Melankolifestivalen

Jag vet inte varför jag följer med på sådana tillställningar. Ifall det är en sida i en som vill vara social eller ifall det är alkoholtarmen som suger.
Tillställningen jag var på igår var Melodifestivalen. Det var frugan och kompisens dylika som gapade högst om detta jippo.
De bägge makarna satt i vanlig ordning och jiddrade fotboll medan sorgsna ballader från Europas alla hörn kammade hem poäng. Kattkvinnan Charlotte Perelli floppade tydligen järnet.
Ärligt talat som bryr jag mig nada. Det som stör mig i denna kråksång är svågerpolitiken som tydligen har börjat bedrivas i denna musiksåpa. Grannländer som alltid legat i fejd med varandra skall klappa varandras ryggar och ge varandra poäng. Nu är jag ingen fan av musiken, men det fanns en uppsjö av toner som lät bättre en den melankoliska, sentimentala och allmänt dystra dyngan som sjöngs igår kväll.
Sydeuropa med Balkan i spetsen sjöng hellre än bra.
Givetvis är det pengar på spel i denna såpa. Ett politiskt maktspel.
Korruption och vadslagningar på hög nivå.
Trofén vandrar runt i östra Europa.
Jag vandrade hemåt med simmig blick och ett rödvinsrus.