Funderade på tanken och kom underfund med att årets upplaga av GAIS är den bästa man sett sedan slutet av 1980-talet.
Truppen är rakt igenom, med undantaget anfallarna, bra.
Man är inte van vid det i GAIS.
Hade vi haft kvar Keene och Wilton hade vi med största sannolikhet varit med och krigat om guldet. Jag är helt övertygad om det.
Alla skitmatcher och mediokra halvfigurer som lirat i GAIS de senaste tjugo åren.
Med spelare som Tosa Johansson och Johan Flykt/Rosén
mot Levon Pachajyan och Richard Ekunde.
Klasskillnad.
En annan tanke som har slagit mig är om man någon gång kommer uppleva ett SM-Guld ?
Spel ute i Europa ? Få åka ner med grönsvarta bröder och systrar till Olympiastadion i Rom eller Anfield och se GAIS ta sig an Lazio, Roma eller Liverpool. Få kriga sig till segrar och avancera i Uefacup eller Champions League.
Frågade någon mig för tio år sedan ifall jag trodde att GAIS skulle gå upp i Allsvenskan så hade jag skakat på huvudet och fnyst åt tanken. Då var tankarna i gärdsgården och motståndet hette Torslanda, Tidaholm och Skövde AIK.
Idag är vi där.
Ingenting är omöjligt.
Inte ens för det annars så typiskt looserklassade GAIS.
Drömmen lever med andra ord vidare.
Mot Europa!
söndag 25 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar