Läste att Hammarbys Lolo Chanko debuterat i landslaget.
Syriens landslag.
Den ständigt missförstådde, rebelliska och självupptagna Chanko har samma verklighetsuppfattning som sina vänner Abgar Barsom och Sharbel Touma.
De har alltid sett sig som Sveriges Maradona, men har blivit undanknuffade hela livet p.g.a jantelagen. De har även sett sig som givna för det svenska landslaget redan som juniorer.
Läste en intervju med en utav gossarna under dennes tid i Twente. Han hävdade att det var den svenska tränarkåren som inte tolererade hans talang och som hade hämmat hans utveckling.
Ego!
Att det handlar om organisation, laganda och disciplin, som är en känd och respekterad svensk profil, är där helt bortblåst.
Tillskillnad från de tre nämnda så har en kille med liknande förflutet anpassat sig till de normer och regler som gäller inom den svenska idrotten.
Kennedy Bakircioglu.
Efter enträget arbete och slit fick han den biljett som de tre för längesedan nekades.
Debutera i blågul dress. Ett land som tagit silver och brons i VM, fostrat världsspelare och kval efter kval går vidare.
Det är skillnad mot Syrien som ligger på Fifas ranking plats 97.
Självdistans handlar det om.
Den som gapar efter mycket....
torsdag 29 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar