Så här i semestertider är det stiltje. Sverige ligger nere och har stämplat ut. Så även bland oss på bloggen. Insändarna tar inte semester. Efter en titt i mailboxen kunde vi hitta denna där insändaren vid namn Malcolm berättar om en dagsom förändrade hans liv.
***
Jag har rest och sett Newcastle sedan 1989. Med båtresor från Göteborg, flyg från Oslo och flyg från Göteborg till Glasgow och vidare med tåg så har det sedan dess blivit exakt 100 besök i nordöstra England. Jag brukar säga att "jag kan det där med England nu". Lite så känns det. Har aldrig köpt myten om otrygghet på arenorna och avfärdat allt snack om huliganism. Jag har sett de hetaste matcherna i modern tid och inte missat ett Tyne & Wear-derby sedan 1994. En resa glömmer jag dock inte. En match som skulle komma att få mig att vakna upp ur min naiva verklighet. Det var förra året, nästan exakt ett år sedan, den 31 juli 2011. Försäsongsmatch mot Leeds på Elland Road. Bodde hos polaren Kenny i Durham och åkte bil med honom till Leeds. Jag har alltid matchtröja på mig under matchdag och snackar med de flesta. Den 31 juli 2011 skulle förändra allt. Kom in på en pub innan matchen för att äta och ta en öl. Det började inte alls bra. Med en gång vi kom in genom dörren så blev vi uttittade. Personalen ville inte servera oss först och vi fick vänta en bra stund och övervägde att gå därifrån innan folket bakom baren reagerade. Jag beställde en club sandwich. Minns det som igår. När denna efter en stund kommer in så ligger det en post-it lapp på tallriken där det står; "Get your Geordie ass away from here". Jag ville/vågade inte inte ens diskutera den bristande gästfriheten. Hungrig som jag var så tog jag en tugga på smörgåsen men fick spotta ut den. En bit av en disktrasa låg på smörgåsen. Reste mig, lade 10 pund på disken och vände mig om. Pang, sa det. En blixtrande örfil. Jag reagerade snabbt med att backa undan och springa mot utgången. En äldre man lägger då fällben för mig så att jag stupar rakt in med huvudet före in i dörren. Jag tuppade av. Någon match för mig den dagen blev det inte. Kenny fick istället köra mig till närmsta sjukhus där man sade att jag hade fått hjärnskakning. Dessutom fick jag plåstrat om både näsa och panna.Såg ut som en mumie.
Newcastle loosade med 3-2. Dubbla plågor för mig. Jag håller en låg profil fr.o.m den dagen. De som säger att huliganismen i England dött ut vet inte vad de snackar om.
Med Vänliga Hälsningar
Malcolm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar