TLC- SVERIGES STÖRSTA OCH BÄSTA BLOGG OM BRITTISK FOTBOLL

onsdag 31 december 2008

Gott Nytt År

önskar Langham och Huckerby

måndag 29 december 2008

Nyårspresenten!

Så jävla skön låt. Detta är min nyårspresent till Er som läser denna blogg.
Glasvegas är något extra!

http://www.youtube.com/watch?v=3uSdQxKaBfU

Rejäla nyårssmällar!

Mike Ashley har inte haft ett lugnt år. Tvärtom. 2008 har verkligen varit en mardröm för ägaren till Newcastle. I september fick Ashley supportrarna emot sig när populära tränaren Kevin Keegan hoppade av. Intresset bland potentiella köpare har varit svalt.
Fansen har rasat emot honom och media har krävt förändringar. I takt med klubbens dåliga spel i ligan så har spekulanterna minskat. Ett tag snackades det om oljeshejker och oligarker. Inget hände. Nu uppges Ashley ha tröttnat på att hänga ut sin klubb till försäljning och avfört Newcastle från säljlistan. 2009 skall, enligt Ashley, bli det år som Newcastle ser ljuset och förs fram med hjälp av alla krafter runtomkring Newcastle. Den optimism som Ashley vill få fram är något som saknats under flera år.
Trots krav från alla i klubbens närhet så har resultaten varit de motsatta. Mycket på grund av en girig publik med för stora förhoppningar och skyhöga krav samt med en mediakår som upphaussar laget likt en av "The Big 4" Den tiden är förbi då Shearer frälste klubben i match efter match och fick The Magpies att ligga högt upp i tabellen. Skall positiva förändringar ske så måste alla i Necastle dra åt samma håll. Det har man inte gjort tidigare. Små falanger med klubbar för inbördes beundran har likt vesslor strukit runt i katakomberna till St James Park och alla haft sina åsikter. Får Ashley som han vill kan det bra. Men dock så svårt.


Natten till idag greps sex personer utanför en pub i Southport i nordvästra England. Enligt BBC och Sky så är en av de inblandade ingen mindre än Liverpoolstjärnan Steve Gerrard. En 34 årig man fördes till sjukhus med ansiktsskador efter en misshandel. Några timmar tidigare hade Gerrard satt två strutar då Liverpool förödmjukat Newcastle på St James Park med 5-1.
Ifall pubbesöket hade med firande av vinsten att göra låter jag vara osagt, men det låter mest troligt. Vad jag däremot reagerar över är att media är som hyenor över kändisar så fort något inträffat. Gerrard kan ha vistats i sällskapet då tumultet uppstod och då polis kom till platsen såg man Gerrard. Som vilket vittne som helst så togs han in för förhör. Han kan vara helt oskyldig men hängs ändå ut som en gärningsman. Nu vet jag inte alla detaljer i det inträffade men ingenstans har polisen bekräftat att Gerrard gripits. Det har däremot media skrivit ut. Allt för att få sålt några extra lösnummer.
Ett slagsmål utanför en pub är ingen nyhet. Det har hänt otaliga gånger och är i regel vardagsmat i utelivet. Låt oss säga att Gerrard var inblandad i bråket och att han spöade upp offret till den grad att sjukhus besök var det enda alternativet.
Är Gerrard då en sämre människa än de som får i sig lite extra på krogen och vevar loss varje helg? Nej, men han är en kändis och en offentlig person som skall föregå med gott exempel. Där är nackdelen med kändiskapet.Paparazzi plåtar dig då du pissar i en gränd eller fyllnar till på krogen. Ibland undrar jag ifall det inte är mer behagligt att ha en lön runt 20.000 i månaden än en lön med ett par nollor där bakom?!


Det var inte bara i Gerrards närhet som nyårssmällarna exploderade. På Upton Park kvitterade West Ham mot Stoke. Detta fick Ricardo Fuller i Stoke att se rött. Fuller klappade till lagkamraten Andy Griffin och blev - utvisad.
Utvisningen blev en injektion för The Hammers som med en man mer på plan tog över mer och mer. Strax innan fulltid så gav pressen utdelning då Diego Tristan satte 2-1 efter att styrt in ett skott från Carlton Cole.
Stoke tränare Tony Pulis hade lätt att hålla sig för skratt då incidenten kom på tal efter matchen. Till BBC säger han att händelsen inom dagarna skall skötas internt och ej via media.
Disciplinstraffet lär hamn i det grövsta laget. Fullers agerande medförde inte bara poängtapp och förlust, utan också en osämja i truppen. Tränaren Pulis har tidigare gjort sig känd för sin auktoritet. Fuller lär få det rejält hett om både baken och öronen nu i dagarna.

Jag tippade igår matcherna. Jag skulle inte ha gjort det. Det går alltid åt helvete. Fulham kryssade visserligen hemma mot Chelsea, men WBA tryckte dit Spurs med 2-0 så till och med Redknapps ögonlock rörde på sig. Wigan slog Bolton medan Everton krossade Sunderland. Allardyce-effekten sitter dock i efter att hans nyblivna Rovers kryssade 2-2 mot Manchester City igår. Huckerby får hädanefter sköta tipset på denna blogg. Låt er inte luras av mig!

söndag 28 december 2008

Grattis på födelsedagen!

Så här några dagar innan det nya året så är det ett par stycken fotbollspelare som fyller år. Samtliga har spelat eller spelar i det engelska ligasystemet. Grattis får man väl säga!


Den 28 december 1980 såg Lomana Trésor LuaLua dagens första ljus i den kongolesiska huvudstaden Kinshasa. Vi 9 års ålder flyttade han och familjen till England. Fotbollskarriären inleddes i Leyton College tills Colchester fick upp ögonen för den målfariga anfallaren.

Två säsonger, 61 matcher och 15 mål behövdes för att hårdsatsande Newcastle skulle bli intresserade. Ikonen Shearer behövde ett substitut i anfallet. LuaLua kom dock aldrig att leva upp till de förväntningar klubben hade på honom. Då han värvades sågs han som en lysande talang som kunde bli något alldeles särskilt. Mellan åren 2000-2004 blev det 59 matcher men endast 5 mål. Besvikelsen var stor både hos klubben och LuaLua. En utlåning till Portsmouth blev sedan en flytt till klubben på sydkusten. Tiden i Portsmouth blev aningen bättre. 19 mål på 87 matcher blev det innan han lämnade England till grekiska Olympiakos.
2006 avled hans 18 månader gamla son under mästerskapen utan att han fick veta någonting, då den kongolesiska fotbollsledningen beslutade att inte berätta om tragedin förrän laget var klara med cupen.
Han är känd för sin speciella målgest som består av flera bakåtvolter.
Lomanas bror, Kazenga, är också fotbollsspelare och spelar för Newcastle.
Al-Arabi från Quatar är idag hans arbetsgivare.


Dagens datum 1981 föddes Khalid Boulahrouz i den holländska staden Maassluis som förste son av nio till en marockansk invandrarfamilj. Då han fyllde 16 år dog hans pappa och Khalid fick överta rollen som familjens överhuvud. Trots detta tunga ansvar så lyckades han med att debutera på högsta klubbfotbollsnivå år 2001 då han med RKC Waalwijk mötte Heerenveen. Managern som gav honom förtroendet var ingen mindre än Martin Jol.
Då tyska Hamburg SV 2004 köpte honom hade han slipats till en ytterst duktiga och erkänd försvarare och med sina 64 matcher i bagaget från Eeredivision klev han in i Bundesliga och tog för sig. Snabbt fick han smeknamnet "Khalid der Kannibale" ("Khalid the Cannibal") för sin förmåga att kunna "äta upp" anfallarna.
2006 hade ryktet om honom och hans bravader nått England och Chelsea. José Morinho var ytterst angelägen om att få ha honom i truppen och en kort tid efter debuterade han mot Blackburn. En mittback med tröja nummer 9. Detta var upseendeväckande med tanke på att det annars var anfallare som hade det numret, men då det var det enda som var ledigt då han signade fick han ha det. Hans inledande karriär i klubben var riktigt bra i matcher mot bland annat Liverpool och Barcelona. Khalid råkade ut för en skada en kort tid efteråt och denna kom att påverka hans framtida karriär. Khalid fick sämtre och sämre självförtroende. Han petades och fick se Terry och Carvalho ha ordinarie plats. Då Mourinho ersatte Carvalho med mittfältaren Essien i backlinjen var Khalid långt borta från startelvan.Inför säsongen 07/08 blev han utlånad till spanska Sevilla. Här blev det endast 6 matcher. Khalid var i en svacka. Han var nu ljusår ifrån den form han hade haft ett par år tillbaks. Något som påverkade hans karriär allra mest var den tragiska nyheten om hans dotters dödsfall. Mitt under EM 2008 kom beskedet och under matchen mot Ryssland så spelade Holland med svarta sorgeband för att hedra minnet av dottern. Idag spelar han åter i Bundesliga och med klubben VFB Stuttgart.


Leroy Lita föddes dagens datum 1984 likt LuaLua i Kongos huvudstad Kinshasa.
Det fullständiga namnet är Leroy Halirou Bohari Lita men då det inte får plats på ryggen så fick det bli Leroy Lita.
Lita tillhörde Chelseas akademi mellan 1999 och 2001. En mycket målfarlig anfallare som under sitt spel i U21-landslaget rankades som en av världens bästa unga anfallare. 6 mål på 9 matcher.
I Chelsea fanns dock större namn och Lita flyttade till Bristol och till klubben City.
Då han 2005 lämnade City för Reading hade han 85 matcher och 31 mål i sitt CV.
Förra säsongen var Leroy Lita en av de stora överraskningarna i England när han öste in mål för nykomlingen Reading och han spåddes en lysande framtid.
Snabb,smart och målfarlig. Ända sedan han som 15 åring tränade med Chelseas senirorer så har Lita varit ett namn man talat om som ett löfte.
Oturligt nog så har skador satt stopp och varit ett hinder pä vägen.
Reading lånade ut Lita till Charlton där han 2008 gjorde 3 mål på 8 matcher. Charlton övertygades inte och Reading lånade då ut honom till Norwich. Hos kanariefåglarna kvittrar han mer högljutt. Han har dubblat målskörden och förlängt lånetiden.
Liverpool ångar på i Premier League. På Boxing Day knockade man Bolton med 3-0 och i skrivande stund leder Benitez grabbar på St James Park med 2-1.
Som det ser ut just nu så skulle det inte förvåna mig ifall Merseysideklubben vinner ligan.
Först gången isåfall sedan säsongen 89/90.
Det hade jag kunnat unnat hårt prövade scousers.

Om West Ham-Stole idag är en säker etta så är Arsenal-Portmouth isåfall sönderspikad.
Vad är då Blackburn-Manchester City?
Jag tror det är en Allardyce-effekt och en seger till det blåvita gånget från Ewood Park.

West Bromwich - Tottenham är en svår nöt att knäcka. Jonas Olsson är den spelare i WBA som imponerat mest och han lär stanna kvar i högsta ligan då WBA trillar ur. Redknapp kan ha några ess i sin kostymficka och jag tror på en uddamålseger för Spurs.




Bolton- Wigan är lokaldery i utkanten av Manchester. Kan i stor sett sluta hur som helst. Jag tror dock att Bolton fixar detta och att Davies,Nolan och Elmander sätter varsin balja.



På Goodison Park gästar Sunderland Everton. Gråa Everton med sina målfattiga anfallare ställs mot ett nytt målglatt Sunderland. Kenwyne Jones, Malbranque och Cissé ordnar detta.





I västra London är det uppgjort för batalj då lokalderbyt Fulham- Chelsea skall avgöras.
Liten mot stor. Att Fulham klarat sig kvar i högsta serien är en stor bedrift. Det hade inte varit så utan Mohamed Al Fayed skull. Egyptiern som kopplats ihop med Lady Di och som även äger varuhuset Harrods. Craven Cottage är en av de snyggaste och mysihaste arenorna i högsta ligan.
Så omodern men ändå så brittisk.

Roy Hodgson måste tro på skräll eller mirakel för då Scolaris grabbar gästar Craven Cottage så går dem för vinst. Jag skulle tippa på vinst med 3-0 men då jag vet att det är derby så kan den likaväl sluta 0-0 som 1-0. Fråga bara Arsenal...



























































lördag 27 december 2008

Vad mellandagarna har att erbjuda!

Mo The Bartender har ni säkert hört talas om ifrån The Simpsons.
Vem är då Moyes The Evertonian?

Den amerikanske skådespelaren Woody Allen har varit i blåsväder många gånger under sin karriär. Likaså Aston Villas Martin O´Neill. Men vem är vem?

Den intressanta sidan "Who ate all the pies?" har publicerat en artikel om 20 managers som hade kunnat ha andra arbeten efter fotbollen.
http://www.whoateallthepies.tv/2008/02/20_new_jobs_for.html

Vidare så läser jag att Tottenhams Tom Huddlestone tyckte att han kommit på ett bra sätt att tjäna pengar vid sidan av fotbollen. Han sade sig vara en hejare på Playstation och i synnerhet fotbollsspel. Han utmande därför de unga spelarna i laget och hade 100 pund i insats. Vad han inte tänkte på var att de yngre medspelarna också är infödda i datorvärlden och nästintill hade en joystick i vaggan. Summa sumarum blev att han strax innan jul var skyldig samtliga medspelare 1200 pund. Den som gapar över mycket.
Citys stjärna Robinho har många bollar i luften.
Vid sidan av fotbollen sägs det att han utklassar sina lagkamrater i biljard. Så galant att det väcker anstöt hos vissa. Stephen Ireland skall ha blivit så förnärmad att han bröt av kön och surmulet ångade iväg till baren istället.
Robinhos landsman Denilson spelar tillvardags i Arsenal.
Då han var yngre så duckade han för kulor under skottlossningar hemma i det ruffiga Sao Paulo.
I dagens Daily Mirror publicerar Denilson en krönika om sin svåra uppväxt. Flertalet av hans barndomsvänner hann dock inte ducka. Zlatans uppväxt framstår som rena Askungesagan.

Frosseri och humor!

Har du tröttnat på julmaten? Köttbullar,revben,omeletter och Janssons Frestelse som åker in och ut från kylskåpet tillsammans med en julskinka som aldrig ses ta slut.

Jag får erkänna att jag har det.

Jag firade jul för några år sedan hos en släkting i England.
Blev hembjuden till hennes svärföräldrar i norra London och dessa bjöd på mat som jag aldrig hade kunnat kategorisera som mat man äter till jul.
Givetvis var det friterad mat. Men även en hel del annat.
Britterna byter ut skinkan mot kalkon och har sina pajer och puddingar.
Yorkshire Puddings (typ som små plättar med bakpulver i) , X-Mas pudding (alkoholindränkt russinkaka i sladdrig konsistens)
Någon form av soppa som förrätt, ofta från en konservburk och givetvis korvar. Korvar i alla dess storlekar och färger. Oftast rosa. Rosa baconlindad korv. Det går faktiskt ner.
Men sedan finns det nyttiga alternativen. Morötter, ärtor och brysselkål samt det mycket goda honungsrostade palsternackor allt detta med gravy på toppen och magen bubblar som en fritös varenda dag fram till nyårsafton.

Jag skulle ha ringt henne igår men jag glömde av det.
Hon bor nästan granne med Peterborough Uniteds arena "London Road" och med tanke på att "The Posh" besegrade Millwall igår på Boxing Day så kan jag tänka mig att det var livat ute. Nykomlingen Peterborough ligger på kvalplats i League One och tränas av Darren Ferguson som är son till en adlad manager i toppen av Premier League.
Maten inne på London Road smakar fan. Kokta hamburgare utan vidare smak eller tillbehör.
Sak samma med korven. Slapp och rosa.
Jag kan förstå Rochdale AFC som vill vara banbrytande. Som ett komplement till korven så skall kebab även finnas tillgängligt bakom disken. Detta kommer givetvis mötas med stort motstånd i det konservativa England. Å andra sidan är jag inte förvånad att det är Rochdale som är pionjärerna i detta vågade projekt. Laget från Manchesters förorter är stamgäster på J-R Pizza i staden dem kommer ifrån. http://www.jr-pizzabar.co.uk/menu.htm
Uppenbarligen är maten bra kosttilskott eftersom de lyckades med att besegra Shrewsbury igår med 2-1. Frosseri var ordet.

Vad bjöd Boxing Day på för godheter då?
En hel del faktiskt. Chelsea gjorde det dem förväntades att göra. Drogba fick igån målskörden och Lampard fixade 2-0. Martin O´Neills Villa gav Arsenal en match då de vände ett 0-2 underläge till oavgjort. Detta fick den dåliga förloraren och ständigt sura Wenger att se ut som ett åskmoln. Wenger må ha gjort mycket gott för Arsenal men honom ger jag inte mycket för. Gråare person än honom är svår att hitta och då har jag inte ens nämnt Tord Grip.
O´Neill däremot är karismatiskt på ett sofistikerat sätt. Oftast lugn, sansad och tillbakadragen. Men då han höjer rösten så är det ord och inga visor. Han har i dagarna förbjudit sina spelare att göra målgester och bland annat också gå ut och festa. I synnerhet på nattklubben och köttmarknaden Mechu i Birmingham. Man kan ju förmoda att inget annat än han själv och fotbollen skall få distrahera spelarna...

Craig Bellamy visar att den walesiska draken har eld i lungorna. Då The Hammers igår krossade Portsmouth på Fratton Park med 4-1 så stod Bellamy för två av målen.
Chelseas Scolari vill ha pengar av Roman till en anfallare. På hans önskelista av 2o namn så finns Sunderlands Kenwyne Jones med. Men inte Bellamy.
I mina ögon är Bellamy bättre än Jones alla dagar i veckan.
Någon som bara blivit bättre och bättre på senaste tiden är gamla Spurshjälten Robbie Keane. Efter en tung tid i Liverpool verkar det nu ha släppt. Två mål igår mot Bolton. Keane är med i matchen igen.
Då man trodde att Hughes skulle föras till galbacken för sista gången så trodde man fel.
Hull igår blev hans räddning.
Seger med 5-1 och med Robinho i högform kan innebära att Hughes han tro på fortsatt kontrakt nästa år också?

Andraplatsen i The Championship står i dagsläget mellan Reading och Birmingham. Bägge på 50 poäng men Reading med bättre målskillnad. Det kan dem tacka Adam Federici för som kvitterade mot Cardiff igår i 90:e minuten. Manager Steve Coppell drog inte på smilbanden för det. Hans ledarstil är hård och den skall skörda frukt har han tänkt sig. Lösningen var träning på julafton, juldagen och dagen efter nyårsafton.
Hur lockar man en Reading-spelare med ett järn?



Förövrigt så avskyr jag slemproppen Ronaldo. Mannen som ger gäster-med-gester ett nytt ansikte efter varenda incident. Igår skulle han blit utvisad efter sitt överfall på Stokes Wilkinson. Inget hände. Wilkinson gav igen och den lilla portugisen snyftade och fick Wilkinson utvisad. Det finns svin och så finns det Ronaldo. En riktig portugris.

Peter Apelgren är inte bara störstkön som komiker. Han är dessutom Gaisare och har därmed ett naturligt förakt mot blåvitt.
Hans adventskalender är en aning udda men dock så rolig.
Smaka på denna... blowit!




Den sista klunken på Spendrupsburken gjorde att jag fick lätta på skärpet.

Frosseri var ordet.






























fredag 26 december 2008

Boxing Day Massacre 1979


Det är snart 30 år sedan och ugglorna lever på det än idag.

En sen julklapp från Father Christmas då ärkerivalen United utskåpades med 4-0 i

"The Steel Derby".

Nostalgiska bilder då ståplatsen regerade och fotbollen i England var engelsk.


Turbulens,hyenor och League One!

Mark Hughes ger ifrån sig ett par sista självande dödsryck då han statuerar exempel och avskedar brassen Elano från City. Tillsammans med landsmannen Jo och israelen Ben Haim får han lämna klubben. Givetvis är detta ett tecken från Hughes att han inte har den rätta kontrollen över en trupp det kokar i. En klubb som blir dåligt coachad, ligger under strecket och inte kommer upp till sin rätta nivå trots ett antal stjärnspelare.

Men Hughes skall inte lastas för allt. Det är inte hans fel. Felet ligger i den ointresserade Thaksin Shinawatra som förra säsongen använde City som en leksak utan minsta kännedom om sporten fotboll. Jag är fortfarande övertygad om att Svennis hade kunnat få City att kämpa i toppen detta år och att en spelare som Elano både hade trivts och passat in samt varit tongivande.
Men bara ifall Svennis fått vara kvar i klubben. Förövrigt så skulle jag kunna tro att Alan Curbishley hade passat som manager i City. Men någon gång måste väl inaveln bland tränarna i ligan ta slut, eller?

Samma frustration fast i andra proportioner ligger det även i luften och i sinnelaget hos den ytterst spektakuläre José Mourinho. Jag har alltid gillat hans stil. Antingen hatar man honom eller så gillar man Chelsea. Jag gör det sistnämnda och kan lugnt konstatera att han var mannen som var bäst för Chelsea. Avram Grant och Scolari är bleka kopior av den portugisiska gentlemannen. Mourinho är hatad av många för att han säger vad han tycker.
Då han i dagarna uttryckte sitt missnöje och avsky mot press och media och om alla konferenser han tvingas vara med om så förstår jag honom.
Det är samma sorts hyenor som skrämde iväg Svennis från England och som varit som som en böld i röven på alla inom toppidrotten de senaste åren. Media är gränslöst. Likt råttor löper de över kontinenten och sprider sina sjukdomar i detta fallet förtal och osanningar.

Jag noterade att den eminenta Huckerby radat upp dagens intressanta matcher.
Såg också att han missat en utav yttersta intresse. Leeds tar emot serieledande Leicester på Elland Road. Här får man gripa sista halmstrået och ge sig in i hetluften ifall man vill med det tåg som kan ta dem upp i ligasystemet. Kan dock bli svårt med tanke på att Leicester är en gigant i League One.
Den som lever får se.

Boxing Day

Boxing Day är en helgdag som firas inom det brittiska samväldet i länder med mestadels kristen befolkning. Från början firades det med att ge gåvor till folk som inte hade det så bra men nuförtiden är det mer av en shopping helgdag. Ofta startar det vi i Sverige kallar ”mellandagsrea” denna dag.
Historiskt sett är detta Englands namn för S:t Stephen´s day. S:t Stephen var en av de första kristna martyrerna, stenad till döds i Jerusalem för en jäkla massa år sedan.

Inom proffsfotbollen är det tradition att spela full omgång och det gäller från Premier League ända ner till League Two. Många som flyttat från sina födelsestäder kommer ”hem”, träffar gamla polare, går på puben och kollar på fotboll, antingen live eller på puben.
En hel del intressanta matcher spelas i dag och jag tänkte kommentera ett par av dem:

Liverpool-Bolton
Liverpool leder ligan med en poäng trots att spelet periodvis vart väldigt långsamt och chansfattigt. Tidigare år har man haft väldigt svårt mot de övriga topplagen men denna säsong har man besegrat både Man U och Chelsea samt att oavgjort borta mot Arsenal så sent som i söndags. Som jag ser det finns det mer att få ut av laget när Torres kommer tillbaka (missat 16 matcher hittills) och kanske kan det vara dags för något som inte hänt sedan 1990…….
Till dagens match kommer Mascherano tillbaka efter sjukdom, Skrtel efter knäskada och kanske sitter Torres på bänken. Bolton har inlett säsongen precis som förväntat och har tagit 17 av sina 23 poäng mot lag från undre halvan och ligger just nu nia.

Stoke-Manchester U
Stoke har inte vunnit på fyra matcher och sjunker allt djupare i tabellen, just nu bara två poäng ovanför nedflyttning. Precis som nästan alla nykomlingar har man start bra men på senare tid har det gått tyngre och jag skulle inte bli förvånad om laget återfinns på någon av de tre sista platserna när säsongen är slut. Man U är numera ”världsmästare” och det är just den turen till Japan som är det ända som hindrar United från tre poäng i dag. Evra, Brown och Hargreaves saknas. Är man inte allt för slitna efter turen till asien vinner man lätt, låt säga med 3-0 efter mål av Rooney, Berbatov och Ferdinand.

Tottenham-Fulham
Spurs vill ha revansch efter 1-2 förlust på Craven Cottage tidigare på säsongen. Uppryckningen i samband med managerbytet har kommit av sig och nu är ett par spelare osäkra bl.a Woodgate och Bent. Fulham är riktigt stabila och ytterst svåra att göra mål på. De har spelat 0-0 i sina tre senaste bortamatcher och även i dag lär prioritera defensiven. Målsnålt blir det, 0-0, 1-0 eller 1-1.

Manchester C-Hull
Vinner inte City i dag är jag 100 % säker på att manager Mark Hughes får sparken. Laget har underpresterat ordentligt och ligger just nu på nedflyttningsplats. Stor press på laget i dag och det är hög tid att Robinho, Wright-Phillips och de övriga presterar. Jag tror man tar tag i matchen från start och vinner övertygande med 2-0.

Charlton-Queens PR
Charlton saknar fortfarande en manager och har inte vunnit på 13 matcher. Massa spelare har lånats in utan att tillföra något och paniken sprider sig hos ledningen. Publiken kommer dock fortfarande och till dagens match räknar man med 26000 åskådare. QPR har ett på pappret bättre lag men de har förbaskat svårt på bortaplan. Förra omgången vann an över Preston med 3-2 efter att inlånade Heidar Helgusson gjort två mål. Blir nog en försiktig start på matchen och målsnålt. QPR vinner med 1-0 efter mål med kvarten kvar av matchen.

Peterborough-Millwall
Peterborough har av tradition svårt på boxing day och har bara lyckats ta en poäng på de 11 senaste säsongerna. I lördags blev man rejält överkörda av serieledarna Leicester och förlustsiffrorna skrevs till hela 4-0. I dagens match krävs betydligt bättre takter mot ett revansch suget Millwall som bara fick 0-0 hemma mot jumbon Crewe senast. Målrikt och jämnt varför inte 2-2 och mål 112 av Neil Harris ?
Tidig matchstart gäller, 12:00 brittisk tid

torsdag 25 december 2008

Dan efter dan!

Det är få högtider jag uppskattar så mycket som julen.
Visst har påsken något visst med påskägg och maten däromkring.
Likaså Misdommar med stången nubben och åter igen maten.
Men dessa två står sig pall mot julen.
Nostalgi och tradition. Maten, julmust, Arne Weisse, Karl Bertil Jonssons Julafton och julklappsutdelning.
En del saker är orubbliga.
Oavsett hur gammal man än blir så berörs man som ett barn vid denna högtid.
Outstanding.
Så här i juletider är jag utsocknes.
På ostkusten.
Här är det en vit jul med istäckt sjö och snö över den.
Så som julen skall vara.
Juldagen är en vilodag. I synnerhet för mig idag.
Jag har visserligen varit ute på en långpromenad med frugan nu men någon större aktivitet lär det inte bli. Mat och dryck i överflöd är så mycket att jag inte orkar med något annat.
Men det är ju så det skall vara i dessa tider och det är därför man är ledig antar jag.
I morgon är det Annandagen och den brukar vara synonym med bandy här i Sverige.
I England är namnet Boxing Day och det kommer Huckerby ge en förklaring om med en större artikel imorgon.
Annandag jul är inte bandy för mig den är lika med...engelsk fotboll. Stoke - Manchester United och Liverpool - Bolton är två av godbitarna i Premier League Lördags annandagsspecial som startar klockan 13.45 i CANAL+ Sport 1.
God fortsättning!

När den moderna fotbollen kom till Wimbledon - Historien om Plough Lane

Plough Lane var Wimbledons hemmaarena från september 1912 ända till maj 1991. Sista matchen var en deprimerande historia inför 10002 åskådare som slutade med en 3-0 förlust mot rivalerna och framtida hyresvärdarna Crystal Palace. Efter säsongen 1990/91 användes arenan ytterligare två säsonger av Wimbledons och Crystal Palace reservlag och sedan lämnades den mer eller mindre åt sitt öde innan den slutligen revs 2001.
Spelet bakom stängningen av arenan är en allt annat än trevlig historia. Det första steget mot Wimbledon FC:s undergång togs redan 1984 då klubbens styrelse beslutade att betala skulder på 3 miljoner pund genom att skriva över Plough Lane och området där omkring till ett bolag som kontrollerades av klubbens dåvarande ordförande den libanesiske affärsmannen Samir ”Sam” Hamann och sedan hyra detsamma av Hamann.
På grund av katastrofen på Hillsborough i april 1989 och de utredningar som följde den beslutas att inga arenor i första divisionen from 1993 fick ha några ståplatser.
Plough Lane var vid denna tidpunkt extremt nergången och av kapaciteten på 15876 var bara 2050 sittplatser. Alla visste att Wimbledon behövde en helt ny arena och ritningar på en ny arena på samma plats, en all-seater med plats för 20000 togs fram.
Men Sam Hamann hade andra planer, marken där arenan stod var värd stora summor pengar och han var inte det minsta intresserad av att bygga en ny arena.
Klubben fick flytta till Selhurst Park och hyra in sig hos rivalerna Crystal Palace vilket man gjorde ända till 2003/2004 då klubben flyttades till Milton Keynes. Hamann hade redan flera år tidigare dragit igång planerna på att sälja marken till högst bjudande men detta drog ut på tiden.
1994 sålde Sam Hamann marken till Safeway Plc och gjorde en vinst på mer än 5 miljoner pund som stoppades i egen ficka utan att ett endaste pund satsades i klubben.
Safeway Plc hade planer på att bygga ett stort varuhus på platsen men kontakten med myndigheterna om att få de nödvändiga tillstånden drog ut på tiden och efter flera års kamp gav man upp och sålde vidare marken till en byggentreprenör vid namn David Wilson Homes.
Slutligen i november 2004 fick de tillstånd att bygga bl.a 570 lägenheter på platsen.
Kollar man runt lite på nätet i dag finns det fortfarande lägenheter till salu och har man 350 000 pund (ca 4,4 miljoner sek) kan man köpa sig en två rummare på historisk mark.

Trots att Hamann pissade på sin egen klubb, berövade den sitt hem och arbetade med att flytta den till olika ställen (Dublin, Cardiff och Milton Keynes m.m) fortsatte han att äga klubben fram till 1999 då han sålde den till två norska affärsmän för 30 miljoner pund. Norrmännen fortsatte att driva klubben i botten (anställde bl.a Egil ”Drillo” Olsen som manager och köpte John Hartson för ofattbara 7,5 miljoner pund) och när det läckte ut att klubben skulle flyttas till Milton Keynes bojkottade fansen matcherna och den sista tiden var det enbart bortafans på Selhurst Park när Wimbledon spelade.
Fansen bildade 2002 en egen klubb, AFC Wimbledon som i dag spelar i Blue Square South motsvarande svenska division fem.
Resterna av den hemlösa klubben Wimbledon togs över av Charles Koppel och Pete Winkleman och flyttades till Milton Keynes. I dag huserar klubben i toppen av League One och kanske dröjer det inte länge innan den vidriga skapelsen spelar i championship.
I slutet av 2000 köpte Hamann Cardiff City och det dröjde inte länge innan hans planer på att skapa ett lag som hela Wales skulle stödja vid namn Cardiff Celts. Det var inte bara namnet han ville ändra utan även klubbens färger skulle ändras till rött, vitt och grönt.
Efter att ha misslyckats att komma överrens angående en ny stadion sålde han klubben 2006 till ett konsortium som leddes av en annan tomte vid namn Peter Ridsdale (Historien om honom kan vi ta en annan dag).

För oss i Sverige gäller det att motverka liknande saker. Projekt som FC Gothia och ägande av utländska miljoner är inget att eftersträva.
Reglerna i Sverige för bolagisering av klubbar är att 49 % av aktierna får säljas ut men att majoriteten måste ägas av klubben.
Detta vill man nu ändra och om det går igenom kommer det inte dröja länge innan någon svensk klubb ägs till 100 % av någon rik person som enbart är ute efter att tjäna ännu mer pengar.

onsdag 24 december 2008

GOD JUL


tisdag 23 december 2008

Dagen före Dopparedagen 1914.

Kvällen den 23 december 1914 sken fullmånen från klar himmel över Flandern. Första Världskriget pågick för fullt och Europa plågades mer och mer ju längre tiden gick. Det var värsta tänkbara väder. Marken lystes upp som av strålkastare. Varje rörelse märktes. All verksamhet brukade ligga nere. Ingen vågade sig upp utan tryckte i skydd så långt ner som möjligt i leran.Då hördes en ensam tysk röst sjunga "Stilla natt, heliga natt" Andra stämde in. Från den ena skyttegraven till nästa och från hela den långa mörka linjen av skyttegravar hör man ett "Allt är frid"." Det hade kunnat uppfattas som en cynisk, galghumoristisk kommentar till männens belägenhet. Men det var det inte. Tusentals tyska strupar föll in och fortsatte med "Det är en ros utsprungen". Från motsatta sidan kom applåder och rop: "Good old Fritz, more, more!" Och tyskarna svarade "Merry Christmas, Englishmen" och vad viktigare var: "We not shoot, you not shoot!"
Ett stearinljus tändes på kanten av skyttegraven och snart glimmade små lågor längs hela fronten som lampor i en ramp. Scenen för helgen hade satts. Soldaterna kom upp ur skyttegravarna och talade med varandra, spelade fotboll, sjöng och idkade byteshandel. Det var mycket utbrett under juldagarna detta år och gav ledningen mycket huvudbry. En alternativ landskamp spelades under ett par timmars tid med ett par hundra inblandade där England stod som segrare innan det åter var dags att åter bege sig ner i skyttegravarna.

Vad lär vi oss av detta? Ja förutom att fotbollen berör på alla fronter så är julen till för att umgås, skänka eftertanke och att må bra. Min skyttegrav denna julen så här dagen innan Dopparedagen är mitt trygga värn. Jag önskar mina läsare detsamma.

Heroes never die!

Många är de spelare som har inlett och slutat sina karriärer utan att vare sig briljera, imponera eller ge avtryck i historien. Ett fåtal spelare har däremot gjort det och man har dessutom gjort det med bravur.

1. George Best, föddes 22 maj 1946 i nordirländska Belfast och dog 25 november 2005 i London. George Best var en framgångsrik tekniker i Manchester United FC. Han började spela för klubben 1963 sedan han upptäckts av en talangscout hemma på Nordirland. Det var här talangscouten Bob Bishop, då den lokala klubben Glentoran dömt ut Best som för liten, sände ett telegram till Manchester Uniteds manager Matt Busby; "Jag tror att jag funnit dig ett geni". Under åren 1963–1974 spelade han 446 gånger för Manchester United och gjorde totalt 178 mål. Den interna skytteligan toppades av Best sex år i rad. Best vann bland annat Europacupen för mästarlag 1968 och samma år valdes han till årets spelare i Europa, han spelade även för Nordirlands landslag och gjorde 9 mål på 37 landskamper.
Best ansågs som en av de bästa under sin storhetstid men hans karriär kantades av fylleskandaler och kvinnoaffärer vilket så småningom ledde till dess slut. Som 27-åring 1974 fick han sparken från Manchester United på grund av att han inte kom till träningarna. Han fortsatte med spel i olika klubbar i Storbritannien, Irland, USA och Australien utan större framgång. Best ses som den första superstjärnan inom fotbollen som fick tidningarnas uppmärksamhet i större utsträckning än någonsin tidigare. Han hade svåra alkoholproblem och 2002 genomgick han en levertransplantation. Under oktober 2005 blev han akut sjuk i en lunginfektion med efterföljande blödningar i inre organ, och lades in på Cromwell Hospital i London. Han avled en kort tid efteråt.Till minne av George Best, blev flygplatsen Belfast City Airport år 2006 omdöpt till George Best Belfast City Airport.Best ligger begravd i Belfast, på kyrkogården Roselawn Cemetery, med inskriptionen "Brother and Father George" på gravstenen.Han nämns ofta tillsammans med Maradona och Pelé som bästa fotbollsspelaren genom tiderna. Pelé har sagt att Best var den bäste.
2. Peter Osgood, föddes 20 februari 1947 i Windsor, Berkshire, England, Då han dog 1 mars 2006 hade han skrivit in sig i engelska fotbollsböcker. Osgood briljerade fotbollen på 1960- och 1970-talen. Osgood spelade i Southampton FC 1974 - 1978 men det var i Chelsea FC han nådde sina största framgångar. Han gjorde 150 mål för klubben och var högst delaktig i segern i FA-cupen 1970 och triumfen i Cupvinnarcupen året därpå. "Ossie", som han kallades, var en klassisk centerforward som var bra på huvudet och hade känsla för var målet fanns.När han avled i mars 2006, 59 år gammal, hyllades han av Chelseas fans och spelare som den bäste, tillsammans med Gianfranco Zola, att ha spelat i Chelseatröjan. Vid en ceremoni den 1 oktober 2006 lades hans aska till den sista vilan under straffpunkten vid den södra läktaren (Shed End) på Stamford Bridge.
3. Bobby Moore, föddes 12 april 1941 i Essex och dog 24 februari 1993. Bobby Moore räknas som en av tidernas bästa försvarsspelare. Hans styrka som spelare var hans spelförståelse och hans förmåga att läsa vad motståndarna skulle göra. Moore var lagkapten för det engelska landslaget när man vann VM på hemmaplan 1966 Han var även med i VM-turneringarna 1962 och 1970 Moore spelade 108 landskamper för England (endast Peter Shilton har spelat fler) och 544 matcher för West Ham United. Med West Ham vann han FA-cupen 1964 och Cupvinnarcupen1965. 1975 lämnade han klubben för att avsluta karriären med två säsonger i Fulham. 1993 dog Bobby Moore i cancer.
4. Sir Stanley Matthews, föddes 1 februari 1915 i Hanley, Stoke-on-Trent och dog 23 februari 2000. Tredje av fyra söner till den lokale boxaren Jack Matthews (känd som "Den boxande barberaren"). Hans uppfostran kännetecknades av disciplin, målmedvetenhet samt gott sportsmanskap, något som han fick stor nytta av under hela sin fotbollskarriär. Utsedd såväl som "European Footballer of the Year" som "Football Writers' Association Footballer of the Year" och var därmed 1956 först om att erhålla dessa båda utmärkelser. Som naturlig högerytter blev han en legend inom den engelska fotbollen och spelade sin sista ligamatch 1965 vid 50 års ålder, för sin dåvarande klubb Stoke City. Dessförinnan hade han under sin 33 år långa ligakarriär spelat för bara en annan klubb, Blackpool FC. Han utsågs till årets spelare i England 1948 och 1963. På planen gick Matthews under smeknamnet "Wizard of the Dribble" (Dribblingstrollkarlen). Matthews var både vegeterian och nykterist. Lite udda i ett land som Engalnd. Matthews blev professionell fotbollsspelare i Stoke City redan vid 17 års ålder och han spelade sin första landskamp för England 1934 vid 19 års ålder. Den sista landskampen spelade han 1957 och han var då 42 år gammal. Det är fortfarande den högsta ålder, som någon haft och spelat i den engelska landslagströjan. Spelade sin sista tävlingsmatch vid 55 års ålder.Utanför Stoke Citys hemmaarena Britannia Stadium finns en staty av Matthews. Efter sin avskedsmatch adlades Matthews, och kunde därefter gå under namnet Sir Stanley Matthews.

5. Alf Ramsey, föddes 22 januari 1920 i Dagenham, Essex, Storbritannien och dog 28 april 1999 i Ipswich, Suffolk. Som spelare var han en anständig försvarare i Southampton och Tottenham. Då han slutade spela fotboll blev han istället manager i Ipswich. Ramsey levde för fotbollen och hade tankar och åsikter som var revolutionerade. Det var en av anledningarna till att han blev förbundskapten för det engelska landslaget 1963-1974. Adlad 1967, för sin insats i VM i fotboll 1966. Ramsey var mannen bakom VM-guldet 1966 och han blev enormt upphassad och uppskattad på grund av detta. Ramsey var från arbetarklassen men betedde sig ofta med näsan i vädret och på ett sätt som kan kalllas för nonchlant. Bland annat så sägs det att han vägrade ge tips, råd och rön till sin efterträdare i Ipswich. Ramsey var ytterst kontroversiell men förmodligen den bästa managern någonsin i engelsk fotbollshistoria.

D-Day On The Den!



Den ytterst eminenta skribenten D-Day har släppt loss fingrarna och skrivit en reseredogörelse. Hela konceptet handlar om matchen Millwall-Bristol Rovers och kontentan av att ha grönsvarta souvenirer i södra London.
Håll till godo!


Flyg från Säve 10.10, landar på Stansted 11.15 lokal tid. Därifrån första bästa expresståg till Liverpool Street station, byte till Circle line ner till Victoria. Snabba steg med packning och två kids i släptåg. Därefter snabbt packa in prylarna på rummet, förfasas över rummets standard (eller brist på detsamma), och tunnelbana från Victoria till Westminster och byte till Jubilee Line för vidare transport till Canada Water. Därifrån buss till arenan. Biljetter i näven fem minuter innan kickoff. Änna stressigt.
Men det var det värt. Jag och min snyggare hälft drog till London, efter en tids planering. Vi bestämde dessutom att ta med hennes två barn, då de båda är väldigt fotbollsintresserade, och eftersom att de precis som vi andra kan behöva en dos England, lite då och då. Vi bestämde oss rätt tidigt för att kolla in Millwall. Detta blåvita lag som är så omtalat. En del rynkade på näsan åt vårt val. Vi kan i efterhand säga att vårt val var helt rätt. På alla sätt. Vi fick ordentliga doser av karaktär, ruffiga bostadsområden, kalla katakomber, tuffa gubbar, dålig fotboll, och såklart grönsvart.
Lördagen den 6 december tog vi oss alltså till the Den, Millwalls hemmaarena i de sydöstra delarna i London. Vi hade läst på en del i förväg, och förstod att vi knappast skulle ha problem att fixa biljetter. Matcherna innan den vi planerade in hade haft knappa tiotusen på läktarna. Detta på en arena som tar in ungefär tjugotusen. Vår enda tveksamhet gällde ifall vi skulle hinna i tid till avspark. Nu gjorde vi alltså det.Vi köpte två biljetter för vuxna, två för barn. Det gick loss på dryga 60 pund, alltså ungefär 750 spänn. För en match i Premier League hade vi i alla fall fått lägga minst dubbla. Vi intog våra platser på nedre delen av ena kortsidan, Cold Blow Lane (resans mest passande namn, skulle det visa sig…). En hel del svenskar kunde höras på läktaren. Bakom oss satt ett gäng som av dialekterna att döma kom från Skövdetrakten.Lagen kom in på arenan. Millwall i sina klassiska blå tröjor med vita shorts. Bristol Rovers, motståndare för dagen, kom in i sitt bortaställ. De var grönsvarta…Vi fick snabbt dragit av tjejens dotters mössa. Denna var nämligen grönsvart, prydd med det vackraste av klubbmärken iofs. men ändå. Kändes inte som om det var läge.
Matchen kickade igång och Millwall tog ganska omgående ledningen. Anfallare Kandol slog in 1-0 och de dryga 8000 på läktarna sjöng loss ordentligt. De som befann sig närmast det ganska stora (kanske 500 man) bortaföljet passade såklart på att håna och vifta så gott det gick.Ungefär tio minuter senare ökade Millwall på till 2-0. Livat igen. Men Bristol R fick luft under vingarna då man lyckades reducera till 1-2 ganska snart.
I det läget stannade matchen av något, och vi passade på att köpa ett gäng brickor med rätt trist pommes. Snett framför oss satt det en snubbe som hade fått tag på strips av betydligt bättre kvalitet. Han måste ha testat en annan kiosk än den som vi valde. Nåväl, det värmde och mättade i alla fall fyra magar som inte hade käkat något sedan frukost.Solen gick i moln, Cold Blow Lane levde upp till sitt namn, och halvtidsvilan kom ganska välkommet. Vi var sugna på att ta oss till kiosken för att värma upp med lite lager, kaffe och te. Sagt och gjort. På vägen dit träffade vi på lite GAIS-bekantingar, som vi språkade med en del. Vi var ganska eniga om att vi faktiskt inte sett så himla många matcher med sämre kvalitet på hemmaplan, i år. Skulle vara Norrköping hemma, då. Men skitsamma. Med den stämning som The Den kan bjuda på så tar man gärna det.I kön hörde vi en skarp stämma som ropade åt vårt håll: ”You’re on the wrong fahkin’ side”. Vi anade att våra grönsvarta mössor och halsdukar för en gångs skulle kanske inte var optimala. Bristol R spelade ju som sagt i grönsvart bortaställ. Vi förklarade snällt att vi faktiskt var GAIS från Sverige, och att vi inte hyste någon som helst beundran för laget från Bristol. Det mottogs med en grymtning, och funkade bra resten av matchen.
Vi tog oss upp på läktaren igen och avnjöt en andra halvlek som innehöll ytterligare två mål, ett för vardera lagen, och matchen slutade alltså med hemmavinst, 3-2. Bra stämning, cool arena, och mycket mål. Dessutom kanske matchens höjdpunkt, då domaren visade ut fel gubbe. I rena rama Åke Andreasson-stajl visade domaren hur det går i engelska tredjedivisionen:
I första halvlek hade tvåmålsskytten Kandol i hemmalaget, dragit på sig en varning. I andra halvlek drar mittfältskollegan Nadjim Abdou på sig sin första varning. Domare Scott tror då att det är samma gubbe som får varning också i andra halvlek, och visar upp både gult och sedan rött kort. Det visar sig att domaren tror att det är samma eftersom att båda två är färgade… Han kollar alltså inte alls på spelarnas tröjnummer. Fjärdedomaren och resterande dryga 8000 på läktaren hajjar naturligtvis att det är helt åt skogen, och kalabalik följer. Bredvid mig ställer sig en herre i 75 års-åldern upp och vrålar: ”They all look the same, don’t they, you racist bastard?”.Scott drar förstås tillbaka sin utvisning efter att ha konsulterat fjärdedomaren. Matchen kan spelas klart och hemmalaget står alltså som vinnare.
Millwall ångar på och ser ut att ligga riktigt bra till för uppflyttning till the Championship. Knappt salva serien är i skrivande stund avklarad, och de blå från sydöstra London ligger trea, vilket innebär playoff. Man behöver nog upp ett par snäpp för att klara sig bra i andraligan, men att man har stöd, tradition och en hel del annat med sig. Ja, det står klart efter vårt besök.
Vi passade på att handla lite souvenirer och presenter i klubbshopen efter matchen. Sedan tog vi oss in till centrum och drog ut på stan för att få en bättre måltid framdukad. Ytterligare dagar i London följde, men det är en annan historia.
Avslutningsvis vill jag ändå nämna att det var ytterligare gaisare i London, denna helg. På vägen hem träffade vi Iom som hade sett Spurs slå West ham, på Upton Park. En berättelse om det finns längre ner i denna blogg. Och jag, som varande Tottenham-supporter, ångrar naturligtvis djupt att vi inte tog oss till den matchen. Men det går fler tåg.Vi vill också framföra ett tack till Loyal, som gav oss bra tips inför resan.

måndag 22 december 2008

En titt i kristallkulan och en önskelista inför 2009!


Det är dagen före dagen före dopparedagen. Folk har eller håller på att inhandla de sista julklapparna inför årets jul. Barn över hela världen har skrivit ner önskelistor som de i god tro vill att tomten skall uppfylla.
I mina profetior efter att ha stirrat djupt i glaset med den bärnstensfärgade whiskyn så står det skrivet att kommande år kan komma att bli något alldeles extra. Skall vi dessutom tro läsarna på denna blogg och vad dem tror om den nya tränaren så lär Alexander Axén både göra ett bra jobb samt lyckas med truppen. Bland nyförvärven blir det någon av den isländska trion som kommer att imponera för att kort efter ha Spong och Pär Ericsson i hälarna. Det är ett ungt och hungrigt GAIS vi lär få se nästa år.
Organisationen har blivit bättre och bättre för var år som har gått.
Inför 2009 ser det riktigt bra ut. Här kan man snacka om kontinuitet.
På ungdom, administration, marknad och informationssidan har det stärkts upp.
Bara det är ett bevis på att klubben är på väg mot nya mål.
Ungdomlig entusiasm i Axén från bänken på den nybyggda Gamla Ullevi som manar på Makrillarna att fjärde året i rad göra så att djurgården inte lyckas besegra GAIS.
Önskelistan består av följande:
* Skadefri trupp. Allt för många säsonger har präglats av en grönsvart sjukstuga. Någon gång skall det bli ändring på det.
* Anfallare som presterar och kan producera. Memelli,Christos och Suma är historia. Värdelös och intetsägande sådan. Ett nytt kapitel skall skrivas och förhoppningsvis är det Baldvinsson som blir den spelare som kommer bli den nya målsprutan. Jag höjer ett varningens finger även för Morais. 2009 kan komma att bli hans år.
* Derbyvinster. Gärna sex stycken men det räcker egentligen med två. Bägge derbyna mot DSS. 2008-09-01- Jag vill ha mer!
* Trofasta spelare. Den moderna fotbollen har skapat hybrider. Giriga och penningakåta spelare som saknar klubbhjärta och lojalitet. Jag vill ha 11 stycken spelare med Fredrik Lundgren-filosofi. Har vi det vinner vi Allsvenskan.
* Segrar är det enda som gäller. Att tappa en ledning har jag fått nog av. Det har hänt för många gånger. Uddamålsförluster och oavgjorda resultat trots spelövertag skall vara historia.
2009 har sedan ett par år tillbaka sagts vara det året som GAIS skall vara med och slåss om guldet. Krävande har vi Gaisare aldrig varit,ge mig åtmisntone en Uefacup-plats så kan jag koncentrera mig på guld 2010. En sak i taget.
Sälj eller göra sig av med spelare som sinkar övriga truppen. Spelare med bristande moral, attityd och engagemang göra sig icke besvär. Sådana spelare förstör mer än vad de bygger upp. De skall bort. Ingen nämnd och ingen glömd.

Hur ser jag på framtiden då?
I en grönsvart framtid ser jag Morais få sitt genombrott och blomma ut. Killen har potential och kan bli riktigt bra. Teknisk och kvick. Tre mål blev det denna säsongen. Vill det sig väl 2009 så skulle det kunna bli minst 10.Islänningarna är oprövade kort och är svårt att sia om, men de lär vara duktiga och med enormt potential så hoppas kan man ju alltid. Försäsongsträningen får avgöra.Vidare så lär den nya arenan bli en nytändning. Både för spelarna och supportrarna.
I dagens GT kan man läsa att ”GAIS växer så det knakar. Med en ny organisation är klubben redo att bli ett topplag på allvar i svensk fotboll” och ” Gais är 2009 redo för det tredje steget i utvecklingsplanen. Från årsskiftet träder en helt ny och starkare organisation i kraft”
Jag älskar varenda rad jag läser. Pressen är annars inte särskilt villiga till att skriva upp GAIS.
Idag haglade superlativen. Det ser ljust ut. Christer Wallin har verkligen gjort ett kanonjobb i GAIS. Vi har honom att tacka för mycket. Mer än vad vi kan ana och tro.
Då Allsvenskan 2009 har spelats klar kan jag från min stol på Levande Sittplats konstatera följande: Vi hamnade på fjärde plats i tabellen efter att för en gång skull sopat mattan med de lag som man skall och bör slå. Gefle, Häcken och Trelleborg blev förödmjukade och det var underbart att se. Stockholmslagen var inga problem och i derbyna stod vi som segrar i uteslutande alla matcher. Ekunde fick utmärkelsen ”Allsvenskans bästa försvarare” utan kommentarer från motståndarna. Att Levon och Wanderson blev sålda till Aalborg under sommaren påverkade inte spelet något märkvärt. Pär Ericsson och Richard Spong tog hand om den saken och axlade mantlarna på bästa möjliga sätt. Att sedan Baldvinsson och Morais gjorde 30 mål tillsammans gjorde inte saken sämre. Publiksnittet på 10.836 per match får även det anses vara godkänt.
Jag tror på GAIS 2009. Jag tror att Axén och den nya arenan samt en ungdomlig trupp kan göra GAIS till det bästa i modern tid. Vi har väntat länge och vi är värda det.

Årets lag!


En ytterst alternativ startelva.

Tomten är godhet personifierad!

Nu är det inte långt kvar. Julafton står för dörren. För mig är det endast ett par timmar kvar tills långledighet. Julklapparna är inhandlade och frugan har gjort sitt yttersta för att skapa en gemytlig julstämning i hemmet. Julen är något positivt. Något som får en att glädjas, minnas och må bra. Alla sådana ting runtomkring som man inte tänker på men som är så mycket förknippat med julen så att det inte går att hitta något annat. Julmust,gran, ljusstake,skinka, köttbullar och givetvis tomten.

Ordet tomte kan i vissa fall ha en negativ betydelse. En benämning på någon som är lite bakom flötet, inte riktigt med i matchen eller som allmänt är slapp och sleten.
I dessa tider vill man se tomten som något postivt och något generöst.
Jag hade tänkt att lista ett gäng tomtar ur negativ bemärkelse idag, men kom att omformulera mig. Magnus Pehrsson exempelvis. Han hade kunnat får utmärkelsen Årets Tomte.
En som farit med osanning,hycklat och betett sig vidrigt.
Men en tomte i dagsläget är ju en generös, trevlig och omtyckt personlighet.
Därför kan inte Magnus Pehrsson få utmärkelsen.

Goda människor inom dagens fotboll är svåra att hitta. Hur definierar man förövrigt godhet i samband med fotboll? För mig är det någon som offrar sig för det som håller dem kärt. Ett exempel på detta är lagkapten Fredrik Lundgren som med hjärta och själ har utmärkt sig i GAIS de senaste säsongerna. Kampen mot det onda, den moderna fotbollen, är också ett tecken på godhet. Oavsett lagtillhörighet så hyllar jag de supportrar runt om i Sverige och i världen som sätter ner sin fot mot det ok som har lagt sig över fotbollens axlar. En kamp som förmodligen kommer att förloras då motståndaren är för stark för att kritiseras och ta till sig av kritiken.
SvFF, UEFA och FIFA behandlar supportrarna som de själva vill. Media och ordningsmakt är marionettdockor åt nämnda instanser som arbetar tillsammans med världens regeringar.
En kamp mellan gott och ont. Ett spel för galleriorna och en bricka i ett politiskt och ekonomiskt spel.
Så är det och så kommer det att vara. Vi får nog inse detta faktum men vi behöver inte anamma det. Liten mot stor, gott mot ont och David mot Goliat.
Manchester United är världsmästare för klubblag efter att Rooney gjorde matchens enda mål igår mot Liga De Quito. Egentligen skiter jag i det. Jag bryr mig inte märkvärt. Det är för kallt och tillgjort. Men jag skriver om det på grund av min kärlek till fotbollen och i synnerhet den engelska. Manchester United tillhör i viss mån fortfarande den kategorin trots sina amerikanska ägare och sitt globala nätverk. Jag fröjdades istället åt West Bromwich Bednar under mötet mot Manchester City igår. En spelare som går från klarhet till klarhet.
Han ordnade vinsten igår mot City och gav WBA hopp i botten.
City å andra sidan har det jobbigt nu. Hughes får sparken vilken dag som helst. I en bra värld hade han fått det. Han klarar inte av arbetet som Svennis hade gjort galant. Ondska i form av en thailändsk Thaksin tvingade bort Svennis från sin tjänst. Kontinuitet fanns inte i Thaksin Shinawatras tankesätt. Med Svennis vid rodret hade City legat högt upp med detta laget.
Aston Villa däremot vet vad kontinuitet betyder och är.
Martin O´Neill gör succé med Villa och arbetet han gör och har gjort med klubben är fantastiskt.

Allt är en kamp mellan gott och ont. I juletid får vi tro på godheten.

söndag 21 december 2008

Klargörande åsikter!

Idag är det toppfotboll i Premier League. Tabellfemman Arsenal tar emot serieledarna Liverpool hemma på Emirates Stadium. En given kryss-match?
En timma senare går Redknapps Spurs ut på St James Park för att försöka sig på en trepoängare mot Newcastle.
Varken Arsenal, Newcastle eller Spurs har imponerat i år. Isåfall skulle det vara Spurs med den effekt Redknapp fick på laget efter hans tillkomst och Juande Ramos avgång.
Liverpool däremot ser starkare ut än på länge och att de skulle leda Premier League så här i slutet av December var det nog inte många som trodde förutom kanske dem själva och dess supportrar.
Alla lagen har jag och Huckerby skrivit mer eller mindre om. Lag som på något sätt berör lite extra och som även har en traditionell förankring i svenska hjärtan såväl som i det egna landet. Lag från de lägre serierna har också dem fått uppmärksamhet på denna blogg. Jag syftar på Queens Park, Millwall, Leeds, Birmingham och Wolverhampton.
Jag kan utan att tveka säga att dessa nämnda lag har mer sympatier i Sverige än vad bättre placerade och etablerade lag såsom Everton, Middlesbrough, Fulham och Wigan har.
Nämnda lag är för mig en grå massa i Premier League och i mitt tycke totalt intetsägande.
Det kan jag även säga att jag anser Blackburn, Hull, Stoke och West Bromwich vara. Men dessa har ivarjefall försökt att profilera sig och i är skapa rubriker och karaktär. I synnerhet Hull och Stoke som har tagit skalper som få andra i historien har lyckats med. Blackburn har haft en inkompetent Paul Ince vid rodret som förstört laget för att ersättas av Sam Allardyce. En man som jag är övertygad om kommer att få finess på The Rovers.
Det är sådana exempel jag menar som har blossat upp rubriker och fått det att etsa sig fast på näthinna och minne. Det är mer än vad man kan säga om exempelvis Middlesbrough.
Detta överskattade gäng med en oförskämt rik ägare ifrån ett industriområde i nordöstra England som skall kallas för stad. Jag har aldrig förstått mig på det laget. Jag minns då Boro på sent 90-tal skulle etablera sig i Premier League. Juninho Paulista, Fabrizio Ravanelli och Jimmy Floyd Hasseilbank värvades. Kända och bra namn. Dock på sin ålders höst.
Middlesbrough värvade namn. Några vidare resultat blev det aldrig. Oerhört många felköp.
Att Afonso Alves valde att gå dit är för mig en sportslig gåta. Givetvis var det pengar han var ute efter. Likaså Julio Arca. Middlesbrough erbjuder höga löner. I klass med ”The Big 4”.
Det engelska landslagets mycket duktiga vänstermittfältare Stewart Downing spelar i klubben.
Mycket på grund av att det är hans moderklubb. Har svårt att tänka mig att han annars skulle stanna där. Han hade gott och väl kunnat passa in i de större klubbarna och de skulle gärna ta emot hans tjänster.

Everton skall vi inte snacka om. Är Liverpool storebror, ljus och värme i området kring floden Mersey så är Everton raka motsatsen. En klubb i ständigt mörker, kyla och den ständiga tvåan i staden. Att klubben sedan är blåvita förbättrar inte saken.
Jag stör mig även på lag som Wigan. Nykomling i Premier League för ett par år sedan som stolt gick ut i pressen och proklamerade att man minsann inte var någon fotbollsstad. I Wigan är det rugby som gäller och publiken på JJB Stadium ser på fotboll som ett andra hands val.
Man skulle kunna störa sig för större saker men detta är något som jag inte uppskattat.
Hur tänker man då man profilerar sig på ett sådant sätt? Är det kontroversiella något som skall locka uppmärksamhet? Möjligen kan det vara så.

Jag fick förfrågan för ett tag sedan av en trogen läsare varför jag inte skrev så mycket om hans favoritlag Middlesbrough. Att jag hellre prioriterade att skriva om lag från lägre serier och ge League Two-gäng mer meningar i texten än ett etablerat Premier League lag.
De mindre klubbarna i seriesystemet har jag och Huckerby skrivit om för att svensk media sällan gör det. Det är ytterst få gånger du som läsare i de etablerade svenska tidningarna läser om serieledaren i League Two eller om ett mitten lags ekonomi i The Championship.
För mig och Huckerby är det mer intressant än föredettingar som skriver på för Everton eller Middlesbrough. Jag skriver hellre om framgångar för anrika engelska klubbar i The Championship än om Manchester United. Om dem kan man läsa spaltmeter i Aftonbladet.
Det gäller i regel också Chelsea, Arsenal och Liverpool.

Det är så jag ser på fotbollen i England. Givetvis så behöver det inte vara rätt eller överensstämma med dig som läsares personliga åsikter, men det är en alternativ bild av saken.

Det senaste från England!

*Den gamle storspelaren Lee Clark (Newcastle,Sunderland och Fulham bl.a) är klar som manager för Huddersfield. Clark har skrivit på ett 3,5 år långt kontrakt med klubben och lämnar sitt nuvarande jobb som assisterande manager i Norwich.

*Neil Harris har nu gjort 111 mål i Millwall och därmed tangerat Teddy Sheringhams tidigare rekord. Rekordet missades i helgens match mot Crewe men kommer om inget oförutsett händer slås det inom kort.

*Den före detta engelske landslagsspelaren David Platt pekas i diverse medier ut som ny manager i Crewe. Platt spelade i klubben som ung innan han gick vidare till större klubbar såsom Aston Villa, Bari, Juventus, Sampdoria och Arsenal.
Hans manager karriär innehåller inga större meriter men han har varit spelande tränare i Nottingham Forest och förbundskapten för Englands U-21 landslag.

*Oldhams skyttekung 32 årige Lee Hughes (11 mål på 18 matcher hittills denna säsong) är het på transfermarknaden. Hughes har en klausul i sitt kontrakt som säger att får lämna om någon bjuder 400 000 pund och enligt uppgift finns det flera intresserade klubbar i championship och League One.
Hughes karriär tog fart i West Bromwich Albion i början av 2000-talet där han gjorde 79 mål på 155 matcher men fick ett abrupt avbrott i samband med en trafikolycka 2004. Hughes dömdes till 6 års fängelse för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död. I fängelset skötte sig Hughes exemplariskt och han frigavs villkorligt sommaren 2007. I augusti 2007 skrev han på ett 2-års kontrakt med en lön på 1800 pund per vecka ungefär en tiondel mot vad han tjänade under sin tid i WBA.

*Jimmy Bullard är Fulhams utan tvivel viktigaste spelare. Men hans tid i klubben kan snart vara slut. Bullards kontrakt går ut först sommaren 2010 men Fulham kan inte matcha hans lönekrav och de är därför beredda sälja nu för att få riktigt bra betalt.
En gissning från min sida är att han flyttar till norra London för spel i Tottenham.

*Gary McAllister har fått sparken som manager för Leeds. Efter gårdagens förlust, 3-1 borta mot MK Dons tog styrelsens tålamod slut. Klubben ligger först på nionde plats och har hela elva poäng upp till 2:a platsen som ger uppflyttning till Championship. Det spekuleras friskt i vem som ska ersätta men några av namnen som nämns är Paul Ince, Roy Keane och Billy Davies.

lördag 20 december 2008

Kvällens musiktips!


Stockholm har lyckats få fram något positivt.
För hur annars skall man förklara bandet Johnossi? Sedan 2005 har man förgyllt sin omgivning med bra brittpop toner.
Ny albumet "All they ever wanted" innehåller en hel del mycket bra spår som får min mage till att hålla sig i schack. Kunde jag inte närvara på The Regiments ikväll så gör jag det istället med lika bra musik framför datorn. Håll till godo!

Hårresande nyheter!

Det fanns uppenbarligen något positivt med Keanes avgång från Sunderland. Någon ny tränare är ännu inte klar. Länge spekulerades det i att Sam Allardyce skulle ta sig an uppgiften men då denne istället skrev på för Blackburn kom ett nytt namn upp på tapeten. Fransmannen Gerhard Houllier som en gång i tiden styrde och ställde i Liverpool. Tillfällig tränare tills ny manager presenteras är den tillfälliga lösningen Ricky Sbragia. Under Sbragia har man tagit två tre-poängare. Den senaste idag på KC Stadium i Hull. Hemmalaget besegrades med de förödmjukande siffrorna 4-1. Djibril Cissé avslutade på övertiden The Makems målskörd för dagen med en mycket orginell frisyr. Även Cissé har förstått att GAIS är det rätta.

I veckan som var besegrades holländska Herenveen i Uefa-cupen. Portsmouth verkade vara på gång. I dagens match mot Bolton bevisade man raka motsatsen. Förlust med 2-1 efter ett trösmål av drasuten Peter Crouch. Det svänger om Pompey. Manager Tony Adams, föredetta försvarare av hög klass kunde bevittna två baklängesmål efter endast tre minuters spel. Håll tätt bakåt? Frågan är om Tony Adams är mogen för uppgiften som manager i Premier League?

Blackburn har påverkats av samma effekt som Tottenham gjorde av Redknapps tillkomst. Sam Allardyce var receptet på framgång. Detta bevisades med en gång hemma på Ewood Park då ett ytterst blekt Stoke krossades med 3-0 efter två mål av sydafrikanske Benni McCarthy. Gamla ägaren och avlidne Jack Walker ler säkert i sin grav. Walker familjen har gjort ett bra nyförvärv till klubben. Allardyce har länge varit en personlig favorit. Att han fick sparken från Newcastle säger mer om turbulensen i Newcastle med ägare, styrelse och supportrar. Jag är fullt övertygad om att Big-Sam kommer göra ett bra arbete i Blackburn. En lagom mellanstor klubb. Nu återstår det att prestera lika bra i fortsättningen. Då kanske de glesa läktarna på Ewood Park börjar fyllas. De är på tiden.

Serieledarna i de lägre divisionerna ser framtiden an. Wolverhampton, Leicester och Wycombe leder sina serier med flera poäng före tvåorna och vann alla sina matcher idag. I Wycombe ser det bäst ut. Efter dagens vinst leder man League Two med hela 9 poäng. Managern Peter Taylor, som förr var ledare för engelska U21-landslaget, har ett bra koncept på ett vinnande lag. Låt hela laget delta i framgången. Istället för att enstaka spelare lyser upp klubben så fördelas målskörden i Wycombe. Man har ingen spelare i 10-i-topp skytteligan. Alla tar sitt ansvar för att bidra med framgång.

Leeds supportrar pendlar mellan hopp och förtvivlan. Mestadels förtvivlan. Idag förlorade man borta mot jippolaget MK Dons med 3-1. Det som såg så lovande ut i början av säsongen är nu en 9:e plats i tabellen.

Birmingham har tappat sitt fäste i toppen av The Championship. Detta efter dagens match hemma på St Andrews mot konkurrenten Reading. Reading gick segrande ur striden med 3-1 och befäste andraplatsen. Sebastian Larsson sägs ha varit mycket blek i sin insats.

Resterande del av lördagsafton skall spenderas i soffan framför tv:n. Magen spökar. Jag önskar mina vänner i det mycket duktiga indiebandet The Regiments en lyckad spelning ikväll. Det är dem värda. Själv får jag kurera mig med något vänligt för kistan. Det hoppas jag att jag själv är värd.

Plastmästerskapet för intetsägande klubblag!


Manchester United spelade i veckan Världsmästerskapet för klubblag och slog japanska Gamba Osaka. Segersiffrorna var ett riktigt hockeyresultat för Sir Alex manskap. 5-3 och en finalplats mot ecudorianska mästarna Liga De Quito. Matchen spelas imorgon i på International Stadium i Yokohama och skulle United vinna så är det isåfall det första engelska laget genom tiderna som vinner turneringen. Då United senast var med i turneringen så bortprioriterade Sir Alex densamma. Ett b-betonat lag ställdes ut på planen och med dunder och brak åkte man snabbt ut. Efter att styrelsen nu har övertygat Sir Alex om proportionerna så har han nu också fått en ny huvudprioritet. Den bästa röda elvan kommer ställas mot Liga De Quito.
Historia kan med andra skrivas imorgon. Själva turneringen är en riktig plastsörja skapad av grundarna och ivrarna inom den moderna fotbollen. Jag kan knappast tänka mig att spelarna i United är mer taggade att åka till Japan för att möta Al Ahly, Adelaide och sydamerikanska gäng än att hellre spela en match mot exempelvis Bolton hemma på Old Trafford.
Supportrarna skiter i vilket. Unitedsupportrarna på plats i turneringen är uteslutande fans från Asien. Supportrarna hemma i England ser matchen på tv och rycker på axlarna åt jippot som FIFA har upprättat. Australiens bidrag till jippot är Adelaide FC. Ett lag från en kontinent där fotbollen inte alls är utbredd, vidare populär och inte heller bra. Adelaide sägs hålla hög allsvensk klass i en liga som hade varit motsvarande med den danska. För att inte prata om Waitakere United. Jag du läste rätt. Laget är Nya Zeelands bidrag och låter inte som någon direkt skrämselhicka. Mexikanska Pachuca, egyptiska Al Ahly och Gamba Osaka från värdnationen samt finalisterna är lagen i detta koncept som tagits fram för de stora pengarnas skull.

Förövrigt så läser jag även att porslinsdockan Fredrik Ljungberg skadat sig i sin nya klubb Seattle. Han är borta i 10 veckor från spel. Personligen så tycker jag att han varit borta de senaste åren.

Toppmatcher i League One idag då Leicester möter Peterborough, Leeds åker till Milton Keynes medan Millwall tar emot Crewe Alexandra hemma på The New Den. Lagen spelar ut varandra. Håller Leicester hela vägen?
Wycombe Wanderers marcherar på i League Two och har uppflyttning som mål till nästa säsong. Shrewbury borta idag är bara en dag på jobbet för laget med djurgårdsfärgerna.

Bra fotboll på tv hela dagen. Senare under dagen är det ett claret&blue möte. Aston Villa gästar Upton Park. Då gästar jag soffan med ryggläge.

Paul Ince - Tillbaka på ruta ett igen!

Efter en usel start på säsongen där laget har underpresterat och ligger näst sist efter 17 matcher har manager Ince fått sparken. Man har haft känslan att detta vart på gång ett tag då Ince verkade drabbas av någon slags panik och laborerat ordentligt med både spelare och positioner. I Ligacupmatchen mot Man Utd för några veckor sedan valde han bl.a att spela vänsterbacken Stephen Warnock som offensiv innermittfältare !?!
Det är väldigt tydligt att Ince inte var mogen för uppgiften att träna ett Premier League-lag och allt som det innebär.
Ince karriär som manager hade annars fått en lovande start med goda resultat i först Macclesfield Town och sedan Milton Keynes Dons. När han tog över Macclesfield i League Two 23 oktober 2006 låg de fastförankrade i botten med sju poäng upp till fast mark men med Ince som manager spelade laget upp sig och i säsongens sista match räddades kontraktet.
Sommaren 2007 tog han över MK Dons som då låg i League Two.
En kanonsäsong blev det, först seger i JP Trophy efter finalseger mot Grimsby med 2-0 och i april 2008 säkrades uppflyttning till League One.
Ince hade fått en riktigt bra start på sin karriär som manager men det var här han begick det stora misstaget, att ta första bästa chans att träna en större klubb. Hade han vart lite mer begåvad och haft lite ”is i magen” hade han avvaktat och fortsatt bygga vidare på det han startat i MK Dons och med ytterligare några års erfarenhet av yrket hade han varit redo att ta sig an ett PL lag.
Nu är han tillbaka på ruta ett och får börja om igen i de lägre divisionerna.

Undrar om det är någon mer än jag som ser en viss likhet med MP ?
Samma ivrighet att ta över en större klubb och tjäna mer pengar men samtidigt få mycket större krav på sig som kan vara svåra att hantera och dessutom har en av dem redan märkt att större klubbars tålamod inte är så stort.

fredag 19 december 2008

Historien om världens bästa liga!

Att engelsk fotboll är världens bästa är för mig och många andra en självklarhet. Mycket mer intressant än både italiensk,spank och övrig europeisk.
Men den har inte alltid varit det. För 20-25 år sedan var det totalt annorlunda.

Trots betydande europeiska framgångar under 1970-talet var standarden på den engelska fotbollen på 1980-talet väldigt låg. Arenorna föll sönder, anhängare tvingades uthärda dåliga anläggningar, huliganismen var utbredd och engelska klubbar var bannlysta från den europeiska fotbollen efter händelserna på Heyselstadion 1985.[Förstadivisionen The Football League, som hade varit den högsta nivån i engelsk fotboll sedan 1888, var långt efter ligor såsom italienska Serie A och spanska La Liga i antal åskådare och intäkter, och flera av de bästa engelska spelarna hade flyttat utomlands. Men vid decennieskiftet 1990 hade den nedåtgående trenden börjat vända - England hade varit framgångsrika i VM 1990, där de nådde en semi-final. UEFA den europeiska fotbollens styrande organ, hävde det femåriga förbudet mot engelska klubbar i europeiska cuper och Taylor-rapporten om arenornas säkerhetsstandarder, vilken föreslog dyra uppgraderingar för att skapa fler sittplatser i arenorna till följd av efterdyningarna av Hillsboroughkatastrofen, publicerades i januari samma år.
Intäkterna från TV-sändningarna hade också blivit mycket viktigare. Football League fick £6,3 miljoner för ett tvåårigt avtal 1986, men när det förnyades 1988 steg priset till £44 miljoner under en fyraårsperiod. Förhandlingarna 1988 var de första tecknen på en utbrytande liga. Tio klubbar hotade att lämna The Football League och bilda en "superliga" men övertalades till slut att stanna. Arenor förbättrades och åskådarna vid matcherna blev allt fler, intäkterna steg och landets främsta lag började ånyo fundera över att lämna the Football League för att dra nytta av den växande strömmen av pengar som pumpades in i idrotten.

Vid slutet av 1991 års säsong, lades ett förslag till ett upprättande av en ny liga fram, som skulle ge mer pengar till spelet totalt. Stiftarnas Avtal, som undertecknades den 17 juli 1991 av de främsta engelska klubbarna etablerade de grundläggande principerna för inrättandet av FA Premier League. Denna nybildade förstadivision skulle vara kommersiellt oberoende från fotbollsförbundet och the Football League, och ge FA Premier League licens att förhandla om sina egna sändningar och sponsoravtal. Detta ansågs nödvändigt så att engelska klubbar än en gång skulle kunna konkurrera med och slå de bästa i Europa, och samtidigt locka de mest lovande talangerna i världen, något som år 1991 verkade praktiskt taget otänkbart.
År 1992 avgick klubbarna i förstadivisionen från the Football League och den 27 maj 1992 bildades FA Premier League som ett aktiebolag drivet från ett kontor på fotbollsförbundets dåvarande huvudkontor i Lancaster Gate. Detta innebar en utbrytning ur den 104-åriga Football League som varit i kraft fram till dess med fyra divisioner. Premier League skulle fungera med en enda division och the Football League med tre. Det var inga förändringar i ligans tävlingsformat, utan samma antal lag tävlade i högstadivisionen och upp- och nedflyttning mellan Premier League och den nya förstadivisionen i The Football League förblev på samma villkor som mellan de gamla första- och andradivisionerna.
De 22 konstituerande medlemmarna i den nya Premier League var Arsenal, Aston Villa, Blackburn Rovers, Chelsea FC, Coventry City, Crystal Palace, Everton, Ipswich Town, Leeds United, Liverpool, Manchester City, Manchester United, Middlesbrough, Norwich City, Nottingham Forest, Oldham Athletic, Queens Park Rangers FC, Sheffield United, Sheffield Wednesday, Southampton, Tottenham Hotspur och Wimbledon
Premier League drivs som ett aktiebolag och ägs av de 20 medlemsklubbarna. Varje klubb är aktieägare, med en röst vardera i frågor om regelförändringar och kontrakt. Klubbarna väljer en ordförande, verkställande direktör och styrelse som skall övervaka den dagliga driften av ligan. Fotbollsförbundet är inte direkt involverat i den dagliga verksamheten i Premier League, men har makt som en särskild aktieägare vid valet av ordförande och verkställande direktör och när nya bestämmelser antas av ligan.
Premier League sänder representanter till UEFAs europeiska klubbforum. Antalet klubbar och klubbarna själva väljs enligt UEFAs koefficienter. Det europeiska klubbforumet är ansvarigt för valet av tre ledamöter till UEFAs kommitté för klubbtävlingar, vilken är operativt verksam i UEFAs tävlingar såsom Champions League och UEFA-cupen
Matcher i Premier League dominerar fotbollen på engelsk TV, i synnerhet ekonomiskt; de kontrakt som ingåtts mellan ligan och programföretaget BSkyB 1992 och 1997 var värda £191.5- respektive £670 miljarder. Men Europeiska unionen invände mot vad den såg som ett monopol på TV-rättigheter och krävde år 2007 att kontraktet skulle delas upp i separata paket. Så småningom vann Sky fyra av de sex tillgängliga paketen, medan de två andra gick till Setanta Sports.

När Sky vann rättigheterna var det första gången som live-fotboll sändes regelbundet (vanligtvis söndagar och måndagar under de första åren) under hela säsongen, då tidigare begränsningar av antalet matcher hade inneburit att ITV tenderat att börja sända matcher först i oktober eller november och fokusera på jakten på titeln.

Premier League är världens mest populära sportliga, följd över hela världen med över en halv miljard människor i 202 länder, oftast på nätverk som ägs och/eller kontrolleras av NewsCorp eller Setanta Sports, som också äger programföretagen i Storbritannien och på Irland. I USA är sändningarna fördelade mellan Fox Soccer Channel och Setanta Sports North America. NewsCorp köper ibland reklamskyltar med Fox Soccer Channels logotyp som får ersätta Skys logotyp. I Australien sänder Fox Sports, som ägs av News Ltd, matcher med ett "Tittarens val"-alternativ med upp till fem aktuella live-matcher.

Premier League är särskilt populärt i Asien och är där det mest distribuerade sportprogrammet. I Kina lockar matcherna en TV-publik på mellan 100 och 360 miljoner, mer än någon annan utländsk sport. På grund av den höga populariteten har ligan hittills hållt tre försäsongsturneringar i Asien, de enda Premier League-anslutna turneringarna som någonsin hållits utanför England. I juli 2003 hölls "FA Premier League Asia Cup" i Malaysia med tre Premier League-klubbar, Chelsea, Newcastle United och Birmingham City, samt det malaysiska landslaget. År 2005 hölls "Asia Trophy" i ett liknande format i Thailand och med det thailändska landslaget konkurrerande med tre engelska klubbar: Everton, Manchester City och Bolton Wanderers. De senare vann trofén. Under 2007 hölls "Barclays Asia Trophy" i Hongkong med Liverpool, Portsmouth, Fulham och Hongkongs FA Cup-vinnare. Portsmouth kom att vinna tävlingen.
FA har haft svårigheter med att bekämpa kränkningar av upphovsrätten på Internet. I ett försök att stoppa sändningar av live-matcher på nätet har de hyrt NetResult, ett företag som specialiserar sig på att skydda rättigheter till varumärken online.
Världens största popularitet i ett land som inhyser den bästa fotbollen går inte att förbjuda hur som helst. Fotbollen är en livsstil. I synnerhet för engelsmännen.

I-landsproblem trots fredag!

Fy fan vad gott.Fredagar är alltid ståpäls. Vad som än händer är det ett leende på var mans läppar.
Desto gladare är det idag. Fem dagar kvar till Julafton. Och långledigt. Äta gott, vila och inte göra något annat än att bara vara. Ett riktigt I-landsproblem.

Millwall och West Ham är inga klubbar som direkt rosar den engelska fotbollen. Men trots detta är det traditionellt tunga klubbar som berör. På alla plan. Bägge klubbarna har miljardnärer runt sig som likt gamar väntar på första bästa tillfälle att hugga in i det de kan få. Jag syftar på de bägge klubbarnas arenor och i de områden de ligger i. Områdena kring Upton Park och The New Den är guldgruvor.

Millwall har inlett säsongen strålande. Jag har tidigare skrivit och rosat upp dem denna säsong. Men det bubblar under den goda fasaden. Liksom andra klubbar dras man med ekonomiska problem.
Man skulle kunna säga att Millwall sitter i knäet på sin amerikanska majoritetsägare som lånat klubben stora summor trots dåliga finansiella resultat. Lånen säkerligen förmånliga, men till vilket pris i långa loppet? Det är en spiral som inte kan fortsätta. Alla väntar ju på vad som händer med markfrågan runt The Den. Det råder ju ingen tvekan om att det där finns pengar att tjäna, men vad kommer klubben tjäna, vad kommer amerikanen att tjäna, och hur kommer detta att påverka klubben och The Den? Ingen som vet säkert. Även West Ham har ställts inför samma öde och spekulationer om området kring Upton Park. Hur påverkar Englands och Europas finansiella situation exploateringsplanerna? Det har antytts att andra "OS-satsningar" kommer få se sig genomförda i blygare skala än först planerat. Millwall har dock alltid gått minus och varit en "selling club" och jag har svårt att se detta kommer att förändras i framtiden, dock kräver det att man har något att sälja (läs: bra ungdomsakademi och scouter - områden där en del historielösa fans önskat att klubben ska spara in). Kortsiktigt kommer en eventuell uppflyttning generera pengar in, men också krävs ytterligare spelarförstärkningar.
Goodison Park är en sjukstuga nuförtiden och klubbens anfallare har svårt att hitta målet.
Detta löser Everton med ett köp av en skyttekung i den ryska ligan.
Brassen Vagner Love från CSKA Moskva. Vagner har även av gjort sig känd på annat håll än bara på fotbollsplanen. Han deltog 2008 i en porrfilm som kommit ut på internet med den brasilianska porrskådespelerskan Pamela Butt. Händelsen väckte uppståndelse i Brasilien. Butt tog illa vid sig och hävdade att filmen var för privat bruk medan Vagner var mer generös mot omvärlden. Frågan är om han skulle kunna bli generös inför Evertons publik?

Ryska ligan har inte bara blivit bra och rik. Den är även fylld med spelare som engelska klubbar rycker i. Spartak Moskvas kroatiske målvakt Stipe Pletikosa sägs vara på väg till Bob Houghtons Fulham.
Den finske förste målvakten Antti Niemi slutar med fotbollen nästa säsong och kvar i truppen finns australiensaren Mark Schwarzer (f.d Middlebrough) och 37 åriga schweiziske landslagsmålvakten Pascal Zuberbuhler. Pletikosa själv säger att det är en dröm att få spela i Premier League.
Även Tottenham och Celtic rycker i kroaten och då får man väl isåfall rata Celtic då jag förmodar att Pletikosa menar den engelska högsta ligan. Kvar finns Tottenham. Pletikosa har förmodligen lättare att peta de föredettingar till målvakter i Fulham än den s.k lovande brassen i Spurs-målet. Eller?

Swansea är nykomlingar i The Championship detta året och har gjort det bra. Bland annnat bra derbyresultat. Vinst i cupen mot Cardiff och oavgjort i ligan. Mycket på grun av den spanska tränaren Roberto Martinez och de sex landsmän han tagit till klubben. Efter det hårda matchandet under hösten dras klubben med många skador. Det har gått så långt att det nu inte finns någon vänsterback tillgänglig. Alla tre är skadade. Supportrar och media ropar högt om att öppna plånboken och köpa nytt då transfer-fönstret öppnar. Vad gör Martinez då? Jo han tar det lugnt och förklarar att något hets-köp ej är aktuellt. Spelare underifrån prioriteras och även omskolning kan vara en lösning.
Snackade vi om ett I-landsproblem?
Respekt till en sådan ledare.