tottenham-supporter och den andra hade tydliga rester i huvudet efter någon form av lobotomering. Vi snackar nu om Frankensteins bror. Förstaden på ostkusten låg dryga timmen ifrån London och det var två förväntansfulla redaktörer som steg av tåget vid Prittlewell Station en hållplats från staden.
Första bästa pub, The Spread Eagle, söktes upp och fick fungera dryckeshål för två törstiga svenskar. Samma pub skulle besökas några dagar senare endast i ett syfte, att hämta tillbaka Langhams mobiltelefon som tappats bort under fredagens bravader. Arenan The Roots Hall plåtades och biljetter införskaffades till kvällens match mot MK Dons.
Eftersom vi var tidiga så var portarna in till arenan öppna. Så då vaktmästaren var borta så gled redaktionen in på arenan,tog sig en sväng om på planen och beundrade den genuina arkitekturen. Klockan gick och färden fortsatte in mot staden med en rask promenad. Tyvärr hade mörkret lagt sig över staden då vi närmade oss hamnen och stadens berömda pir. Även kylan gjorde sig påtaglig.
Desto mer ljus och värme fanns det inne på puben intill piren och denna fick agera vattenhål. Här blev undertecknad såpass sömnig efter en lång dags promenad att han tog sig en smärre tupplur i den mer än bekväma skinnsoffan.
Matchen var av typisk superettan klass och spenderades på långsidan. Hemmaklacken hade något så obrittiskt som en egen liten orkester med trummor och trumpeter, vilket fick undertecknad att själv dra igång hemmalaget som i takt med hemmalagets dominans gladeligen samstämde. Att få skandinaviskt besök var något hemmasupportrarna verkade gilla och flera av dem sällade sig till oss. Då man trodde att matchen skulle sluta
1-1 så ville Southend annorlunda. Hemmalaget fick straff på övertid och skyttekungen Lee Banard kunde ge sitt Southend en trepoängare och en fin present för helgen. Stämningen var på topp och avrundades på puben ”The Railway Inn” efter matchen.
En lång dag var nu till ända och hemresan till London fördrevs på tåget med att knyta kontakt med Southend-supportrar man träffat under dagen.

Nu hade vi lördagen framför oss och ett besök i Bermondsey men det är en annan historia.

torsdag 26 november 2009

Mår man som man förtjänar?

Whisky, Kronenbourg, Stella, Strongbow, McDonalds, Burger King, Pajer, Subway, Kronenbourg, Stella, Strongbow, Whisky, friterat av allt möjligt, ytterligare några pints, snabbmat igen och fortsatt intag av alkohol under fem dagars tid.
Det osunda levernet har satt sina spår. Idag är jag fan inte fräck.
Man har sig dock själv att skylla.
Det är inte så underligt ändå att svettningarna och magsmärta har varit ett faktum under hela dagen. Avrundar dessa kaotiska dagar med en kopp tea och en fralla. Kulturkrock.

Delilah på trumhinnan

Att Stoke hade det bästa av min Englands-vistelse är så här i efterhand ett sant faktum.
Att spelet sög gör inte särskilt mycket då man reflekterar över stämningen och engagemanget inne på Britannia Stadium. Klubbssången, Delilah, en egen version av Tom Jones gamla slagdänga, fastnade direkt och gav ståpäls då sången rullade inne på den kylslagna men värmande slutsålda arenan. Publicerar här en Youtube-länk från säsongen 07-08, samma år som Stoke tog steget upp i Premier League. Mäktiga scener från planen som är fylld av lyckliga supportrar som unisont sjunger slagdängan. Lyssna och njut.

Hemma igen

Då har man landat igen efter en händelserik resa. Trasig men vid gott humör då man tänker tillbaka på de matcher och miljöer man besökt. Southend,Bermondsey,Stoke och Gillingham och så då naturligtvis världsmetropolen London. Har ingen ork just nu att ge er en mer utförlig berättelse. Det kommer inom sinom tid.
Dessvärre kan jag meddela er att Ryanair har straffavgifter på motsvarande 420 svenska kronor för övervikt i bagaget. Jag blev nämligen 35 pund fattigare då jag igår EFTER INCHECKAT 10 kg bagage nekades att bära ombord de tax-free varor som jag inhandlat BAKOM INCHECKNINGEN. Någon information om detta finns det naturligtvis inte på de biljetter man får av Ryanair. Ja ja, det jämnar väl ut sig i långa loppet, men surt att få pröjsa upp.
Jag klarade mig ivarjefall helskinnat hem och det får väl ändå ses som en bedrift?!

tisdag 24 november 2009

Stoke away och upphittad mobil

Shepherds Bush idag och snart en valfortjanad brunch. Levernet sliter hart i kroppen efter harda dagar. I sondags var det 8 timmar sammanlagt i buss till Stoke. En riktigt mentalt dynamisk stad och genuint trevliga manniskor. Da ryktet nadde dem att vi var svenskar sa var flera villiga att salja sina biljetter. Matchen var slutsald men jag och Huckerby fick oss var sin biljett till Britannia Stadium. En arena med grym atmosfar. Det basta hittils i England. Efter matchen lyckades vi av att tappa bort varandra i folkmassan och sedermera aven missa bussen som var forsenad en och en halv timma. Det ar sadant man far rakna med...
Gardagen spenderades pa ett tag till Southend for att hamta tillbaka den mobil som jag tappade bort i fredags. Stort tack till min fru och till personalen pa Spread Eagle i Southend som lyckades samarbeta sa val att den kom tillratta. Resten av dagen softades med koll i affarer och pubbesok. Den Sky-sanda matchen mellan Preston-Newcastle fordrevs pa det ytterst sunkiga haket The Old Coffee House intill Carnaby Street. Ej att rekommendera.
Ikvall blir det Gillingham mot Yeovil pa Priestfield Stadium.
Bring it on!

lördag 21 november 2009

Inget tips i helgen

Som ni fattar sa kommer tipset att utga pa grund av tidsbrist. Vi har annat att tanka pa....

Southend yesterday,Millwall today

Queensway,Bayswater IT-hak.
Englandsaventyret borjade i racerfart. Det drojde inte lange forran alkoholen tog ut sin ratt. Southend var en idyll. Staden genuint brittisk och arenan Roots Hall var inte helt olik Griffin Park i Brentford. Som gradde pa moset sa besegrades franchiselaget MK Donas med 2-1. Segermalet inslaget i minut 93 av skyttekungen Lee Barnard pa straff. En toppenkvall avrundades pa det minimala hotellrummet som mer liknar en cell tillsammans med whisky och bira.
Idag blir det raka vagen till South Bermondsey och ett besok pa The New Den. Regionalderby mot Wycombe.

torsdag 19 november 2009

Nu bär det iväg

Väskan är packad. Pengar,pund och pass. Några simpla timmar kvar innan planet lyfter.
Håll i hatten UK, här kommer TLC.
En vecka over there med ett fullspäckat schema. Fyra matcher inbokade.
Förhoppningsvis kan vi uppdatera er läsare om läget någon gång per dag om vi springer förbi ett IT-café. Vi lovar dock ingenting.
Ta det som det kommer.

Yours sincerely

Langham & Huckerby

Skandalen är ett faktum

Att den svenska domarstandarden är usel är ingen nyhet. Den är känd för det. Den är så dålig att det är pinsamt. Martin Hansson är ett lysande exempel på detta. I kvalmatchen till VM 2010 mellan Frankrike och Irland igår så missade han totalt då före detta Arsenal-spelaren Thierry Henry tog bollen med hand. Linjemännen Stefan Wittberg och Fredrik Nilsson reagerade inte heller. Det gjorde däremot varenda irländare som var på plats eller såg matchen på tv. Även de franska supportrarna på läktarplats tyckte händelsen var pinsam. Varenda spelare på plan och ledarna på bänken noterade det. Alla utom Martin Hansson och hans linjemän.

Skandal. Jag rekommenderar inte Herr Hansson att ta med sig familjen på en superweekend till Dublin. Irländare är kända för att vara trevliga men det finns undantag. Hansson lär bli undantaget som bekräftar regeln.
Att Frankrike tog sig till VM lär glädja fransktalande schweizaren och FIFA-presidenten Sepp Blatter och inte minst den franske UEFA-presidenten Michel Platini. Ifall dessa är inblandade i denna skandal låter jag vara osagt men det skulle inte förvåna mig ett dugg. I fotbollshierarkin är domarna knähundar åt de styrande. Vad är det som säger att Hansson och hans team inte varit i samspråk med Blatter och Platini innan match?
Fotbollstopparna är omgivna av mygel, fiffel och skandaler. Inget nytt under stjärnorna direkt.

Robbie Keane gick till angrepp mot presidenterna och anklagade dem indirekt för att Irland hindrades gå vidare. Han lär säkerligen få sig en dagsedel i efterhand. Man får ju nämligen inte ifrågasätta ordningen. Det finns ingen rättvisa.
Jag hade betalat fint för att få se bilden av då Hansson tillsammans med Blatter och Platini går in på en pub i Dublin imorgon kväll och då bartendern låser dörren bakom dem inför en uppeldad skara gäster.
Då hade vi varit ett steg närmare rättvisan.

TLC noterar att....

Två nya managers och en vinnare. Gustavo Poyet tog andra raka vinsten på lika många matcher som manager för Brighton då The Seagulls igår besegrade Wycombe hemma med
2-0. Andrew Croft och Elliott Bennett tog med var sitt mål sydkustlaget vidare i FA-Cupen och till den andra omgången.
Poyet har skapat en injektion i Brighton som är både nyttig och värdefull. Wycombe, styrda av nya Gary Waddock, däremot är inte mycket att hänga i granen. Waddock kommer att få det tufft med The Chairboys denna säsongen. Med tillräckligt oflyt så kan han nästa säsong komma att få möta klubben han lämnade, Aldershot, i League Two. Om han inte fått sparken tills dess?

Straffbart att kritisera domare

Du får inte vara av en annan åsikt än de styrande och de som bestämmer. Detta har League Two-klubben Lincolns FC manager Chris Sutton surt fått erfara.
Sutton kritiserade i helgen domaren Graham Salisbury efter att denne visat ut två av Suttons spelare i matchen mot Cheltenham. Detta gjorde att Sutton blev utvisad upp på läktaren. Matchen som slutade 1-1 var mycket hård och kaotiskt dramtisk under längre perioder med tre utvisningar. Domaren Salisbury anser idag att han förolämpats och gått vidare med händelsen till FA som i sin tur står på domarens sida. FA kan nu komma att straffa Sutton för ”ohövligt uppträdande”. Sutton däremot anser inte att han skall ha sagt något ofördelaktigt som inte var sant till domaren.
Åsiktsfrihet 2009? Den existerar inte.

onsdag 18 november 2009

Go on Stoke...

Man får ju åtminstone hoppas att spelet värmde den dagen...

Kort om Grimsby

Näst sist i League Two är ingen vidare glamourös vardag för 131-åriga Grimsby Town. Annat var det för 79 år sedan på Blundell Park. Då hette en av Englands bästa spelare Pat Glover och han stänkte in mål för Grimsby. Mellan 1930 till 1939 skulle det komma att bli hela 180 mål för The Mariners. Tillbaka i nutid så är det inte lika målsprakande. Inte ens publikfavoriter som Clive Mendonca, Ryan Bennett och Danny Coyne har kunnat leva upp till den standarden genom åren. En av nutidens bästa spelare, John Oster, såldes 1997 till Everton för 2 miljoner pund. En summa som är tidernas bästa intäkt för klubben som inte direkt haft den bästa ekonomin genom åren. Inte konstigt då att klubbkassören gnuggade händerna då Aston Villa kom på besök den 4 januari 1994. All-time-high blev det i vändkorsen rent ekonomiskt då personalen sammanlagt räknade in 119,799 pund. Ungefär samma belopp håvade John McDermott in i lön varje år under de 20 år,1987 till 2007, han spelade i klubben. Han var värd varenda penny. Högerbacken McDermott var nämligen Grimsby trogen hela karriären och gjorde hela 647 matcher för klubben.

Vilja och psyke i Swindon

Ett års frånvaro från fotbollen kan förstöra karriären för de flesta fotbollsspelarna. Inte för Hasney Aljofree. Swindon försvararen skadade knäet allvarligt mot Oldham i december förra året. Läkare och supportrar har sedan dess sett någon vidare karriär vara helt borta. Aljofree bemästrade i veckan tvivlarna genom att efter hård träning spelat sina första 90 minuter under ett års tid. I den lokala cupturneringen Wiltshire Premier Shield var 31-åriga Aljofree tongivande då League One-klubben Swindon vann med 2-1 mot Conferenceklubben Salisbury och därmed är klara för final. Skam den som ger sig. Vilja och psyke går hand i hand. Fråga Aljofree. Han om någon vet!

Strachan lånar in Stokes Kitson

Middlesbroughs nya manager Gordon Strachan var inte bekväm och nöjd med det material han fick ta över efter Gareth Southgate. Förändringar kom direkt då anfallaren Marcus Bent från Birmingham City. En kort tid efteråt ringde Strachan upp Martin O`Neill i Aston Villa och fick dagen efter mittfältaren Isaiah Osbourne på lån.
Igår presenterade Strachan det tredje lånet för säsongen. Anfallaren och veteranen Dave Kitson lånas in på två månader från Stoke där han inte haft något vidare flyt under hösten. Har Strachan och Middlesbrough tur så kan Kitson hitta tillbaka till den målform han hade i Reading mellan 2003 till 2008. Kitson gjorde då imponerande 60 mål på 147 matcher. Ett sådant flyt skulle Boro behöva för att hänga med i toppen av The Championship.

Värdefulla Clingan

Han köptes in till Coventry under sommaren för att frälsa supportrarna. Sammy Clingan levde upp till förväntningarna då han under de fyra inledande matcherna nätade tre mål.
Sedan kom olyckan.
Det var i hemmamatchen mot Leicester som Clingan bröt mellanfoten, de ben som sitter mellan vristbenen och tåbenen, ridån var total för den 25-åriga mittfältaren som bara någon månad tidigare inhandlats för 650,000 pund.
I takt med Clingans frånvaro så skulle även Coventrys spel komma att påverkas. En poäng av femton möjliga har endast The Sky Blues lyckats plocka hem. Idag kom dock en glädjande nyhet. Clingan är tillbaks i träning och förväntas vara matchtränad i slutet av november.
Att en klubbs framgångar skall hänga på en spelare är fel. I Coventrys fall handlar det om psykologi. Med 24 landskamper för Nordirland så är Clingan både rutin och kvalité.
Sådant växer inte på träd.

tisdag 17 november 2009

Nytt spel

Sverige gjorde sitt men Southampton förlorade överraskande hemma mot Brighton med 3-1 och spelet gick inte in. I dag blir det fotboll från de lägre divisionerna i England och svensk bandy.

Spel 22
Weymouth-Woking 2 1,50
IFK Kungälv-Vetlanda 2 1,40
Odds: 2,10
Insats: 2 u
Bolag: Expekt

Harriers bröt trenden

Jag har glömt att notera det. Oxford vill helst förtränga det.
Några som alltid lär minnas lördagen den 14 oktober lär vara Kidderminster Harriers.
Inför 3,569 åskådare som svävade i extas lyckades man besegra den svåra serieledaren Oxford med 3-1. Tre matcher utan vinst gav till slut skörd och det mot självaste serieledarna. Matchens stora hjälte hette Robbie Matthews som under lördagen fick äran att näta två gånger på Ryan Clarke i Oxford.
Oxford, fortfarande obesegrade på hemmaplan, fick därmed sin andra bortaförlust för säsongen under de 19 första omgångarna och leder fortfarande serien med fem poäng före tvåan Stevenage.

Notts County budar och berör

Igår kunde man läsa nyheten om att Djurgårdens Kebba Ceesay var högintressant för Notts County. Sedan tidigare har Svennis och Backe även varit intresserade av okända svenska spelare.
Skellefteås Jonas Desai och Degerfors Mario Simunovic har båda fått samtal från Svennis högra hand Tord Grip. De ska nu testspela med League Two-klubben.
Svennis nöjer sig dock inte med dessa spelare.
Idag skriver The Sun om att Svennis lagt ett 700.000 punds bud på Coventrys mittback Elliot Ward. I runda slängar 8,5 miljoner kronor.
Det är mycket för en klubb i fjärde divisionen och ett tydligt tecken på att Notts County menar allvar i sina framtidsvisioner.
Dessutom verkar stämningen i truppen vara såpass bra att även de inlånade spelarna vill stanna kvar i truppen.
Portsmouths mittfältare Matt Ritchie har, enligt Daily Star, bett om att få stanna i klubben då hans lånetid går ut nästa månad.
Det lär bli en rejäl folkvandring i Nottingham innan klubbens ägare blir nöjda.

600 miljoner skäl till en önskelista...

Det är lätt att dränka sig i engelsk mediaskvaller under lunchen. Fastnade i Daily Stars artikel om att Chelsea anser sig vara redo att spendera 50 miljoner pund på Valencias anfallare David Villa och Real Madrid backen Sergio Ramos. I runda slängar är detta ett belopp som uppgår till 600 miljoner kronor. Ett oerhört stor summa förvisso, men ändå en liten summa i detta avseende och sammanhang. Går affären igenom, vilket jag inte tror med tanke på att summan är för liten för två världsspelare, så gör Chelsea en riktigt bra affär. Dem har då också lyckats med att införskaffa sig spelare som de egentligen inte skall få köpa. Jag syftar på köpstoppet som man straffades med efter Gael Kakuta-skandalen. Men, men, rika klubbar överklagar och så fortsätter livet som vanligt. Det är ju förvisso så det är tyvärr.

I Daily Mirror kan man även där läsa om Chelsea och deras ambitioner.
Ikonen John Terry har till och med uttryckt önskemål till sin ryska chef och ägare Roman. På Terrys önskelista finns spelare som Evertons mittfältare Jack Rodwell, Milans spelgeni Andrea Pirlo och Atleticos Madrids målfarliga anfallare Sergio Aguero. TLC har ännu ej nåtts av nyheten om Roman fått ta del av önskelistan. Den ryska tomten har säkerligen mycket annat att tänka på i dessa tider. Lyxyachter, nya bilar och flådiga hus exempelvis.
För 600 miljoner kronor kan man förövrigt få en handfull klubbar i League Two att betala skulder, räkningar och spelarlöner under ett års tid och ändå få pengar över. Har man stjärnstatus i en toppklubb kan man skriva önskelista till chefen och hoppas få nya vänner i julklapp. Det är en rätt skev värld vi lever i när allt kommer omkring.

Klubben som hade svårt att bestämma sig

Bristol Rovers grundades 1883 under namnet Black Arabs FC. Innan man slutligen 1898 fick sitt nuvarande namn så hann man med att byta namn två gånger. Eastville Rovers och Bristol Eastville Rovers.Rovers är historiska i England med att sammanlagt ha haft hela åtta stycken hemadresser. Det började 1883 på arenan Purdown och sedan har man bytt titt som tätt. Längst tid har man dock hållit sig till på Eastville Stadium där man spelade mellan åren 1897-1986. Det var ekonomiska bekymmer som fick klubben att lämna arenan efter att ha spelat där under 89 år och istället flytta till amatörklubben Bath Citys arena Twerton Park. Där stannade man i 10 års tid. Sedan 1996 har man spelat på arenan The Memorial Stadium i stadsdelen Horfield. Klubbens största framgångar någonsin var då man både 1956 och 1959 slutade på en sjätteplats i högsta divisionen. Värt att notera är även att klubben mellan åren 1980 till 1990 inte hade mindre än sex olika managers. Det var strykande åtgång och brist på tålamod som ledde till avskeden. Sedan 2005 har klubben styrts av en och samma manager i rutinerade Paul Trollope.Klubbens officiella smeknamn är The Pirates och syftar på stadens maritima historia. Det lokala smeknamnet är The Gas efter det gasverket som låg bredvid klubbens förra arena Eastville Stadium.
Att Rovers supportrar kallas Gasheads är allmänt känt i England och används även i media för att beskriva en supporter till Rovers.På grund av lagets bristande framgångar de senaste åren och att ärkerivalen Bristol City sprungit förbi dem i seriesystemet så har man dessvärre även blivit lillebror i staden supportermässigt sett. De norra och östra stadsdelarna är dock starka Rovers fästen.Klubben har även en originell ramsa som heter "Goodnight Irene"


Det är en smärre velig historia man har på sitt 126-åriga samvete.

The Latics from Boundary Park

League One-klubben Oldham spelar sina hemmamatcher på Boundary Park i Royton, tillhörande Greater Manchester-distriktet. Klubben grundades som Pine Villa FC 1895 och så hette den till 1899 då man bytte namn till Oldham Athletic AFC. Största framgångarna var då man säsongen 1990/91 vann andra divisonen och gick upp till det som vi idag kallar Premier League. För första gången på 68 år hade man lyckats ta sig upp i högsta ligan igen. Säsongen innan var man i semifinal i FA och lyckades ta sig till final i Ligacupen.
Trots förluster i bägge matcherna så får den tiden ändå räknas som den mest ärorika i klubbens 114-åriga historia.
Det var nu som spelare vid namn Dennis Irwin, Mike Milligan och Earl Barrett slog igenom.
I takt med klubbens framgångar så såldes hela trion till större klubbar såsom Manchester United, Everton och Aston Villa.
Klubbens manager under denna perioden var ingen mindre än Joe Royle som tillbringade 17 säsonger i klubben som manager mellan 1982 och 1994. Hans efterträdare skulle komma att bli Everton legendaren Graeme Sharp. Den irländska backklippan handlades in första säongen i Premier League och skulle komma att bli mycket värdefull.Tre säsonger blev det för Oldham i Premier League innan man säsongen 93/94 åkte ur. Degraderingen kom i sista omgången då man inte lyckades ta poäng av Norwich. Oldham kom näst sist i tabellen 10 poäng före jumbon Swindon. Då Royle sade upp sig 1994 var valet av manager givet. Sharpe hade alla ledaregenskaper man kunde tänka sig. Sharp lyckades dock aldrig göra om samma bedrift som Royle gjorde säsongerna tidigare utan klubben hämtade sig aldrig från degraderingen.
Sharpe kunde inte förhindra att klubben tre säsonger senare ramlade ner i League One.
Nu var det kris i klubben och värst var det på den finansiella sidan.
Det skulle dröja till 2003, efter några månader ställda under administration, som klubben köptes upp av en engelske affärsmannen Simon Blitz. Blitz som byggt upp ett affärsimperium i USA köpte klubben och gjorde om den till ett aktiebolag för att på så sätt hålla liv i den då 108-åriga klubben.
Med affärsmannen Blitz miljoner och manager Dave Penneys coachning så skall förhoppningsvis Oldham en dag komma tillbaka dit de en gång var de tidiga åren på 1990-talet. En tid då stjärnglansen spred sig över Boundary Park.

måndag 16 november 2009

Skottland sparkar Burley

Det blev en säsong som förbundskapten för George Burley. Mer än så klarade inte det skotska fotbollsförbundet av efter helgens fiaskoförlust i träningsmatchen mot Wales. Skottarna åkte till Cardiff med övermod och åkte hem med 3-0 i baken. Burley är annars en respekterad manager efter många år som manager i klubbar som bland annat Southampton, Hearts, Derby och Ipswich.
Det var i den sistnämnda klubben han en gång i tiden, 1973, inledde sin spelande karriär. Det skulle komma att bli hela tolv säsonger och 394 insatser som högerback i den blåvita tröjan för Burley som än idag är ett omtyckt namn hos The Tractor Boys. Det skulle därför inte vara någon större överraskning ifall han erbjuds arbete som manager i Ipswich den dag Roy Keane får lämna krisklubben som harvar i botten av The Championship.

Historien om den röda badbollen

Det som var menat som ett spex av en ung Liverpoolsupporter blev på allvar då den badboll han kastade in på Stadium Of Light touchade matchbollen och gav Sunderland matchens enda mål.Vi känner alla till incidenten från den 17 oktober. Bollen har dock kommit att bli en dyr historia. Den såldes nämligen på auktion i förrgår för 4 500 kr.
Nu vill National Football Museum i Preston ha bollen i sin samling bredvid bland annat matchbollen från VM-finalen 1966. Hela historien är i mina ögon mer komisk och bisarr än allvarlig och upphetsande. I fotbollstokiga England är allt som handlar om fotboll givetvis på blodigt allvar. Givetvis skall den därför hamna på museum. Var annars?

Dagens arena

Huddersfield Towns skrytbygge och multisportsarena Galpharm Stadium byggdes 1994 men då under namnet Alfred McAlpine Stadium efter dåvarande storsponsoren.
Kontraktet sträckte sig endast 10 år framöver så 2004 bytte man till dagens namn döpt efter klubbens sponsor Galpharm Healthcare. Arenan som även inhyser rugbylaget Huddersfield Giants tar in 24,500 åskådare och är idag en av orsakerna till fotbollslagets framgångar på senare tid i League One.